Residencia och spanskt körkort

woman  frustrated 2Puh, jag är alldeles snurrig av spansk byråkrati! Och då har vi ändå inte kommit ner på allvar än… De sista dagarna har jag börjat kika lite mer på djupet på sådant jag bara skummat igenom för att få ett hum om tidigare och jag kan ju säga att man, precis som jag redan vet vis från tidigare erfarenheter, lätt kan börja slita sitt hår. Bara det här med att saker och ting inte automatiskt dyker upp hos alla myndigheter samtidigt när man blir inskriven på ett ställe… Nej då, man måste själv gå runt till varenda en av dem för att skrivas in. Spanjorer tycks finna en stor tillfredsställelse i att sitta med sina stämplar och med myndig min dunka ner sina märken på alla papper som behövs för att slussas in bland kugghjulen i det tuggande systemet.

En svårighet är att ingen har klara besked att ge. Att fråga andra privatpersoner är näst intill meningslöst, alla har nämligen olika erfarenheter (och åsikter) om vad som gäller. Många skiter dessutom i hela systemet och gör lite som de själva vill, olagligt eller inte. Problemet är att myndigheterna själva inte heller har koll alla gånger. Eftersom man behöver runt till olika instanser så pratar man med ett gäng människor som borde veta precis, men se det gör de inte. Man får nämligen olika uppgifter även där.

Körkort

Som det här med körkort till exempel. Lagen har ändrats så många gånger de senaste åren att ingen verkar veta vad som egentligen gäller. Somliga säger att man genast måste byta till spanskt körkort så fort man blir resident (med andra ord efter sex månader, se nedan). Andra (spanska trafikstyrelsen, DGT) säger att det är ok att köra med sitt svenska körkort (som ju gäller inom EU) i två år, sedan måste man byta. Ytterligare andra (spanska trafikpolisen, Guardia Civil) säger att man får köra på sitt svenska körkort tills det går ut, och först då skall man byta till ett spanskt körkort. Kostnaden för detta är de flesta också oense om. En del påstår att man behöver har hjälp från jurist och att det går loss på flera tusenlappar. Andra säger att avgiften för utfärdandet av spanskt körkort är 26.60 euro. Suck.  (Alla handlingar och blanketter som skall fyllas i finns att hämta på http://www.dgt.es/es/  Det är även där man bokar bytet till spanskt körkort. Tyvärr finns det ingen engelsk översättning).

Residencia

Eftersom huruvida man är resident eller inte spelar någon roll har jag även djupdykt i detta ämne. Även här får man tusen olika svar. Vad alla verkar vara överens om är att man de tre första månaderna i landet räknas som turist, eller tillfälligt boende. Men sedan… Första budet är att man redan efter tre månader måste registrera sin vistelse i landet hos polisen. Om man sedan skall vara i landet mer än sex månader säger en del att man automatiskt blir resident, det är inget man söker om (som EU-medlem) medan andra säger att man då måste ansöka om det (man är skyldig att ansöka om det). Först när man ansökt får man sitt gröna kort som visar att man är fast boende i landet. Det räknas så även om man bara stannar ett år, gränsen går vid ett halvår. När man är resident är man också skyldig att skatta i Spanien. För att kunna göra detta måste man själv eller någon i familjen ha en inkomst som gör att man kan klara sig ekonomiskt. Men har man då fortfarande starka band till Sverige (som att man har bostad där, kanske är inskriven i någon skola eller liknande) så anses man vara skyldig att ändå skatta i Sverige. Länderna har ett avtal sig emellan som enkelt förklarat säger att det land som har högst skatt har rätt att få skatten, dvs man fortsätter skatta i Sverige. Däremot finns det vissa som säger att det i praktiken inte är så utan att man även skattar i Spanien eftersom det är där man bor och man använder deras vägar, sjukvård osv. Det ska gå att få tillbaks skatt från det ena landet i efterhand, men detta råder det väldigt delade meningar kring huruvida man får eller inte och det tar i så fall lång tid menar somliga. Man måste hur som helst när man blivit resident i Spanien lämna in deklaration där, vad som händer med skatten är något oklart.

