Kategori: Ditten och datten

MMA och boxning

LinnéaDitten och datten

Martin Ingvar, hjärnforskare och professor på Karolinska Institutet, skriver idag att han hoppas att Alexander ”The Mauler” Gustafsson nu avslutar sin karriär eftersom hans hjärna fått skador som kan få mycket allvarliga konsekvenser. Han (Martin Ingvar) skriver bland annat att om man ”slår lite på hjärnan går den sönder lite och slår man mycket på den går den sönder mycket”.

När jag läser tänker jag bara ”no way José”, meeenar han att man skadar hjärnan när man slår på den?? Nääää??!!

Jaja, ös på med kommentarer om att ”kampsporten har räddat mig från ett kriminellt liv” och ”min pojkvän/kompis/bror etc är jääääättesnäll och inte alls våldsam utanför ringen” och liknande blaha blaha. Det finns ingenting på denna jord som kan få mig att tycka att en sport som går ut på att slå någon annan i huvudet är ok eller på något sätt en bra idé.

Det är ju nu en gång så att hur mycket man än vänjer och förbereder kroppen för övrigt på att ta emot slag så kan man aldrig träna hjärnan till att inte skadas av våld mot huvudet. Man tappar hjärnceller och får skador, så är det bara (vilket mången pensionerad boxare kan vittna om där de sitter med skakningar i kroppen och minimalt minne).

Jag förstår att kampsport till viss del är en ”bra” träningsform, men slag mot huvudet, nej det är bara för galet. Sen får sporter som MMA och boxning ha fått hur stort uppsving det vill tack vare offentliga personer som Paulo Roberto som talar sig varm för sporten, eller att Camilla Läckbergs nya pojkvän tränar och tävlar i MMA. Jag köper det inte.

Visst, det är jättebra om det räddar folk från att annars gå ut på gatan och slå ner folk, men jag är helt övertygad om att man kan räddas på annat sätt, om så genom annan sport. Att det sker genom kontrollerade former bryr sig hjärnan knappast om när den skakas om av slag och sparkar.

Så, i mitt tycke borde det hela förbjudas såvida man inte kan ta bort momentet med slag mot huvudet. Kroppen kan som sagt tränas upp till att klara av det på ett annat sätt.

Tilda på Elgiganten vände läget

LinnéaDitten och datten

För någon vecka sedan la jag upp ett argt inlägg om hur Elgiganten inte levererat vad vi betalat för. Tämligen omgående hörde Tilda som jobbar på Elgiganten av sig. Hon var mycket trevlig och förstående och höll helt med oss i vår kritik och erkände att de gjort fel. Hon fixade snabbt och lätt till allt det som kundtjänst tidigare sagt var omöjligt och redan dagen efter var problemet löst.

I och med Tildas proffsiga bemötande tog jag bort inlägget så fort problemet hade löst sig. Jag kunde visserligen bara gjort en uppdatering där jag skrev att vi fått hjälp och en ursäkt, men jag tyckte det var bättre att ta bort allt det arga helt istället, helt enkelt eftersom jag inte längre var arg tack vare Tilda.

Medarbetare som Tilda är guld värda för företag. Anställda som ser, hör och förstår kunderna och kan ta egna initiativ till att lösa problem som uppstått borde uppmärksammas och hyllas av arbetsgivare. Därför väljer jag nu att skriva detta inlägg för att lyfta fram Tilda och hennes förmåga att vända oss från mycket missnöjda till nöjda kunder igen.

Tack Tilda på Elgiganten.

Skydda datorn

LinnéaDitten och datten

solskyddEftersom min arbetsplats kommer att flytta ut till solterrassen snart måste jag hitta ett sätt att skydda datorn mot ljuset så att det går att se något på skärmen. Jag har därför beställt ett solskydd till laptopen. Funkar även bra för att ge en lite mer privat sfär ifall man skulle sitta på café eller liknande och arbeta.

Idag har annars varit en tämligen lugn och händelselös dag. Vi har varit på vår första spanskalektion tillsammans, Alva och jag. Hon fick sjunga och leka klapplekar (med händerna) och måla och härma ramsor. Och så har vi åkt pulka och snowracer. Får passa på att leka i snön medan den (och vi) är kvar. Så mycket mer har vi inte orkat eftersom vi försöker återhämta oss från ett par dagars förkylning. Men man måste ju faktiskt inte alltid göra så mycket, jag måste försöka lära mig det. Ta det lite mer mañana.

 

Shake it off like Denver police officer Jeff Davis

LinnéaDitten och datten

Livet har lärt mig att man inte kan gå omkring och bry sig om vad alla andra tycker om en hela tiden. Man måste lära sig att ”shake it off”. En annan som gör precis samma sak är police officer Jeff Davis från Denver. Så fantastiskt roligt när han försöker stilla sig när någon kommer förbi hans bil, för att sedan fortsätta rocka loss till Taylor Swift´s ”Shake it off”

Det är möjligt att han är mycket väl medveten om att han ”uppträder”, men det gör detsamma. En skön video så här på en fredag är det likväl.

Problem med näten

LinnéaDitten och datten

frustrationJag har fått en mängd sms från vänner och bekanta som klagar på att de inte kommer in på min sida via sina mobiler. Har fått upplysningar om att det tydligen är krångel med flera mobiloperatörers nät och det kan vara problem att klicka in på sidor, såsom mig, via mobiler.

