Costa Blanca vs. Costa del Sol

Många undrar varför vi egentligen valde bort Costa Blanca som det från början var tänkt att vi skulle flytta till för att istället bestämma oss för Costa del Sol. Vad är det för fel på Costa Blanca, undrar folk. Ingenting egentligen, måste jag säga då. Faktum är att stränderna är finare och bättre lämpade för barn (OBS! nu jämför jag Orihuela Costa/Fuengirola), de har fått fler priser för dess renhet, sanden är finare och det är mer långgrunt. Klimatet sägs vara något bättre på Costa Blanca vintertid. Just det vet jag inte om det stämmer dock, de som hävdar att så är fallet bor alla på Costa Blanca och de jag pratat med på Costa del Sol säger att det inte är någon skillnad. Jag tror att det till stor del är så att man trivs bäst med det val man själv gjort helt enkelt.

Så varför valde vi då ändå Costa del Sol? Helt enkelt trivs vi bättre nere på sydkusten. I vår högst personliga bedömning är det gemytligare, trevligare, mer liv och rörelse, mer aktivt, yngre medelålder, fler barnfamiljer som bor permanent med barn på svenska skolan där Alva skall gå, fler städer och samhällen runt omkring som passar oss bättre i smaken. Orihuela Costa är mer en samling urbanisationer, rena bostadsområden utan stads/samhällskänsla, allt var mer utspritt. Man är i princip helt beroende av bil. Visst, Torrevieja finns, men vi gillar inte alls den staden av någon anledning som jag inte helt kan sätta fingret på. Och eftersom Alva skall gå i svensk skola och den ligger i Orihuela Costa hade det blivit meckigt att bo i Torrevieja hur som helst, ett himla åkande fram och tillbaks varje dag. Men framförallt tror jag att det är för mycket pensionärskultur för att vi skall trivas som fast boende med barn.

Det är helt en fråga om tycke och smak. För många finns det inget annat än Costa Blanca, de skulle inte kunna tänka sig något annat. För oss passade det inte alls. Vi känner oss istället helt hemma och stortrivs på sydkusten. Så får det vara som det vill med det eventuella något bättre klimatet på östkusten vintertid.




Stress och shellac

shellac
Manikyr med shellac

Känner mig sjukt stressad av tusen anledningar just nu. Jag ska klara mig själv med Alva i nästan en månad nere i Spanien medan maken åker tillbaks hit hem för att jobba. Jag ska ta mig runt med ett mycket åksjukt barn på vägar jag inte känner till, där jag inte hittar, där jag knappt kan språket, där jag knappt känner någon…

Dessutom ska jag jobba under tiden vi är borta. Och så ska huset här hemma packas ihop (nej inte huset, men alla saker) när vi kommer hem, vi ska bo tillfälligt i Hunnebostrand innan vi flyttar ner i augusti. Och innan dess ska vi iväg en sväng till fast till Costa del sol istället. Så långt är väl det mesta rena i-landsproblem, jag inser det. Men det finns mer under den ”lyxiga” ytan.

Uppe på allt är en mycket nära anhörig till mig väldigt sjuk. Det känns så kluvet att alls åka nu, men jag vet att personen i fråga vill att jag ska åka. Jag har varit på sjukhuset flera gånger nu och jag hoppas att jag kan leva med mitt beslut att åka om det värsta inträffar.

För att försöka koppla av lite och stänga av hjärnan för åtminstone en halvtimme har jag unnat mig lite nagelfix idag inför resan. Lite färg livar alltid upp. Shellac is da shit.

Spansk citron

spanska citronerAlla hjärtans dag och vi är hemma igen. Det är en något ”bitter sweet” känsla. Å ena sidan saknar jag redan ljuset, solen och den goda maten, å andra sidan känner jag väldigt tydligt att hemma ändå är… hemma. Här, i Göteborg. När vi landade på Landvetter kände jag en underlig lättnad och känsla av att vara, ja hemma. Undrar om jag någonsin skulle kunna känna så för Spanien (läs Orihuela Costa)?

En del av mig vill ner till södra Spanien istället, där jag varit förr och vet att jag trivs. Jag tycker att det är väldigt fint och trevligt där nere och det var egentligen mitt förstahandsval när vi nu skulle packa ihop livet här och ge oss iväg på äventyr ett tag. Men, vi kom fram till att Orihuela Costa var mer praktiskt för oss just nu. Och att Alva skulle må bra av saltvattensjöarna.

