Samtidigt som jag packar inser jag att min sommargarderob är sorgligt blygsamt, näst intill obefintlig faktiskt. Har därför lovat mig själv att köpa några nya plagg som kombinerad födelsedags- och flyttpresent. Som en ”grattis till att du vågade”-gåva kan man säga. Det tycker jag att jag är värd.
Bland annat funderar jag på den här klänningen från Lindex. Älskar färgen. Tänker att med lite färg på armar och ben kan den bli riktigt fin.
Vad tycker ni?
Det händer inte så mycket här hemma i Göteborg just nu – förutom att vi snart packat ner varenda pinal i huset och bara väntar på att lämna över nycklarna till våra hyresgäster. Lådor överallt med andra ord. Man går som i ett vakuum och har ingen lust att ta sig för något alls, inte ens städa.
Har i princip gått in ett depp-mood när jag mest känner för att sitta och äta kladdkaka. Ni hör ju själva att det inte är särskilt bra. Mitt i alltihop skall jag presentera ett reklamarbete med en färdig produkt där jag har fixat loggor, slogan, reklamtext, bild och allt om en vecka. Försöker jobba på så gott jag kan i kaoset. Tycker ju egentligen att det är väldigt roligt men just nu vill jag bara vara framme och på plats i Spanien och börja bygga upp allt där.
Som en motpol till mitt kladdkakesug presenterar jag här Jamie Oliver´s Food revolution day. J. Oliver jobbar hela tiden för att människor skall få bättre kunskap kring maten vi äter och kämpar nu för att barn skall undervisas i ämnet i skolorna. Jag tycker att det är en mycket vettig idé att barn får lära sig mer om vad vi stoppar i oss och konsekvenserna av det, därför skriver jag gärna på listan. Gå ut på sidan och se om det är något även du kan tänka dig att göra.
Man skall inte lägga för stor vikt vid utseende, det vet vi alla. Men när blev det fel att bli bekräftad i sin känsla av glädje över att ha något fint på sig eller att ha lyckats med en frisyr?
Alva ville idag ha flätor sammansatta i en knut i nacken, eftersom de skall springa ett skollopp i skolan och hon ville inte bli störd av att få håret i ansiktet. Jag fixade så gott jag kunde och Alva var mycket nöjd med resultatet. Hon speglade sig länge och kände sig väldigt fin.
”Nu är jag verkligen redo att springa”, sa hon och speglade sig lite till.
Jag sa något om att fröknarna nog skulle tycka att hennes frisyr var fin, men detta avfärdade Alva bestämt. Fröknarna kommenterar nämligen aldrig hur barnen ser ut. ”Jag tror inte att de tycker att någon är fin, de säger i alla fall aldrig det”, sa Alva lite nedslaget.
Nu vet ju jag att det tillhör dagens pedagogik, att inte kommentera kläder och utseende så som man kanske gjorde när jag var liten. Istället skall andra saker bekräftas och uppmärksammas. På det hela taget tycker jag att det är bra. Men, kan det vara så att det går till överdrift när barnen aldrig får höra att de är fina? Skulle man kunna tänka sig att ha någon slags balans i bekräftelsen kring att barnen är kreativa, fantasifulla, noggranna och allt vad det kan vara och att de faktiskt också kan ha fina kläder eller frisyrer eller annat som barnen själva känner sig stolta över?
Det är en svår fråga. Utseende spelar ingen roll, det är sant och visst, men nog måste barnen ändå kunna få lov att känna sig både vackra och tuffa utan att det skall vara fel? Mår vi inte alla bra av att känna oss nöjda och glada med hur vi ser ut? Som vuxna är det meningen att vi skall kunna se alla de delar med oss själva som vi är nöjda med och som vi tycker om. Varför vill vi då ta ifrån barnen deras förmåga att tycka att de själva är fina? Är inte det en del i hur vi skapar dåligt självförtroende?