Social Seguridad

Social Seguridad, Tesoreríageneral de la Seguridad Social, skall vara en motsvarighet till Försäkringskassan. Här måste man själv skriva in sig och man gör det för att få ett socialt försäkringsnummer som används bla. inom sjukvården. För att få ett sådant måste man först ha N.I.E. Man skall även ha med sig både pass och passkopia (ta alltid kopior på era pass!!). När  man väl har ett social seguridad kan man sedan ansöka om en patientbricka för att få tillgång till den allmänna sjukvården. Man behöver för detta ha med sig N.I.E-nummer, pass, Socialförsäkringskortet; La seguridad social, Documento A1 och Folkbokföringsintyget; Cerificade de Empadronamiento samt kopior.

Som ni märker är det inte bara till att bara utan det är en himla massa turer fram och tillbaks och det kommer att ta tid. Man kan såklart anlita någon som sköter allt detta åt en, om man vill betala för en sån tjänst. Många tycker att det helt klart är värt pengen medan andra hellre gör allt själva.

Jag lovar att jag skall återkomma med en lathund om olika kort och intyg man kan behöva, varför man behöver dem och hur man skaffar dem så fort jag har tragglat mig igenom allt själv. Känner att det verkligen kan behövas ett inlägg som benar ut allt klart och tydligt en gång för alla. Återkommer alltså med en sådan lathund.

 

 

Du får bäst churros på Café Costa del Sol, Fuengirola

Churros

10850167_325317287653061_46116217471547041_n
Churros på Café Costa del Sol

Jag måste bara tipsa om det bästa, enligt mig, stället för churros i Fuengirola. Ni vet de där underbara snacksen som smakar ungefär som om våfflor och doughnuts have made sweet love och som man doppar i en slags tjockflytande varm choklad. Smaklökarna dansar schottis bara jag tänker på det.

Stället heter Café Costa del Sol och ligger nära kyrktorget i Fuengirola, närmare bestämt på Calle Marbella 3, väldigt nära vår lägenhet. Oerhört praktiskt, om man bortser från det rent hälsomässiga, men man kan ju inte alltid tänka på sånt. Churros serveras från klockan 17 och är ett perfekt nattamål om man skulle vara i behov av ett sådant när man strosar hemåt i den ljumma natten. Själv är det mycket sällan jag är ute på galej till sent in på natten, men de funkar lika bra när som helst på kvällen.

Churros är väldigt vanligt i området, men enligt ryktet är det just här, på Café Costa del Sol, man hittar de allra bästa.

 

Låga temperaturer

Vissa dagar känns värre än andra när det gäller att vänta. Det känns liksom som om jag går omkring i ett vakuum och kommer inte loss med något alls. Vi har ju redan klarat av allt praktiskt, huset är lämnat och alla papper som behövs från start i Spanien är stämplade och klara. Nu försöker vi bara få tiden att gå. Visserligen har vi en massa aktiviteter inbokade, men ändå, det känns ändå som om tiden står still.

Vädret gör inte humöret bättre. Idag skiner visserligen solen, men det är fortfarande kallt, särskilt i vinden. Går fortfarande i heltäckande kläder, dvs långbyxor och tröja, oftast till och med jacka. Vill bara kasta kläderna och låta solen smeka min hud… Åhh, jag passar verkligen inte i det här klimatet!

När man sitter här och väntar och längtar efter att få sätta sig på planet och ge sig av är det lätt att tankarna börjar spinna runt. Jag är till exempel fortfarande smått orolig över att vintern kommer kännas sådär även i Fuengirola. För även om klimatet är betydligt bättre där än här så är det ändå väldigt kallt inomhus och temperaturen kan krypa neråt 12-15 grader utomhus. Det är för kallt. Jag vill ha shortsväder året runt. Visst kan det få vara vissa dagar med kyligare väder, ibland kan det nästan vara mysigt att få dra på sig lite varmare kläder och krypa upp i soffan under filten med en kopp te. Men mer än så, nepp! Jag älskar Sverige på många sätt, men jag vill inte bo i svenskt klimat.