Missförstå mig inte, det kommer helt säkert att bli jättebra i Orihuela Costa. Och ingenting är skrivet i sten, vi kan alltid ändra oss och åka någon annanstans senare, antingen hem eller söderut. Vi har hela tiden varit väldigt tydliga med att vi inte vill bestämma något, inte säga om hur lång tid det här projektet kommer vara och vad vi vill göra sen.

Alva var väldigt exalterad över att jag fått med mig en spansk citron hem, egenhändigt plockad direkt från ett citronträd. På något sätt känns den gulare och soligare än andra citroner. Och den doftar ljuvligt. Alldeles kolossalt ljuvligt.

Nu återstår i princip bara att packa om väskorna och så ska vi ner igen, för en månad den här gången. Och med Alva med oss. Det kommer bli bra.

spansk citron

Sanningen om att flytta till Spanien med barn

Om ni bara visste vad många kommentarer jag fått via olika medier om att jag borde stanna hemma i trygga Sverige eftersom jag verkar så missnöjd och så orolig (bla över jordbävningar eftersom jag frågat runt om hur vanligt/ovanligt det är att man känner av dem) och eftersom jag verkar ha behov av att planera så mycket (vilket inte funkar i Spanien) osv. Om jag fått en krona för varje tyken kommentar… Ja ni förstår.

Nu är det så att jag vägrar att uppröras över eller ens bry mig om människor som verkar leva för att sprida galla över andra eller lämna spydiga kommentarer. Faktiskt är det så att jag i princip sitter och skrattar åt dem. Därför drar jag mig inte en sekund för att fortsätta skriva precis hur jag känner, istället för att hoppa på tåget där man måste älska precis alla delar av en plats eller en upplevelse för att inte bli lynchad. Jag tror inte att det finns någon plats på jorden som är helt perfekt, jag tror inte att paradiset existerar. Jag tänker inte heller sitta och skriva lyriskt om hur fantastiskt allt är bara för att få mitt liv att verkar vara mer spännande och underbart än vad det är.

Missförstå inte. Jag älskar mitt liv på många plan. Det är underbart på många sätt. Men att tro att det inte finns problem eller svårigheter är bara dumt och naivt, eller möjligen förnekande.

Så. Jag tänker fortsätta vara fullständigt ärlig när jag skriver. Både om gott och ont. Om det positiva och härliga, absolut, men också om det som känns svårare eller mindre bra. Jag gör det inte för att vara negativ eller tråkig, inte heller för att jag passar bättre här hemma i trygga, tråkiga Sverige, utan för att jag vill ge en sann bild av vad jag upplever, inte en tillrättalagd version, eller en historia som döljer allt det som jag upplever som negativt. Jag vill inte vara fejk. Dessutom, eftersom jag får mängder av både kommentarer och mail från andra som vill göra samma sak som vi och som frågar mig om hur saker fungerar, så vill jag inte presentera något som inte stämmer, något som andra kanske väger in i sitt beslut om huruvida de ska våga satsa på att flytta till Spanien med barn eller inte.

För en sak vill jag göra fullständigt klar: Det är en enorm skillnad på att flytta till Spanien med barn och att flytta dit som pensionär. Något många pensionärer där nere inte verkar förstå alls.

Positivt och negativt med Costa Blanca

Alicante
Aicante, knappast vinnare av arkitekturpriser

Så kommer då en första rapportering från vårt första besök av två den här våren på Costa Blanca (det tredje besöket blir ner till Nerja på Costa del Sol). Våra farhågor om bristande internettillgång infrias tyvärr, vilket gör oss smått oroliga. Vi är beroende av att kunna ha uppkoppling för att kunna jobba på distans och som det varit nu har det hela varit minst sagt svajigt. Vi har försökt använda oss av fritt wifi när vi kommit åt och det har varit långsammare än på den tiden man använde telefonjacket hemma. Dessutom har det brutits mitt i hela tiden. Högst alarmerande.

För att fortsätta med det negativa, så har vi klarat av det sen och kan gå vidare mot det roliga, är att varken Alicante eller Torrevieja lär kvala in på någon lista över särskilt vackra städer. Tvärtom. Jag som är mycket designintresserad och en gång i tiden drömde om att bli arkitekt, gråter nästan inombords många gånger när jag ser en del områden. Nere vid vattnet är det väldigt fint och strandpromenaderna härliga, men husen… Om man tänker sig slitna och smutsiga miljonprojekt så har man bilden framför sig, på ett ungefär.

