K. Lundqvist doftljus

Julafton i maj
Julafton i maj

Det är kanske svårt att förstå, men att få packa upp en låda full med lyxiga doftljus från K. Lundqvist är för mig ren och skär lycka. Som julafton i maj. Kan det bli bättre än så?

Ni som följt mig ett tag har säkert uppmärksammat att jag tjatat om dessa ljus ibland och undrar kanske varför. Vad är det som gör dem så speciella? Jag är egentligen ingen doftljusmänniska, jag tycker oftast att lukten blir påträngande och tung. Inte sällan får jag till och med huvudvärk och vill helst av allt öppna ett fönster för att vädra. Så är det inte med ljusen från K. Lundqvist.

Det är svårt att beskriva dofter i text, men tänk er den friska, rena, fräscha doften av nytvättade kläder som har fått hänga ute och torka i vinden en vacker sommardag vid kusten. Så doftar dessa ljus. Som en frisk och ren sommarbris. När jag tänder ett av ljusen översköljs jag av minnen från barndomen, det för med sig något som jag närmast måste beskriva som frihet.

Det finns fem olika dofter, alla lika diskreta. Inte för mycket men heller inte för lite. Precis lagom. Min personliga favorit är utan tvekan Hot Couture, som har inslag av granatäpple och vit vanilj i sig. Vem kan motstå det? En lite mer manlig doft finns i Black Cashmere, som innehåller bland annat mysk och cederträ. Den känns lite mer intensiv, men är ändå inte för tung. Högt upp på min lista kommer också Queen Lily, en blandning av blommor och citrusfrukter, eller, som en sommardag när den är som bäst.

Jag skulle kunna prata mig varm om varje doft, men jag rekommenderar alla att hitta en återförsäljare så att ni själva får gå loss på dofterna och hitta era favoriter. Jag är helt säker på att det finns något som faller alla i smaken.

Personlig favorit
Personlig favorit

Designen är enkel och stilren. Inget tjafs, bara rena former. Ljusen finns i svart och vitt, båda lika snygga enligt mig. Jag är inte så mycket för krusiduller utan vill helst låta en produkt få tala för sig själv så att säga och det gör verkligen K. Lundqvist. Det gör att ljusen passar in överallt, oavsett vad man har för stil för övrigt hemma. De kan liksom stå lite diskret utan att ta fokus från annat, men ändå glimma till och lyfta hela rummet med sin närvaro.

Ljusen är gjorda av 100% naturligt sojavax och har en brinntid på + 55 timmar, det vill säga, man får verkligen valuta för pengarna!

Tänkte ta lite roliga bilder på ljusen så att ni får se hur fina de är, men det var svårt när resten av hemmet är nerpackat och på väg till Spanien. Behöver jag säga att godingarna får följa med i väskan söderut de också? Vill ni veta mer om ljusen och se lite finare bilder på dem så gå ut här.

Nu har jag grottat ner mig totalt i snack om ljus och dofter och grejer i ett helt inlägg och jag gör det med liv och lust. Ni förstår inte hur underbart det är att äntligen få vara hemma igen och omge sig med annat än sjukhusprylar. Allt känns som om jag vill brista ut i sång som en annan Disney-prinsessa, så mycket älskar jag livet just idag.

K. Lundqvist

Nu så!

Ääääntligen är jag hemma igen. Ont som skam gör det efter operationen och illa mår jag, men jag är HEMMA! Sjukhus i all ära (det är ju verkligen bra att de finns!) men att få komma hem efter en dryg vecka i sjukhussäng är oslagbart. Nu skall jag bara återfå krafter och skall läkas, sen är jag fit for fight igen.

Medan jag legat inne har min beställning av K. Lundqvists doftljus kommit. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar efter att tända dem och jaga iväg sjukhuslukten som satt sig i näsan. Maken skall åka iväg och hämta ut dem på posten om en stund, sen skall jag dofta och njuta. Om ni är intresserade kan jag tipsa om vilken min favoritdoft bland ljusen är.

Sådana där småsaker, som att unna sig ett lyxigt doftljus, eller borra in näsan i nytvättade kläder som hängt ute, eller att få snufsa dottern i nacken, det är något jag tänker ta vara på och njuta av i fulla drag framöver. Inte gå miste om en sekund av livsnjutning. Saker och ting kan ändras så snabbt och då gäller det att ha ett lager av härliga minnen att leva av medan det jobbiga pågår.

