Stanna kvar eller åka iväg. Den ständiga frågan känns det som. Ända sedan jag fick veta att jag var gravid har jag velat ge Alva ett fast föräldrahem. Att hemmet där hon växer upp skall få finnas kvar, vi skall finnas där, hennes rum skall alltid få vara hennes rum. Det har känts väldigt viktigt för mig, som inte alls växt upp så, men kanske ännu viktigare för maken som har haft det så och älskat det. Att ha kvar vårt hus har därför varit en stor ambition för oss, samtidigt som nyfikenheten och reslusten ligger och retar och pockar på uppmärksamhet.

När vi bestämde oss för att dra till Spanien på obestämd tid valde vi alltså att ha kvar vårt hus i Göteborg. Det kändes bra att veta att det fanns där att komma hem till om vi ville. Och det visade sig att det ville vi ju, eller framförallt Alva. Hon trivdes aldrig riktigt bra med livet vi levde i Spanien. Hon tyckte inte om att vi inte bodde tillsammans och hon avskydde att hon blev så bunden vid oss igen, att hon aldrig kunde röra sig fritt. Hon gillade inte heller känslan av att vi egentligen inte hade ett hem. Vi hade en bostad, en plats där vi hade kläder och där vi sov men inte så mycket mer än så. Just den grejen tyckte även jag var jobbig, att så tydligt bo hos någon annan, att inte känna att man var hemma där man bodde.

Allt i Spanien var ju såklart inte dåligt, vi älskade vissa bitar med det, Alva också. Men tyvärr vägde det negativa över. Istället började vi få en del andra alternativ presenterade för oss. I väntan på beslut flyttade vi hem till Göteborg igen. Väl här kände vi att nej, vi vill faktiskt vara kvar hemma ett tag nu och inte dra iväg igen precis nu. Alva behövde få komma tillbaks till skolan och kompisarna och hon hade ingen som helst lust att åka iväg igen annat än på semester möjligen. Vi valde att lyssna eftersom det i allra högsta grad påverkat henne om vi kört över henne och dragit iväg någon annanstans och tvingat in henne i ny miljö, ny skola osv.

Och så sitter man nu här då och känner att hemma känns väldigt bra på massor av sätt, men man skulle ändå vilja testa… Ja jag kan räkna upp iallafall fem platser jag skulle kunna tänkt mig nu på studs, om vi bara kunde bo där tillsammans. Men jag vill inte slita upp Alva. Stanna eller åka… Ja ni förstår.

Nu har vi i alla fall bestämt att vi inte skall åka någonstans på ett tag. Alva skall få lugn och ro här hemma. Hon har med mycket lillgammal röst deklarerat att ”jag är nog inte lika intresserad av att bo någon annanstans som ni. Jag vill vara hemma, fast jag vill snart ha semester…”

Jag tycker att man som förälder måste lyssna på sina barn i sådana här frågor. Alla barn fungerar olika. För många är det en enorm tillgång och fördel att få bo i olika länder, få lära sig nya språk och allt vad som medföljer en flytt, men för andra passar det inte alls. Det kan till och med vara förödande. Alva tillhör tyvärr den senare kategorin, i alla fall nu, kanske det ändras när hon blir lite äldre. Så, min och makens lust att röra på oss måste kvävas i sin linda och läggas till vila ett tag framöver.

Dan före dan. Dagen då många stressar halvt ihjäl sig. Inte vi. Nej, nej, nej, vi kör inte med julstress här. Klapparna är klara sedan länge, städar gör vi inte mer än vanligt och maten är en ren fröjd att laga. Vi gör det tillsammans, som en del i hela julfirandet. Mycket mysigare så tycker vi. Vi behöver inte ens dra iväg och handla den. Istället för att trängas med tusentals andra jäktande människor har vi lagt en beställning på MatHem som levereras om ett par timmar. Kan det bli enklare och smidigare?

Så, dan före dan känns rätt lugn här hos oss. Nästan så att man undrar vad man skall göra. Dottern har varit iväg och badat med en kompis och nu sitter hon och spelar Wii. Själv har jag för första gången kikat in på Casino.com för att se vad man har för sig där. Många gillar ju att spela på nätet (maken till exempel, fast han håller sig till odds och sånt) och jag är lite nyfiken på vad det är som lockar och drar. Förutom drömmen om storvinsten förstås. Man får väl passa sig lite så att man inte spelat upp hela månadsbudgeten innan man förstår hur det gått till bara…

Hundarna har fått varsitt ben att gnaga på så till och med de är lugna. Alva ville prompt att de också skulle få julklappar ”för de har ju inte firat jul förr när de har bott på gatan”, som hon säger. Därför har vi varit och köpt ett gosedjur till dem var. Frågan är hur länge de får vara hela… För att förena lite nytta med nöje ska de också få varsin sele från Hurtta. Det behöver de ändå, så då kan de lika gärna få dem i julklapp. Jag tror inte att de bryr sig något nämnvärt, men det var viktigt för Alva så då får det bli så.

Ja, som ni förstår ligger lugnet som mjuk bomull runt oss här hemma. När jag sa det högt för en stund sen sa Alva att ”ja man tager vad man haver nu när vi inte får någon snö”. Hon är god som guld det barnet.

Det har vänt, gott folk, nu går vi mot ljusare tider! Känner ni smaken av sommar, känner ni värmen? OK, det kanske är lite tidigt att ropa hej än, men från och med idag blir dagarna omkring fem minuter längre för var dag som går.