Orihuela Costa däremot är väldigt rent och snyggt och prydligt (om man bortser från områdena som inte är bebyggda, de är bara bruna och risiga, ofta med en massa skrot liggandes och fula nätstaket runt om) och bostäderna är mestadels otroligt fina. Det negativa, om jag nu ska vara tråkig, är att det är mestadels just bostäder, det finns inte så himla mycket annat. Förutom det nybyggda köpcentret såklart, La Zenia Boulevard. Där finns allt i princip. Väldigt fint och med mängder av restauranger med supergod mat.

Alicante-Costa BlancaLåter jag negativ och tråkig? Njäe, mest realistisk skulle jag vilja säga. Jag vill inte måla upp en bild av paradiset för alla läsare, för det tycker jag inte att det är. Det finns väldigt fina hus (bostäder) som sagt i Orihuela Costa, men annars är området vi har varit i (Alicante, Torrevieja, Orihuela Costa, San Miguel och en kort sväng (aldrig mer!) borta i staden Orihuela) i mitt tycke rätt tråkigt. Vi har dock stött på många som tycker att det är helt fantastiskt och som aldrig kan tänka sig att bo någon annanstans och det är ju helt fantastiskt att höra. Det är underbart när människor hittat sin plats på jorden. Men för mig känns det inte riktigt så. Jag skulle helst velat haft lite mer karaktär, lite historiska vackra byggnader och mer gedigen känsla, vilket naturligtvis inte finns på en plats så präglad av turism och saltindustrin. Tar man sig till andra delar av Costa Blanca kan man däremot hitta både karaktär och vackra byggnader, det är jag fullt medveten om.

Så varför inte stanna i Sverige då om man är så kritisk och negativ? Ja, självklart kan man sitta fast där hemma och gnälla på vädret, den tröttsamma byråkratin och de dåliga skolorna. Men vi vill inte göra så, vi vill iväg. Framförallt vill vi ge Alvas luftrör en chans att läka ordentligt. Vi vill också ha mer sol och ljus och den erfarenhet det ger att bo utomlands ett tag.

Jamen varför välja Spanien då, som ju inte är sådär grönt och frodigt och genuint som jag vill ha det? För det första finns det naturligtvis en massa platser i Spanien som har väldigt vackra både städer och samhällen, både längs med Costa Blanca och på andra ställen. Vi har bara, av rent praktiska skäl, valt ett område som har brist på just nämnda attribut. Det finns ställen som är precis lika turistiga, om inte mer, men som ändå är vackra, tex Malaga, Nerja, Marbella (som också har svensk skola, jag vet, men det fanns inte plats där nu), men Costa Blanca var som sagt mer praktiskt för oss just nu. Eftersom vi inte är säkra på att vi kommer stanna där vill vi inte låta Alva gå igenom hela processen med spansk skola så då fick det bli Orihuela Costa där det finns skandinavisk skola.

Strandpromenaden i Torrevieja hör till stadens styrkor
Strandpromenaden i Torrevieja hör till stadens styrkor

Så, vad är då bra med Orihuela Costa, mer än skolan? Jo, stränderna är jättefina och havet är ju fantastiskt. Vi har besökt skandinaviska skolan och fick ett väldigt positivt intryck av personalen. Människorna är supertrevliga och galet tillmötesgående, maten är jättegod och det är ljust! Jag fick till och med huvudvärk och mådde illa första dagen, så ovan var jag tydligen vid ljuset. Helt crazy. Naturligtvis hade jag glömt solglasögonen hemma också, så det fick inhandlas nya illa kvickt.

Vi befinner oss i början av februari och det är fortfarande vinter även i Spanien, men ändå kan man lätt ligga i bikini där det var sol och lä. Även när man är ute och strosar runt känns det en otrolig skillnad på när man går i skuggan och när man kommer in i solen. Den värmer på ett helt annat sätt en hemma. Jag njuter i fulla drag av värmen, både rent vädermässigt men också den människor emellan. Vi har redan fått kontakt med både svenskar, norrmän och engelsmän som vi ser fram emot att lära känna mer och börja umgås med.

Jag skrev förut att det mestadels är bostadsområden i Orihuela Costa, men det finns naturligtvis saker att göra här med. Alva kommer att vara fullt nöjd, och själv kommer jag att leva som en kung i huset vi ska bo i en månad nu i vår (andra trippen ner). Huset är supermysigt och ligger nära Villamartin Plaza som är ett torg med en massa restauranger och caféer. Takterrassen med suverän utsikt kommer bli en exemplarisk arbetsplats.