Maken har hållit ställningarna här hemma medan jag har varit borta, men så värst mycket packning har det inte blivit. Huset skall tömmas om bara ett par dagar och jag får inte lyfta något. Som tur är har vi snälla familjemedlemmar som rycker in och räddar oss ur knipan. Tänk att vi om bara några dagar lämnar huset och drar vidare på andra äventyr. Spanien närmar sig med stormsteg. Men först har vi en sommar här i Sverige framför oss, en sommar som kommer delas upp mellan Småland och Varberg. Jag längtar.

Whats up!

Drama på sjukrummet! Kom nyss in en ny patient som hade väldigt mycket familj med sig. En annan patient, en äldre, väldigt rar men mycket förvirrad sådan, gick bärsärkagång över nytillskottet. Rätt obehaglig scen faktiskt.

Över lag är det inte lätt att ligga och vara sjuk och ha ont, som vi alla här har, med allt gap och skrik och rop och allt vad det är från en del patienter. Somliga är rätt snurriga och jag har vaknat mer än en gång av att  en medpatient satt sig på min säng mitt i natten för att hen inte hittat till sin egen efter toalettbesök, eller att hen röjt runt på rummet för att gå till nämnda rum men liksom glömmer bort sig på vägen.

Det är inte lätt att vara sjuk och förvirrad och jag har full förståelse för allas utbrott och allt vad det är, men någon direkt ro blir det inte.

För mig blev det ingen operation idag heller, de hoppas nu på att kunna klämma in mig imorgon. Jag själv har mer eller mindre gett upp hoppet om att få se varken mat eller familj igen, för att inte tala om att hinna se huset innan det skall lämnas. Maken försöker hålla modet uppe och skämtar om att jag tajmat det här bra, här ligger jag och tar igen mig medan andra får rycka in och flytta åt mig. Jag svarar att något smart får man ju vara här i livet. Fast egentligen är det långt ifrån roligt.

En tanke som blir väldigt tydlig när man ligger här ”på svält” som läkarna säger, är att hur jobbigt det än är så vet jag (trots vad jag skrev ovan) att det är tillfälligt. Jag kommer att få äta igen. Jag får bli frisk igen eftersom jag får vård, vård som vårt omdiskuterade skattesystem betalar för. Det är inte alla som får det. Människor, barn, dör varje dag för att de aldrig får äta sig mätta, de får inte ens rent vatten att dricka, och när de blir sjuka finns ingen hjälp att få. Det gör mig mer ledsen och beklämd, förtvivlad rent ut sagt, än vad jag ens kan börja försöka förklara i mitt något omtöcknade tillstånd.

Längtan efter Alva är enorm och inge smärta eller hunger i världen känns lika illa som att hon går hemma och längtar efter sin mamma och är orolig för att jag ligger här och är sjuk, ännu en gång. Ger mig själv multipla löften om att ta hand om mig själv minutiöst så fort det här är över så att jag får behålla både hälsa och styrka i framtiden.

Det var väl allt för nu. Over and out från Östra sjukhuset, i väntan på operation.

När det passar som sämst

På måndag går sista flyttlasset från vårt hus och vi har naturligtvis fullt upp med allt det innebär. Vad händer då om inte att jag får akut gallstensanfall – igen. Har nu legat inne i flera dagar, fastnaglad i sjuksängen av droppslangar och allt vad det är. Får varken äta eller dricka eftersom de gör nya undersökningar hela tiden. Resultatet är att jag nu på fjärde dygnet utan mat hallucinerar om fräscha sallader och vattenmelon. Skulle ge bra mycket för att få frossa i bär och annat gott, men icke! För övrigt mår jag så illa att jag skulle fått upp det direkt, men fantisera kan man ju alltid göra.

Varför blir man alltid dålig när det passar som sämst? Nu hoppas jag på att jag blir utskriven idag, även om det verkar mörkt. Väl hemma tänker jag lyxa med härliga doftljus (måste bli av med sjukhuslukten som inte är den trevligaste) och ovan nämnda vattenmelon.