Egentligen borde vi med andra ord snarare dra oss till Kanarieholmarna om vi vill stanna i Europa, där är vädret mer så som jag vill ha det. Men tyvärr är väl det ungefär det enda jag gillar med Kanarieöarna, i alla fall de ställen som har svensk skola (vilket är ett krav för oss). Det är för brunt och tråkigt (återigen, de delar där svenska skolan ligger), det är för turistexploaterat, för många fula lägenheteskomplex och för lite genuin spansk känsla. Bara en massa trista bostadsområden och uppsmällda butiker skapade för turister. Nej, det är ingenting för mig. Synd. Jag kan inte ens tänka mig att vara där kortare perioder när vädret är som tråkigast här, skulle bli galen efter en vecka tror jag. Hade samma känsla i Orihuela Costa och Torrevieja tyvärr. Trivs så himla bra i Fuengirola med omnejd, så varför, varför, kan inte värmen hålla sig kvar där även på vintern, det hade ju varit helt perfekt!

Nu återstår att se hur stort problem jag kommer tycka att det är i praktiken. Till våren vet vi. Då är det dags att bestämma sig för hur vi skall lägga upp planen för vår fortsatta framtid. Spännande!

 

Den ekologiska maten

Var och handlade idag och när jag gick förbi den ekologiska avdelningen med torrvaror och annat (läs saker som inte är frukt och grönt eller behöver stå i kyl) kände jag hur mycket jag kommer sakna just detta i Spanien. Visst är det väl ironiskt att ett land som är en av de största producenterna av ekologisk mat (i alla fall frukt och grönt) själva är så dåliga att äta och konsumera det i det egna landet? När det gäller ekologiskt i butik i Spanien är sortimentet ungefär att likna vid det som fanns i Sverige på 90-talet. Man ligger något efter med andra ord. Den ekologiska maten är därför väldigt dyr. Så synd när det finns så stora möjligheter, om bara efterfrågan varit större!

Jag vill inte proppa kroppen full med mer skit än nödvändigt. Jag vill inte ha en massa besprutning på min mat. Jag vill ha rena produkter, inte sånt med flera lager äckelpäckel på sig, eller sånt som fått sockerlösning insprutat i sig för att bli sötare och saftigare. Fy för den lede för sådan galenskap!

Maken förstår sig inte riktigt på mig ibland. För samtidigt som jag kan tala mig varm om allt ovanstående så äter jag både godis och bakelser av olika slag. Jajamen, så mycket motsäger jag mig själv, min vana trogen. Men jag tänker som så att om jag nu är väldigt noga med maten för övrigt så är det inte hela världen om jag ibland unnar mig något riktigt onyttigt, som godis eller en bit kladdkaka. Visst hade det varit bättre att låta bli, men jag anser att jag får lov att göra riktigt syndiga, njutningsfulla, saker lite då och då.

Svara enligt det som efterfrågas!

Det där med hur folk svarar på annonser eller förfrågningar alltså… Suck. Vet inte hur många gånger jag sett (och själv varit med om innan vi hittade vårt boende) människor efterfråga tex en bostad med minst 2 sovrum, bra standard, med pool eller tillgång till kommunal pool, i tex Benalmádena, maxhyra tex 600 € i månaden. Vi tar detta som exempel. Och så får de mängder med svar om bostäder utan tillgång till pool, för säg 800 € i månaden, i Marbella (eller någon annanstans som definitivt inte är där de söker).

Varför kan inte människor svara på just det man frågar om? Om jag vill ha två sovrum med pool för max 600 € i månaden i Benalmádena så betyder det inte ett rum utan pool för 800 € i månaden i Marbella. Dubbelsuck.