Nej, jag tror på balansen. Hylla barnen för alla deras fina sidor, både de inre och de yttre, så ger vi dem fler nycklar till att bygga ett bra självförtroende och verktyg för att möta vuxenvärlden.
Det finns de i vår närhet som gärna vill att vi skall se allt det som faktiskt är bra med att bo Sverige också och inte bara skena iväg och bli totalt Spanien-tokiga. Jag förstår helt klart vad de menar, Sverige är ett mycket bra land i mångt och mycket, det får man inte glömma bort, inte heller förneka på något sätt. Spanien är inte bara ett fantastiskt paradis, det finns mycket där som vi kommer få bita ihop över, det går inte att komma runt detta faktum. Jag tycker att jag gör vad jag kan för att beskriva en så sann bild som möjligt där jag tar med både bra som dåligt och jag hoppas att ni läsare hojtar till och berättar vad ni vill veta mer om, så skall jag se vad jag kan göra för att tillmötesgå er.
MEN. Det finns såklart ett stort men. Hur bra Sverige än är så är det ändå det här med vädret. Det finns inga tjusiga omskrivningar, vädret suger helt enkelt. Man brukar säga att sommaren är den bästa veckan (en del säger till och med dagen) på hela året i Sverige och det ligger något korn av sanning i klyschan. Folk har frågat gång efter annan varför vi flyttar och jag skulle gärna säga att det beror på äventyret, att möta en ny kultur, att träffa härliga människor eller vad som helst, men det skulle inte stämma. Vi flyttar på grund av klimatet rätt och slätt. Sveriges väder, särskilt här på västkusten, tar död på Alvas luftrör och vem som helst kan dessutom bli deprimerad av mörkret, regnet och kylan. Jag är inte gjord för svenskt klimat, Alvas luftrör är det ännu mindre, så är det.
Vi är nu mer eller mindre inne i mitten av maj. Snart sommar, kan man tycka. Jag lägger här nedan upp två bilder, den ena innehåller väderkartan för Göteborg och den andra för Fuengirola. Där har ni anledningen till vår flytt.
Många av er väljer att skicka frågor till mig via mail och jag blir lika glad för dem som de som ställs i kommentarsfälten. Väldigt många frågor handlar om vad det egentligen kostar att flytta till Spanien. Jag tänkte försöka ge någon form av svar här. Vad kostar det?
Först och främst, frågan hamnar egentligen lite under kategorin ”hur långt är ett snöre”. Vad saker kostar beror naturligtvis på ett flertal faktorer, som till exempel var i Spanien man tänker bo, hur stort man vill bo, vad man vill skall finnas och vad man har för vanor.
Om vi skall börja med kostnader för bostad så går jag igenom lite annat längre ner.
Costa del Sol, där vi slår oss ner, är ett av de dyrare områdena i Spanien, särskilt då Marbella. Vi har valt Fuengirola, som är billigare, men ändå dyrare än många andra ställen längs med Spaniens kust. En tumregel är, naturligtvis, att om man drar sig en bit inåt land blir priserna avsevärt lägre än om man vill bo havsnära. Vill man ha faciliteter som pool, takterrass eller annan stor uteplats, parkering och liknande så kostar det mer än om man inte har det. Standarden (som inte går att jämföra med svensk, bra att komma ihåg!) varierar både på möbler och själva bostaden. Skall man hyra är det mesta möblerat, något som också är bra att tänka på. Jag vet många som hyr en längre tid och magasinerar ägarnas möbler för att de inte lyckats hitta något som faller dem i smaken och för att man kanske vill välja egna möbler istället. Då får man självklart räkna till kostnaden för magasineringen till hyran.