Hiss eller diss?

sommarklänningSamtidigt som jag packar inser jag att min sommargarderob är sorgligt blygsamt, näst intill obefintlig faktiskt. Har därför lovat mig själv att köpa några nya plagg som kombinerad födelsedags- och flyttpresent. Som en ”grattis till att du vågade”-gåva kan man säga. Det tycker jag att jag är värd.

Bland annat funderar jag på den här klänningen från Lindex. Älskar färgen. Tänker att med lite färg på armar och ben kan den bli riktigt fin.

Vad tycker ni?

 

Food revolution och flyttvakuum

Det händer inte så mycket här hemma i Göteborg just nu – förutom att vi snart packat ner varenda pinal i huset och bara väntar på att lämna över nycklarna till våra hyresgäster. Lådor överallt med andra ord. Man går som i ett vakuum och har ingen lust att ta sig för något alls, inte ens städa.

Har i princip gått in ett depp-mood när jag mest känner för att sitta och äta kladdkaka. Ni hör ju själva att det inte är särskilt bra. Mitt i alltihop skall jag presentera ett reklamarbete med en färdig produkt där jag har fixat loggor, slogan, reklamtext, bild och allt om en vecka. Försöker jobba på så gott jag kan i kaoset. Tycker ju egentligen att det är väldigt roligt men just nu vill jag bara vara framme och på plats i Spanien och börja bygga upp allt där.

Som en motpol till mitt kladdkakesug presenterar jag här Jamie Oliver´s Food revolution day. J. Oliver jobbar hela tiden för att människor skall få bättre kunskap kring maten vi äter och kämpar nu för att barn skall undervisas i ämnet i skolorna. Jag tycker att det är en mycket vettig idé att barn får lära sig mer om vad vi stoppar i oss och konsekvenserna av det, därför skriver jag gärna på listan. Gå ut på sidan och se om det är något även du kan tänka dig att göra.

Bekräfta alla delar

Man skall inte lägga för stor vikt vid utseende, det vet vi alla. Men när blev det fel att bli bekräftad i sin känsla av glädje över att ha något fint på sig eller att ha lyckats med en frisyr?

Alva ville idag ha flätor sammansatta i en knut i nacken, eftersom de skall springa ett skollopp i skolan och hon ville inte bli störd av att få håret i ansiktet. Jag fixade så gott jag kunde och Alva var mycket nöjd med resultatet. Hon speglade sig länge och kände sig väldigt fin.

”Nu är jag verkligen redo att springa”, sa hon och speglade sig lite till.

Jag sa något om att fröknarna nog skulle tycka att hennes frisyr var fin, men detta avfärdade Alva bestämt. Fröknarna kommenterar nämligen aldrig hur barnen ser ut. ”Jag tror inte att de tycker att någon är fin, de säger i alla fall aldrig det”, sa Alva lite nedslaget.

Nu vet ju jag att det tillhör dagens pedagogik, att inte kommentera kläder och utseende så som man kanske gjorde när jag var liten. Istället skall andra saker bekräftas och uppmärksammas. På det hela taget tycker jag att det är bra. Men, kan det vara så att det går till överdrift när barnen aldrig får höra att de är fina? Skulle man kunna tänka sig att ha någon slags balans i bekräftelsen kring att barnen är kreativa, fantasifulla, noggranna och allt vad det kan vara och att de faktiskt också kan ha fina kläder eller frisyrer eller annat som barnen själva känner sig stolta över?

Det är en svår fråga. Utseende spelar ingen roll, det är sant och visst, men nog måste barnen ändå kunna få lov att känna sig både vackra och tuffa utan att det skall vara fel? Mår vi inte alla bra av att känna oss nöjda och glada med hur vi ser ut? Som vuxna är det meningen att vi skall kunna se alla de delar med oss själva som vi är nöjda med och som vi tycker om. Varför vill vi då ta ifrån barnen deras förmåga att tycka att de själva är fina? Är inte det en del i hur vi skapar dåligt självförtroende?

Nej, jag tror på balansen. Hylla barnen för alla deras fina sidor, både de inre och de yttre, så ger vi dem fler nycklar till att bygga ett bra självförtroende och verktyg för att möta vuxenvärlden.