Trots mitt svala betyg vad gäller stadsarkitektur och grönskande frodighet (man vet naturligtvis om att Spanien kanske inte är ett förstaval om grönska är superviktigt för en) så har jag ingen lust att åka hem igen, om det inte vore för att hämta ner Alva. Hon fattas oss nu. Det kommer bli perfekt att spendera ett år här, så får vi se vad vi hittar  på sen. En sak är i alla fall säker. När jag får tillgång till allt det som faktiskt är positivt här nere kommer jag också kunna uppskatta och värdesätta det som är bra hemma i Sverige. Det kanske slutar med att vi har två fasta punkter, en i Sverige och en i Spanien?

En del av huset vi ska bo i nu i vår.
En del av huset vi ska bo i nu i vår.

Flyttlådor, flyttlådor

Flyttlådor överallt. Nu börjar det. Rensning och lagring. Allt värderas och sorteras in i olika fack: Packas och lagras här i Sverige, Packas för transport till Spanien, Skänkes, Säljes och Slänges.

För det som skall ner till Spanien behöver vi andra flyttlådor, med dubbelpapp, så att de inte sjunker ihop under transporten. Men för det som skall lagras här hemma kör vi vanliga flyttlådor från Hornbach.

Jag tycker att vi har rensat och haft oss rätt bra under åren, men ändå förvånas jag över hur mycket prylar som ligger och trängs i alla skåp och lådor. Det är inte klokt vad man samlar på sig.

Vad gäller sånt som skall ner till Spanien så har vi resonerat som så att det för oss är värt att bekosta transport för 1 kubik, eftersom vi då får med oss saker som inte går att ersätta där nere, saker med högt affektionsvärde för oss. Vi har valt Djuvfeldts Transport AB, men det finns flera andra att välja på. Har listat några här under ”Bra-att-ha-länkar”.

Om två veckor åker vi ner första vändan av tre den här våren. Jag kan knappt fatta det. Nu börjar det PÅ RIKTIGT!

flyttlådor

EU-kort ger fri nödvändig vård i EU-länder

Vi betar av punkt efter punkt på listan över allt att sätta oss in i inför flytten utomlands. Eftersom vi inte kommer att bo permanent i vårt nya land till att börja med (vi vill vara försiktiga och känna oss för så att vi verkligen trivs innan vi gör något drastiskt) och vi kommer att ha kvar våra jobb i Sverige – och därmed också betala skatt här, så behöver vi se över vad som gäller om vi behöver uppsöka läkare.

I Spanien har man endast rätt till fri sjukvård om man är skriven i landet och dessutom arbetar och betalar skatt där. Vi hamnar som sagt utanför den ramen och håller just nu på att kolla upp hur vi bäst löser det. Man kan naturligtvis teckna en privat sjukförsäkring, men sådana kostar mången penning per person, så det tål att tänkas på och alternativen undersökas noggrant.

Som EU-medlemmar har vi dock rätt till fri nödvändig vård på samma premisser som de som är skatteskrivna i landet. För att få tillgång till nödvändig vård måste man dock ha ett EU-kort som man beställer från Försäkringskassan (kan göras här). Detta måste man ha med sig. Kortet ska beställas i god tid innan man reser, eftersom det tar ett tag att få det (ca 10 dagar). Kortet gäller i 3 år. Glöm inte att barn ska ha egna kort. EU-kortet benämns ibland som ”Blå kortet”.

Så här står det om nödvändig vård på Försäkringskassans hemsida:

”Med vård menas sjukhusvård, läkarvård, tandvård, läkemedel med mera som du kan få inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet i det medlemsland du besöker. Med nödvändig vård menas inte bara akutvård, utan även vård som orsakas av kronisk sjukdom, inklusive provtagningar och medicinska kontroller.

All vård betraktas inte som nödvändig. Om vården kan vänta tills du kommer tillbaka till Sverige är den inte nödvändig. Den bedömningen görs alltid av läkare eller annan vårdpersonal som behandlar dig, och beror på sjukdomen och hur länge du ska stanna i landet.”

Det kan också vara bra att veta att försäkringsskyddet genom hemförsäkringen man har endast gäller de första 45 dagarna man vistas utomlands (i vissa fall 60 dagar beroende på vad man har för bolag).