Jag skulle vilja säga att det går att få tag på bra 4:or (3 sovrum och oftast kombinerat mat- och vardagsrum) för mellan 500-700 € i månaden om man har långtidshyra. En vän till mig hyr en lägenhet på 2:a linjen från stranden mitt i centrala Fuengirola, 120 kvadrat, 3 sovrum och stort vardagsrum, nyrenoverat kök, 2 toaletter, 3 balkonger varav 1 rätt stor, pool, parkering på inhägnad gård, löpande kontrakt (dvs hon hyr med samma hyra även under sommarmånaderna, många väljer annars att bara hyra ut 10-11 månader, de kan då ta en högre hyra under sommarmånaderna), allt genom en mäklare och hon betalar 590 € i månaden. Andra jag hört om kan betala ända uppåt 1000 € i månaden för både 3:or och 4:or, men då är de oftast väldigt fina och har väldigt mycket som hänger med i priset.
Det gäller med andra ord att kolla runt ordentligt och inte ta första bästa. Många mäklare kryddar priserna rätt rejält så det gäller att se upp. Leta med omsorg och tänk på att det går att få både fina och billiga lägenheter om man bara har lite is i magen.
Vad gäller mat så är de flesta varor något billigare än i Sverige, vissa kan till och med vara mycket billigare, medan andra varor kan vara något dyrare. Exempel på sådant som är dyrt är potatis, en del mejerier och jag har än så länge inte hittat vattenmelon som är billigare än i Sverige konstigt nog. Handlar man frukt och grönt på marknad så är det nästan löjligt billigt många gånger (men inte allt, så se upp och låt er inte luras att tro att precis allt är ett klipp). Elektronik är många gånger något dyrare, Sverige har tydligen väldigt pressade priser på sådant har jag fått lära mig.
Att äta ute kan vara både mycket billigare och lika dyrt som i Sverige, beroende på vart man går. Turiststråken har naturligtvis högre priser, men man kan hitta ställen där man kan äta sig mätt för riktigt överkomliga priser (runt 100 kr). Jag har dock inte hittat något sånt där riktigt billigt och bra ställe än, återkommer om jag snubblar över något.
Det många sparar in slantar på är alkohol, som (tyvärr kanske) är väldigt billigt. Vin och öl är ibland till och med billigare än läsk eller mjölk… Att ta en kopp kaffe är (oftast) också riktigt billigt.
Om man skall ta upp andra saker som kostar pengar så kan jag nämna att elen är svindyr. På riktigt svindyr. Det gäller därför att tänka till och komma på smarta lösningar under vintermånaderna när det ofta är varmare ute än inne… Tofflor inne är i princip ett måste och många väljer att lägga värmefiltar i sängen en stund innan de skall krypa ner. Att byta ut fönster och se till att bostaden inte ligger i norrläge är andra saker att tänka på (kanske främst om man skall köpa) samt att ha mattor på golven under vintern.
I samband med en flytt är det alltid saker som kostar. Man kanske skall koppla in telefon och/eller internet (vilket är dyrare än i Sverige), man behöver skaffa NIE-nummer vilket kostar en liten slant och man kanske vill ha ner lite lådor eller till och med möbler, vilket kostar att transportera. Vad gäller att köpa bostad är det mer eller mindre ett måste att anlita en egen advokat som jobbar åt en, eftersom de har ansvarsförsäkring, vilket mäklare i Spanien inte måste ha. De byråkratiska kugghjulen rullar långsamt och en stor del av problemen består i att man måste runt till en hel massa olika instanser för att få stämplar på papper och för att få dessa måste man sitta och vänta, ofta rätt länge. För att kringgå detta anlitar många någon som gör allt åt dem, vilket är smidigt, men kostar lite pengar.
Skall man stanna länge kommer man så småningom att behöva byta ut sitt körkort mot ett spanskt, även om de svenska gäller inom EU. Bor man i Spanien permanent skall man ha spanskt körkort… Detta kostar också pengar. Vill man ha barnen i svensk-, eller någon internationell skola (eller för den delen spansk privatskola) så kostar det en bra slant. Väljer man istället en kommunal spansk skola kan man vid en första anblick tänka att det är gratis, men så är det inte riktigt, eftersom läroböckerna, samt maten, kostar. Många spanska barn går hem på lunchen och äter, men oftast kan man få mat där också, vilken då som sagt kostar extra.