En annan sak, igen, har ju pratat om det så många gånger förr, är standarden. Man kan inte tro att man skall få samma standard som i Sverige. Standarden är tvärtom överlag väldigt låg på både bostäder och framförallt möbler (det mesta som finns att hyra är möblerat, svårt att få tag på omöblerade bostäder). Det är ofta ett hopplock av pinnmöbler alternativt pensionärsmöbler från 70-talet. Ungefär. Grejen är ju att man inte på långa vägar bryr sig så mycket om inredning och att fixa med sina bostäder som i Sverige, man är inte inne tillräckligt mycket för att det skall bli särskilt viktigt. Detta är i alla fall min kvalificerade gissning till varför standarden är så låg. En annan orsak är säkerligen att lönerna är så mycket lägre, man har helt enkelt inte så mycket pengar att lägga på inredning. Ytterligare en anledning kan vara att man inte vill ha så fina grejer när man hyr ut sin bostad. De kan ju gå sönder, eller för den delen försvinna.

Gång på gång på gång får jag höra folk som pratar om hur billigt (de tror) det är att bo i Spanien. Att de kan bo mycket billigare än vad de kan i Sverige. Jag säger det igen: Det beror ju på. Dels på vart i Sverige du jämför med, dels vart i Spanien du tänker bo och dels vad du förväntar dig att få för pengarna. Det är klart att man kan bo väldigt billigt även i populära turistorter, men då får man inte räkna med att få särskilt mycket för pengarna heller…

Vi bor väldigt billigt (vi betalar mindre, inklusive amortering och alla andra avgifter, än vad en vanlig lägenhet med tre sovrum i centrala Fuengirola normalt kostar att hyra, beroende på att vi investerat vinst från tidigare lägenhetsförsäljning och har bra låneavtal) i ett hus med 5,5 rum och kök, två badrum, tvättstuga, trädgård med två stora altaner samt garage i ett bra område i Göteborg. Vi kan inte ens komma i närheten av att få lika mycket med samma (eller ens i närheten av) standard för samma pengar i Spanien. Så är det. Någon annan kanske bor i en svindyr lägenhet i Stockholm och tycker att de plötsligt bor superbilligt i Spanien (vilket de jämförelsevis gör), men inte heller de kan få samma standard för den mindre pengen de betalar i Spanien. Så är det.

Vad man istället får är många gånger högre livskvalitet rent generellt, vilket gör att man struntar lite i det där med att boendet egentligen är rätt mycket sämre. Man är som sagt inte där så himla mycket ändå. Spanjorer umgås mest ute, att träffas hemma är mer förbehållet familjen.

Men, tillbaks till vad jag startade med: Om man skall svara på en förfrågan eller annons kan man väl för bövelen se till att det man svarar faller in under vad som faktiskt efterfrågas!

Eat this!

Eat thisJag har reclaimed podcasten Eat this med Leila Lindholm och Niklas Ekstedt. Har ni lyssnat på den någon gång? Hysteriskt rolig många gånger. Jag skrattar så jag gråter åt Niklas historier, väldigt svårt att hålla tillbaks när Leila dessutom ofta får hysteriska skrattattacker hon också.

Varför jag känner behov av att reclaima den beror på att jag började lyssna på poden när jag låg inlagd på sjukhus sist och inte fick behålla varken mat eller dryck. Under nästan en och en halv vecka levde jag i total svält med dropp som enda näringskälla. Samtidigt mådde jag fruktansvärt illa. Att då lyssna på en pod där det i alla fall stundtals handlar om mat gjord av två härliga kockar var ingen bra idé. Resultatet blev att jag slutade lyssna. Men nu, nu har jag lyssnat ikapp alla avsnitt och har härlig träningsvärk i magen av skratt istället för svält och uppkastningar.