En annan sak att tänka på att det är pass som gäller som legitimation överallt, ett svenskt körkort funkar dåligt eller inte alls på många ställen. Vi kommer att dra kopior på våra pass för att slippa gå runt med originalen överallt.

Jag vill avsluta med att tacka för alla fina kommentarer. Blir så glad! Kom gärna med frågor om ni har några så ska jag svara utifrån min erfarenhet och det jag lär mig på mitt äventyr.

torrevieja-ocio-3

Torrevieja / Orihuela Costa

Torrevieja

Antal invånare – drygt 100.000      

Antal invånare + besökare under högsäsong – ca 500.000

Tid (samma tidsinställning som Sverige)
Sommartid infaller söndag 29 mars, vintertid söndag 25 oktober 2015.

Karta över Torrevieja kommun

Torrevieja.com live WebCam

Avstånd från Torrevieja centrum

Alicante 47 km
Alicante airport 36 km
avstånd från TorreviejaBarcelona 570 km
Benidorm 77 km
Cartagena 55 km
Elche 35 km
Guardamar 12 km
La Marina 20 km
La Mata 5 km
Madrid 445 km
Murcia 46 km
Murcia airport 28 km
Orihuela 31 km
Santa Pola 33 km
Valencia 217 km

Busslinjer

Sammanställning av busslinjer och tider lånad av Aktiv i Torrevieja.

Klimat

klimat i Torrevieja

Viktiga telefonnummer

(Saxat från Aktiv i Torrevieja)
Allmänt nödnummer  112
(Även engelsktalande enligt uppgift från Nya sjukhuset)
Ambulansnödnummer 112 eller 965 144 000 (S.A.M.U.)
La Loma, akutintag/legevakt 966 703 011 dygnet runt
Torreviejas nya sjukhus:
för tidsbeställning 965 721 200,
växel 965 721 000
Hospital Vega Baja 965 877 500
Hospital San Jaime 966 921 313

Guardia Civils nödnummer 062 annars 965 710 113 – 965 710 190
Policía Local har inte längre något kort nödnummer utan endast följande:
965 705 326
965 705 166
965 707 214
965 707 469
965 707 563
Till deras växel i polishuset vid Av. de las Habaneras: 966 708 863

Brandstationen / Bomberos 966 704 433 – 966 704 453

Telefonica: ring 1004 och be om inglés, por favor

Iberdrola: meddela havería och aktuell adress för strömavbrottet
för Torrevieja 965 710 248
för Orihuela Costa 965 711 600

Taxi:
Torrevieja 965 711 026 el.  965 712 277
Tele Taxi 900 444 000
Torre Taxi 670 445 730
Orihuela Costa 965 351 624 (Radio) 902 300 292 966761088

Marknadsdagar

Det finns en mängd marknader i och kring Torrevieja, väl värda att besöka. (För hela Costa Blanca, läs här)

Onsdag: San Miguel de Salinas, La Mata
Torsdag: Campoamor
Fredag: Torrevieja
Lördag: Urb. Playa Flamenca

Orihuela Costa

villamartin plaza
Villamartin Plaza

Orihuela Costa är en kustregion på Costa Blanca nära gränsen mot Murcia. Med 16 km kustlinje och en mängd golfbanor är Orihuela Costa mycket populärt bland semestrande européer.

Områden som La Zenia, Playa Flamenca, Punta Prima, Cabo Roig, Los Dolses, Campoamor, Mil Palmeras och Villamartin ingår i regionen som tillhör Orihuela kommun, trots att staden Orihuela ligger flera mil bort.

Orihuela Costa är mycket vackert och är fyllt av restauranger, butiker och sandstränder. Det nybyggda La Zenia Boulevard erbjuder allt man kan tänkas efterfråga i form av butiker.

Karta över Orihuela kommun. 

Cabo roigLos dolses

 

Villamartin
Villamartin

Map Orihuela Costa

Flytta till Spanien – spansk skola

Ända sedan vi bestämde oss för att flytta till Spanien har jag frusit mer än vanligt här hemma. Tanken på att vi nästa år vid den här tiden kommer att befinna oss i värmen istället för här hemma i råkylan gör mig mycket otålig. Jag vill vara där nu! Men jag får tåla mig. Om en månad får jag lapa solsken och värme (betydligt varmare än här i alla fall).