Förhoppningsvis fixar operatörerna detta under dagen. Sedan skall det fungera som vanligt med att surfa runt med mobilerna igen.

Jag hoppas att de får ordning på tekniken. Om det är något jag blir frustrerad över så är det när hjälpmedel, aka teknik, inte fungerar som det ska.

Hunnebostrand och det bästa av Sverige.

LinnéaDitten och datten

Alva har varit bortrest över helgen, hon har gjort vackra Hunnebostrand osäkert. Eller snarare, enligt henne själv, gjort Hunnebo säkrare. Hon har nämligen varit ute och spanat efter mystiska saker. Med sina detektivredskap i högsta hugg har hon granskat minsta granitfläck minutiöst och skrivit upp allt som verkat misstänkt. Men det enda hon hittade var misstänkt mycket vind.

Vidare har hon planerat för hur hon ska ha det i sitt egna rum nu i sommar när hela familjen (jag, Alva och maken) kommer att bosätta oss där för ett par månader, innan vi drar tillbaks till Spanien igen. Den svenska sommaren vid västkustens pärla får man bara inte missa.

Det känns konstigt att tänka på att vi nu kommer att få ut det allra bästa av alla platser vi vill vara på. Jag kan fortfarande inte riktigt ta in det hela. Om två veckor åker vi. Galet. Hunnebostrand

Kommer inte ur mitt nattlinne

LinnéaDitten och datten

Ja alltså jag har inte fastnat eller så. Men vissa dagar tar jag mig inte ur mitt nattlinne. Vill stanna i det hela dagen och bara vara, helt kravlöst. Har lärt mig att lyssna på min kropp de dagar den säger ifrån och brukar därför låta mig själv vara när den där känslan kommer över mig. Tror att det är viktigt att trycka på paus vissa dagar, låta tankar och känslor komma ikapp, särskilt när man tenderar att alltid ha tio bollar i luften samtidigt som jag brukar ha.

Så, härmed viker jag denna lördag åt soffa och nattlinne.

nattlinne

Barnen har krav på sig som vuxna inte skulle klarat av

LinnéaDitten och datten

Jag har tänkt på en sak. Vi uppfostrar våra barn till att alltid dela med sig. Så fort det är fler barn på besök förväntas barnen låta de andra leka med deras saker, till och med deras favoritgrejer. Om något går sönder och ägaren till leksaken blir ledset försöker vi släta över och säger att det är sånt som händer. Barnen får höra att det inte är snällt att inte låta andra få röra allt i deras rum. Vi förmanar och tillrättavisar om barnen blir arga och vill ha sina saker för sig själva.

Men hur skulle vi själva egentligen ha reagerat om andra vuxna kom in i våra hem och började pilla på alla våra grejer? Om de slog på datorn och satte sig tillrätta för att dansa loss med fingrarna över tangenterna? Började rota i våra toalettskåp, kanske använde våra makeup ellery våra rakapparater? Om de botaniserade runt bland hyllor och skåp bäst de ville?

Vi skulle säkert inte ha uppskattat det något vidare, eller hur? Kanske skulle vi blivit förbannade, eller åtminstone tyckt att gästerna betett sig ohyfsat och väldigt opassande.

Så, vart går egentligen den där gränsen? Vid vilken ålder? När är det inte längre fritt fram att använda andras saker som sina egna bara för att man besöker deras hem, så som våra barn tvingas stå ut med?

Jag reagerar gång på gång över alla krav vi har på våra barn som vi själva som vuxna inte lever upp till själva. Barnen ska bete sig ordentligt i alla möjliga olika sammanhang där flertalet vuxna själva fallerar. De förväntas lösa konflikter som vi vuxna aldrig skulle acceptera. De möter mobbing, utanförskap, skitsnack och trakasserier som vi skulle gå man i huset över om det var vuxna som drabbades.

Varför i hela fridens namn är det så här snedvridet? Varför förväntar vi oss saker av barn som vi själva inte klarar av?

Edith Piaf och drömmar om Frankrike

LinnéaDitten och datten

Maken går omkring och rynkar på näsan och ser mest ut som om han funderar över huruvida han behöver ringa efter någon slags hjälp. Jag har nämligen kommit in i en av mina Edith Piaf perioder. Skapar listor på Spotify och drömmer mig bort till la france. 

Jag vet, jag vet, det är Spanien vi är på väg till, inte Frankrike, men man kan väl tycka om flera olika länder? Och Frankrike är onekligen mycket vackert. Dessutom har Frankrike, och då särskilt Paris, en särskild plats i mitt hjärta eftersom det var där vi gifte oss, maken och jag.

Alva är i alla fall på min sida och sjunger högt med på låtsasfranska när Piaf tar ton. Det är ordning på den tösen. Nu ska vi bara förbereda för en italiensk lunch också så blir vi riktigt mångkulturella. Älskar det internationella och vill slå ett slag för att alla inte alls måste pressas in i samma form utan att vi berikas av olika kulturer. Fick en så fin kommentar till ett tidigare inlägg om just det, att se olika kulturer som tillgångar och att det är vad integrering egentligen går ut på. Att olika kulturer kan räknas och få plats på en och samma plats. Läs kommentaren till inlägget här.

Edith Piaf