Som medlemmar i EU har man med EU-kortets hjälp rätt till nödvändig vård, däremot kostar det om man väljer privatvård. Tandvård kostar alltid, eftersom det i princip inte finns någon kommunal tandvård. Man betalar även för barnens tandvård, även om den oftast är rabatterad.
Vid en första anblick är Spanien ett billigt land att leva i, men man tänker ofta inte på alla avgifter som i sig är små men tillsammans blir rätt stora… De som oftast vinner mest ekonomiskt på en flytt är pensionärerna eftersom skatten är lägre. Men visst finns det saker som är alldeles gratis också, som solen, naturen, ljuset och relationerna med alla varma och härliga människor!
Enligt en artikel i nättidningen Megafon har spanjorerna den högsta medellivslängden i Europa. Det skall, i alla fall till stor del, bero på den sunda medelhavsdieten med mycket färsk fisk, grönsaker och olivolja. Vill man läsa artikeln och den bakomliggande studien kan man klicka in sig här.
Jag funderar lite över det här. För egen del är ju det där med fisken kört, eftersom jag är allergisk mot både fisk och skaldjur, men grönsaker är jag en fena på att äta. Äter som bekant mest vegetariskt eftersom jag mår bäst av det. Jag har lärt mig att lyssna på vad min kropp behöver och att sköta min kost för att slippa dålig hälsa. Men, det jag funderar över har inte med min egen kost att göra. Istället undrar jag över det faktum att man i Spanien har en förkärlek för att söta väldigt mycket mat med en himla massa socker eller ännu värre andra sötningsmedel. Det gäller verkligen att läsa innehållsförteckningen noggrant om man inte vill bli sockerbombad eller fullproppad med annat skräp. Det känns inte riktigt som att det går hand i hand med en sund kost.
Vidare har jag hört flera fall där det finns dold information på förpackningar (tex färdigpackat kött) som inte går att se innan man öppnat paketet om ursprungsland och annat. Till exempel att köttet bara är packat där man tror att djuret växt upp men att djuret i själva verket är uppfött och slaktat nån helt annanstans. Såna där lurigheter gäller det att se upp med om man nu tycker att det är viktigt att veta vad man egentligen äter.
Jag har fått några frågor på hur jag tänker hantera matinköpen. Det lilla kött jag köper (eftersom Alva äter en del kött) handlar jag på saluhall eller direkt av lokal slaktare. Frukt och grönsaker köper jag på marknader och juicer pressar jag själv. Yoghurt äter vi bara naturell och blandar med färska bär eller annan frukt om den skall användas som mellanmål eller frukost. Sedan får man väl försöka få koll på övriga varor allteftersom. Det är tyvärr svårt att helt undvika tillsatser om man inte bara äter egenproducerat och det är det ju inte så många som har möjlighet till.
Man skulle kanske kunna tro att jag är helt fanatisk när det gäller mat, men så är det inte. Jag tycker inte att man kan gå helt i spinn över varje liten sak här i livet, då blir man väldigt begränsad. Däremot är kosten väldigt viktig för mig, jag vet hur stor skillnad bra mat gör för hur jag mår och det vill jag inte ge avkall på, även om det slinker ner både en och två glassar lite då och då, till och med en köpt pizza ibland.
Så man får alltså se upp med ett och annat vad gäller innehållet i maten även i Spanien (det är väl i och för sig nästan självklart, så är det överallt) men på det hela taget hoppas jag att vår livsstil kan bli ännu lite bättre när vi vistas i sol och ljus, dessutom i ett land som toppar medellivslängden.