Känner att alla anledningar till skratt kan behövas när det rapporteras om att den värdelösa sommaren, i alla fall vädermässigt sett, kommer att fortsätta. Det ser ut som om vi inte får någon värme och regnet skall fortsätta att falla. Sverige gör verkligen ingen bra reklam för sig själv, det känner jag väldigt tydligt. Jag har aldrig varit så säker och nöjd med ett beslut som det vi tagit om att emigrera. De få veckorna som är kvar nu tills vi åker är proppfulla med aktiviteter och besök hos släkt och kära vänner. Kvar på listan är nu besök i Ljungby hos svärföräldrarna, Gothia cup-veckan, besök på Astrid Lindgrens värld, besök i Köpenhamn hos en mycket kär vän, tre barnkalas varav det ena Alvas egna för sina kompisar, två kalas hos släktingar för att fira Alvas födelsedag i förväg, besök i Varberg för att gå på dramatiserad rundtur på fästningen samt se utställningen med Bockstensmannen (Alva har kommit in i en period där hon älskar museum och historia) och inte minst göra av med fem biopresentkort som inte kommer gälla när vi är i Sverige nästa gång. Förutom all lek med Alvas kompisar såklart. Och, ja just det ja, gå på medeltidsdagarna. Puh. Tur vi har en månads semester när vi anländer till vårt nya hem i Spanien innan vardagen behöver dra igång där!

 

Krokodiler och trebenta hundar

Mitt lilla åkerspöke hade något svårt att komma till ro och somna igår kväll. ”Mamma, berätta om djuren i Spanien”, bad hon och jag förstod att hon var lite orolig över vad som väntar i form av farliga varelser.

Trebent hundFör att avdramatisera det hela började jag prata om alla hundar som finns överallt, om att vi kanske kan hjälpa till vid något räddningscenter för djur någon gång, och om de vackra andalusiska hästar som vi bara måste se. Jag pratade om åsnor, krabbor, fåglar och fjärilar – och såklart om tjurarna. Sedan, sådär lite i förbigående, pratade vi om att det finns skorpioner i bergen, kackerlackor (”jag veeet, de finns på toaletterna och är suuuuperäckliga”, skrattade hon) och spindlar. Vi berörde ämnet ormar och även småkryp i största allmänhet. Jag berättade om att djuren inte är farliga även om man kan bli lite rädd för sånt man inte känner till så bra. Att man kanske inte behöver klappa ormarna eller ta i spindlar och skorpioner, och definitivt inte i håriga larver.

”Men finns det krokodiler i havet?” frågade åkerspöket till sist. Jag svarade att krokodilerna bara fanns i hennes säng. Då skrattade hon och tyckte att jag var mer än lovligt knasig. Sedan suckade hon, rätt nöjt, och sa att hon i alla fall tänkte gå ut och gå med en hund som bara hade tre ben, om hon hittade någon sådan någonstans. Och så skall hon ge dem godis, men inte choklad, för det är inte bra för hundar. Sedan somnade hon och lämnade mig ensam kvar med min fråga om hur i all sin dar hon kommit att tänka på trebenta hundar.

Det brinner

Livet i Spanien är inte bara guld och gröna skogar, det har vi pratat om förr. Byråkrati och kulturskillnader kan göra en frustrerad och att ofta behöva vara på sin vakt för att inte bli lurad ekonomiskt kan vara tröttande. Men detta är inte det enda. Det är ju det här med bränderna också. De flammar upp titt som tätt över stora delar av landet, inte sällan till följd av att människor inte respekterar eldningsförbudet som råder under de torraste månaderna (räkna med maj-oktober) just på grund av brandrisken. Att man är så respektlös och sätter både djur, natur och andra människor i fara på det här sättet är oförlåtligt och mycket idiotiskt rent ut sagt.

Just nu härjar en stor brand mycket nära en skola i Fuengirola/Mijas. Barnen är evakuerade och föräldrar uppmanas att hämta upp dem så snabbt som möjligt. Det är inte första och definitivt inte sista gången det brinner i området i år. Tragiskt och faktiskt ganska skrämmande. Eld är visserligen fascinerande i kontrollerade former, men när den rasar fritt och äter upp allt i sin väg kan i alla fall jag hålla mig för skratt.