Visst längtar vi efter sommar, även om vi i år varit bortskämda nog att kunna leva barbenta och bararmade till långt in i oktober, men vad vi allra helst skulle vilja ha just nu är faktiskt snö. Vi hör till dem som gillar alla årstiderna, även om de löper amok och inte vet att hålla sig där de ska. En evig höst är inte särskilt kul…

Nu ser vi i alla fall framåt och glädjer oss åt att ljuset återvänder, sakta men säkert.

Jag lyssnar mer än gärna på mina läsare och vill försöka anpassa mina inlägg så gott jag kan efter vad ni vill ha och tycker är intressant. Därför sitter jag nu i ett litet planeringsmöte för att planlägga hur framtiden skall se ut för bloggen. Jag vill gärna försöka förena mina stora passioner, det som mest präglar mitt liv. Min dotter är självklart nummer ett vad gäller inflytande i mitt liv och jag kommer fortsätta skriva ur mamma-vinkeln. Mat och hälsa är en annan aspekt. Ni läsare har bett om att få fler recept och mer inspiration kring vegetarisk mat. Jag lyssnar och skall försöka leverera. Resor och möten med andra kulturer är en tredje vinkel. Mina inlägg om att flytta till Spanien är väldigt populära och jag är såklart glad över att många känner sig hjälpta av dem. Men jag kan inte begränsa mig vid bara Spanien eftersom vår resa gått vidare därifrån och vi kommer hitta på nya äventyr framöver. Abroad kommer alltså även i fortsättningen finnas med.

Vad gäller hundarna, Bobbi och Sam, så är många av er nyfikna på dem och på hur det är att adoptera från ett annat land. Andra tycker att det är mindre kul att läsa när det blir för många hundinlägg. Jag håller därför på att fila på en lösning.

Jag ber att få återkomma snart med hur bloggen kommer att se ut. Kram till er alla, jag är så glad att ni kikar in här så ofta som ni gör!

Något vi saknade i Spanien, alla tre, var riktiga årstider. Evig sommar blir faktiskt tröttsamt i längden, hur konstigt det än låter. Så, vi längtade efter årstiderna. Problemet blir ju lite grann när riktiga årstider inte existerar här hemma heller. Regn, blåst och runt 6 grader sådär två veckor innan jul känns inte OK. Inte alls. Just nu vill vi ha snö.

Om jag fick bestämma så skulle det vara vinter med snö december-februari, en härlig vår mars-april, sommar (RIKTIG sommar med värme och sol) maj-september och sen en färgsprakande höst med hög och klar luft oktober-november. Det hade varit perfekt. Kan man beställa det? Finns det någonstans på jordens yta det ser ut så? I så fall vill jag bo där.

Och här i Sverige, hur långt bort från Göteborg måste man ta sig för att få snö på vintern? Måste man till Dalarna eller ännu längre upp? Drömmen är en stuga där vi på helger och lov kan slappna av och återhämta oss från vardagarnas stress, en stuga med utsikt över en större sjö, en stuga med tillräckligt mycket utrymme runt om för att hundarna skall kunna springa lösa och njuta lika mycket som vi, en stuga där man kan få se lite snö på vintern. Men eftersom vi vill kunna åka dit på helgerna så får den inte ligga så långt bort. Går inte riktigt ihop med snön tyvärr… Fast drömma kan man ju förstås.

Annat vi drömmer om är Italien, Tyskland, Österrike, Frankrike och Grekland. I viss mån USA. Planerna fortsätter…

Kommer ni ihåg Bobbi och Sam som vi hittade i Spanien? De två hundarna som gått igenom mer skit än vad man vill tänka på. De som fick följa med till Sverige och i och med det fick en ny chans i livet. Nå, många av er har frågat hur det gått för dem. Jag är lycklig nog att kunna meddela att de numer är nöjda och glada hundar som njuter av livet. De har sina demoner att kämpa med, men de är fantastiska och vi kommer aldrig att ge upp. Att de kan vara så tillitsfulla, så vänliga och så nyfikna efter allt de gått igenom är för mig en gåta, men vi är tacksamma och glada för varje dag vi får spendera tillsammans med dem. De berikar våra liv på alla sätt. De är våra stora kärlekar.

Vi beställde en del grejer från Chilli när vi bestämde oss för att flytta hem. Hela två månader i förväg meddelade vi att vi skulle vilja ha leveransen den 1:a december och till vilken adress. Tror ni att det har fungerat? Nepp. Inte bara hade de inte ens börjat packa ihop ordern det datum vi skulle haft den, de har dessutom varit totalt inkapabla till att 1: skicka allt i samma sändning 2: meddela DHL som skall köra ut grejerna rätt adress. Vi har mailat och ringt otaliga gånger och de rycker på axlarna och tycker inte att det är deras problem och är helt ovilliga att på något sätt hjälpa oss, än mindre kompensera oss. Istället fortsätter de att skicka sakerna i olika sändningar, alla till fel adress, varpå vi får ringa igen och be dem ändra till rätt adress, eftersom ändringen måste komma från Chilli och inte från oss till DHL. Sedan får vi sitta hemma och vänta på DHL, upprepade gånger istället för en enda som vore det naturliga.

Vi är så sjukt missnöjda och rent ut sagt förbannade på den usla servicen och bemötandet av Chilli. Nu har vi fått höra att detta är ett väldigt vanligt sätt av Chilli att hantera sina kunder på, vilket såklart gör oss ännu argare. I och med detta vill vi varna andra från att göra beställningar av dem.

Skäms på er Chilli för ert rent ut sagt pissiga sätt att bemöta era kunder på!