Jag har ju helt glömt bort att berätta om vårt besök i en urmysig finca uppe i bergen. Ägarna är våra kommande hyresvärdar som bosatt sig i en liten bergsby ca trekvarts bilresa från deras lägenhet (som vi alltså skall hyra) i Fuengirola. Där har de dragit igång en ekologisk odling och har kurser i hur man fixar inläggningar och annat gott av sådant man odlat själv. De har döpt sin finca till Finca La Vida.
Vi fick smaka på egenodlade, ekologiska naturligtvis, oliver som dessutom var egenhändigt inlagda. Jag brukar inte vara särskilt förtjust i oliver i vanliga fall, men de här var supergoda. Vi fick också provsmaka japansk mispel, en plommonstor frukt som smakar milt, sött och lite syrligt. Ungefär som om söta krusbär had made sweet love to physalis. Underbart är ordet! Skalet är lite segt, så det kan man med fördel plocka bort, även om det går att äta.
På gården, eller fincan, odlas allt mellan himmel och jord: apelsiner, granatäpple, oliver, bananer, rosépeppar, japansk mispel, sockerrör, bönor av olika slag, olika slags sallad, fänkål, you name it. Tänk att kunna promenera rakt ut i sin egen lilla odling och plocka till sig allt man behöver för middagen. Snacka om lyx!
Lugnet som hägrar över byn letade sig ända in i min något rastlösa själ och jag glömde helt tid och rum. Vi kom på förmiddagen och innan jag visste ordet av var klockan sex på kvällen och hela dagen hade gått. Vi hade bara suttit där och pratat, skrattat, ätit och njutit av både smak och doft. Sådana dagar gömmer jag på en särskild plats i minnet och vårdar som de guldkorn de är.
Jag är riktigt nöjd med bilderna jag tog den där dagen uppe i bergen. Både ljus och färger återspeglar känslan av sol och smakrikedom tycker jag. Och jag kan avslöja att apelsinerna är precis sådär saftiga och söta som de ser ut!
Skulle ni vilja veta mer om platsen vi njöt loss ordentligt på? Kanske till och med göra ett eget besök? Gå då ut här och läs mer på Finca La Vida´s hemsida. Milla och Daniel Huss är fantastiska, gästfria och varma människor. Hälsa gärna från mig om ni kontaktar dem.
Dagens snabbtips för alla som är på väg att flytta till Spanien (eller någon annanstans i världen) är att gå med i International expats club. Kolla här och läs in dig på vilken lokalförening som passar dig bäst.
Återkommer senare under dagen med nytt inlägg om en del av vår senaste semester som jag helt glömt att skriva om.
Supersnabbt inlägg, är egentligen på språng, så jag har bara landat med ena skinkan på stolen, sådär som man kan göra när man egentligen har väldigt bråttom men ändå tar sig tid att sitta ner några sekunder. Se där ja, nu har jag slösat bort ytterligare tid på en omständlig förklaring.
Vill bara tipsa om sidan Andalucia.com. Där finns massor av bra tips för oss som är på väg att flytta (eller redan har flyttat) till just Andalusien i Spanien. Där finns även en del tips för de som bara är på kortare besök, så missa inte att gå ut och kika runt lite.
Fick skäll av maken för mitt förra inlägg. Han tycker inte att man får skriva sådär och bara säga a men inte b så att säga. Och det kan jag ju egentligen hålla med om. Blir galet irriterad på andra som gör precis så. Nu blir det ju dock konstigt att ta bort inlägget igen eftersom så många redan läst. Kan i alla fall berätta att inget är nytt under solen, bara gammalt skräp som kommer upp till ytan. Så, nu lämnar vi det och låtsas som om jag aldrig sagt något.
Hur som helst känner jag att denna regniga måndagskväll är ett utmärkt tillfälle att ta fram bilder från resan vi gjorde i februari/mars och drömma mig bort lite smått. Fastnade särskilt för den här bilden från den där kvällen när vi satt och tittade på solnedgången i La Manga. När himlen är jämngrå i verklighetens nutid får man ta till dåtidens minnen så att säga. 