När vi beslöt oss för Spanien började vi genast kolla upp olika spanska skolor för Alva att gå i. Vi vill ju självklart lära oss språket så snabbt som möjligt och även integreras i samhället så gott vi kan. Det går självklart inte att säga att spanska skolan är si eller så, det finns naturligtvis bättre och sämre skolor där som här, så är det överallt. Däremot finns det vissa generella grejer att sätta sig in i.

Några saker som vi funderat över i val av skola är att spanska skolan har omdömen av barnen från det att barnen är 3 år gamla. Betyg från de är 6 år. Disciplinen är mycket bättre i spanska skolan än i svenska, vilket jag i stort sett tycker är bra, beroende på hur man går tillväga såklart. Rasterna är relativt korta och lektionerna långa, redan från småskolan. Läxor från första början. Övergripande kan man säga att kraven på barnen är mycket högre där än här. Det behöver inte vara odelat negativt, jag kan tycka att svenska skolan är helt åt skogen många gånger. Om lärarna hade möjlighet att ägna lektionerna åt att lära ut istället för att kämpa för att hålla ordning vore saken en helt annan.

Det som däremot gjorde att vi tillslut valde att avstå spanska skolan och istället låta Alva gå i Skandinaviska skolan är att föräldrar inte är välkomna i spanska skolan. Aldrig någonsin. Inte ens första dagen. Inte ens en timme. Man lämnar sina barn utanför skolans område och sen får barnen klara sig själva. Det spelar ingen roll om barnen är ledsna eller inte kan språket, föräldrar får inte vara med ändå. Man resonerar som så att barnen vänjer sig snabbt och att det går över relativt fort. Att barnen är anpassningsbara. Och det är de ju också många gånger. Men vi känner vårt barn och vi vet att om vi flyttar henne till ett annat land där hon inte kan språket och inte känner någon och bara släpper av henne utanför skolan och säger ”ha det så bra, hämtar dig om 7 timmar”, så skulle hon bli knäckt. Hon skulle bryta ihop och vägra gå till skolan. Det skulle inte gå över utan skapa ett trauma.

Vi har pratat med mängder av föräldrar som har mer eller mindre odelat positiv syn på spanska skolan och säger att barnen faktiskt klarar det. Vi har pratat med nästan lika många som har testat och barnen har mått fruktansvärt dåligt av det. Så det är självklart individuellt. Det beror såklart också på hur gamla barnen är när de sätts in i skolan. Många av de som är positiva har barn som har gått i spansk skola från de är 4-5 år, så då är det kanske annorlunda. Några har varit äldre och har ändå sett positivt på det.

Faktum kvarstår: för oss och vår dotter kommer det inte att funka, det är vi övertygade om. Inte i nuläget. Skandinaviska skolan it is med andra ord. Vi kommer att hårdsatsa på spanskan, vi kommer att läsa extra spanska utöver det som barnen läser i Skandinaviska skolan (som nu har ny rektor och inte kan jämföras med hur den var för några år sedan, nu ska den vara suveränt bra). Vi kommer också träna extra mycket på att läsa, skriva och räkna, eftersom spanska skolan är långt före den svenska, i och med att barnen börjar skolan tidigare. Kanske kan Alva sedan gå över till spanska skolan efter någon termin eller två, när allt inte är så nytt längre, vi får se. På det här viset blir övergången i alla fall något mjukare.

Om man funderar på att sätta sina barn i spansk skola ska man också veta att man måste vara inskriven i kommunen i Spanien för att få söka till skolan. Man måste allra först söka ett NIE-nummer, vilket är ett identitetsnummer för utlänningar som man behöver ha för att tex kunna köpa något i Spanien, som en bil eller liknande. Detta NIE-nummer kan man sedan bygga vidare på. För att kunna söka till skolan ska man ha något som kallas för padron. Det är att man är inskriven i kommunen. Vidare kan man bli resident och man blir då skatteskriven i Spanien, jobbar och försörjer sig där osv. För att kunna bli resident måste man kunna uppvisa försörjning i landet. För oss är det i dagsläget endast aktuellt med ett NIE-nummer och eventuellt att söka om padron. Detta för att kommunen då får bidrag för att vi är inskrivna i kommunen och självklart vill vi på så sätt kunna stödja den kommun vi bor i.

Nu ska jag fortsätta att drömma om värme och vita stränder.

Mer om att flytta till Spanien till barn.

Spansk skola - Skandinaviska skolan Costa Blanca