Lärdomen är att vara extra ultraförsiktig när det kommer till allt som kan orsaka en brand. Alltid. Snälla.

Bilden lånad från Local fire and weather watch på Facebook
Bilden lånad från Local fire and weather watch på Facebook

Tomhet och veckor av kaos

Nu är huset överlämnat till våra hyresgäster och vi har påbörjat vår roadtripp som kommer att pågå ända fram tills vi sätter oss på planet ner till Malaga. Oerhört märklig känsla att lämna över nycklarna och se någon annan ställa in möbler i ens hem. Men det blir bra.

Sista veckorna har varit allt annat än idealiska i och med att jag blev akut sjuk och fick opereras mitt i flytten. När man är försvagad och därtill stressad och står inför en sån här stor apparat som det ändå är att bryta upp och flytta utomlands är det lätt att det stora tvivlet börjar rulla in. Herregud, vad är det vi gör egentligen?! Den tanken har dykt upp ungefär var tionde minut den här tiden. Någonstans får man ändå tänka att vi har tagit beslutet av en eller flera anledningar och att vi hela tiden känt att det är rätt. Att man så här i slutskedet får lite kalla fötter får nog ändå anses vara rätt normalt. Det är inget helt lätt sak som går att rycka på axlarna åt, att dra upp ett barn från skola, vänner och släktingar och dra iväg till en helt annan kultur med ett helt annat språk. Hade vi gjort det utan betänklighet hade man kanske fått fundera på om vi verkligen förstår vad det innebär.

Just idag känner jag mig i ärlighetens namn mest tom. Ändå är jag inte särskilt orolig. För någonstans inom mig finns fortfarande den där pirrande känslan av förväntan inför äventyret, den orkar bara inte tränga igenom de senaste veckornas kaos än. Men det kommer. Snart så.

Värsta flytten någonsin

Alltså den här flytten är nog en av de värsta jag varit med om och då har jag som många av er vet ändå flyttat galet många gånger. Att inte ha en ny bostad att flytta in i direkt utan behöva sprida ut sina grejer på flera olika platser och själv bo i väskor på besök hos familj och vänner under flera veckor är inte det enklaste, särskilt inte när man är nyopererad.

Just i detta nu känner jag att jag aldrig mer vill bo i hus (maken instämmer), det är inte klokt vad mycket onödigt man samlar på sig! Och så mycket som behöver fixas med hela tiden, alltid är det något. Underhållning, renovering, trädgårdsarbete, städning… puh! Tänk vad mycket tid och pengar man lägger ner bara på sitt boende när man har hus. Nej, att bo i lägenhet har aldrig hägrat så ljuvligt förr som nu.

Vi har fått en massa hjälp av svärmor och Alvas farbror och morbror, tack och lov. Alvas mormor och morfar har dessutom ställt upp med barnpassning och skjuts till och från skolan medan jag låg inne på sjukhuset. Tusen tack för det! Ändå står vi här nu, sista kvällen i huset, och har hur mycket som helst kvar. Återigen, det där med att inte bara lasta in i en lastbil för att köra till en ny bostad är inte särskilt tidseffektivt. Ändå började vi med allt i väldigt god tid. Mitt absoluta råd till alla som skall göra som vi, sortera ut sina saker på olika platser och flytta utomlands, är att börja planera, packa och ordna med allt långt i förväg så att ni inte får nervsammanbrott. Man vet ju aldrig om man skulle råka bli akut sjuk precis på slutet… suck.

Jag kommer njuta kungligt när vi lämnat över nycklarna till våra hyresgäster och får påbörja vårt sommarlov innan vi drar ner till Fuengirola. Jag kommer njuta ännu mer när vi är på plats där nere, när allt är klart och ”över” så att säga. Men visst skall det bli skönt att få så mycket tid med familj och vänner först i sommar. Vi har mycket att vara tacksamma över!