 

Anledningen till vår flytt

Det finns de i vår närhet som gärna vill att vi skall se allt det som faktiskt är bra med att bo Sverige också och inte bara skena iväg och bli totalt Spanien-tokiga. Jag förstår helt klart vad de menar, Sverige är ett mycket bra land i mångt och mycket, det får man inte glömma bort, inte heller förneka på något sätt. Spanien är inte bara ett fantastiskt paradis, det finns mycket där som vi kommer få bita ihop över, det går inte att komma runt detta faktum. Jag tycker att jag gör vad jag kan för att beskriva en så sann bild som möjligt där jag tar med både bra som dåligt och jag hoppas att ni läsare hojtar till och berättar vad ni vill veta mer om, så skall jag se vad jag kan göra för att tillmötesgå er.

MEN. Det finns såklart ett stort men. Hur bra Sverige än är så är det ändå det här med vädret. Det finns inga tjusiga omskrivningar, vädret suger helt enkelt. Man brukar säga att sommaren är den bästa veckan (en del säger till och med dagen) på hela året i Sverige och det ligger något korn av sanning i klyschan. Folk har frågat gång efter annan varför vi flyttar och jag skulle gärna säga att det beror på äventyret, att möta en ny kultur, att träffa härliga människor eller vad som helst, men det skulle inte stämma. Vi flyttar på grund av klimatet rätt och slätt. Sveriges väder, särskilt här på västkusten, tar död på Alvas luftrör och vem som helst kan dessutom bli deprimerad av mörkret, regnet och kylan. Jag är inte gjord för svenskt klimat, Alvas luftrör är det ännu mindre, så är det.

Vi är nu mer eller mindre inne i mitten av maj. Snart sommar, kan man tycka. Jag lägger här nedan upp två bilder, den ena innehåller väderkartan för Göteborg och den andra för Fuengirola. Där har ni anledningen till vår flytt.

göteborgsväder
Göteborg…
väder i Fuengirola
…Fuengirola

 

Vad kostar det?

Många av er väljer att skicka frågor till mig via mail och jag blir lika glad för dem som de som ställs i kommentarsfälten. Väldigt många frågor handlar om vad det egentligen kostar att flytta till Spanien. Jag tänkte försöka ge någon form av svar här.  Vad kostar det?

Först och främst, frågan hamnar egentligen lite under kategorin ”hur långt är ett snöre”. Vad saker kostar beror naturligtvis på ett flertal faktorer, som till exempel var i Spanien man tänker bo, hur stort man vill bo, vad man vill skall finnas och vad man har för vanor.

Om vi skall börja med kostnader för bostad så går jag igenom lite annat längre ner.

Costa del Sol, där vi slår oss ner, är ett av de dyrare områdena i Spanien, särskilt då Marbella. Vi har valt Fuengirola, som är billigare, men ändå dyrare än många andra ställen längs med Spaniens kust. En tumregel är, naturligtvis, att om man drar sig en bit inåt land blir priserna avsevärt lägre än om man vill bo havsnära. Vill man ha faciliteter som pool, takterrass eller annan stor uteplats, parkering och liknande så kostar det mer än om man inte har det. Standarden (som inte går att jämföra med svensk, bra att komma ihåg!) varierar både på möbler och själva bostaden. Skall man hyra är det mesta möblerat, något som också är bra att tänka på. Jag vet många som hyr en längre tid och magasinerar ägarnas möbler för att de inte lyckats hitta något som faller dem i smaken och för att man kanske vill välja egna möbler istället. Då får man självklart räkna till kostnaden för magasineringen till hyran.

Jag skulle vilja säga att det går att få tag på bra 4:or (3 sovrum och oftast kombinerat mat- och vardagsrum) för mellan 500-700 € i månaden om man har långtidshyra. En vän till mig hyr en lägenhet på 2:a linjen från stranden mitt i centrala Fuengirola, 120 kvadrat, 3 sovrum och stort vardagsrum, nyrenoverat kök, 2 toaletter, 3 balkonger varav 1 rätt stor, pool, parkering på inhägnad gård, löpande kontrakt (dvs hon hyr med samma hyra även under sommarmånaderna, många väljer annars att bara hyra ut 10-11 månader, de kan då ta en högre hyra under sommarmånaderna), allt genom en mäklare och hon betalar 590 € i månaden. Andra jag hört om kan betala ända uppåt 1000 € i månaden för både 3:or och 4:or, men då är de oftast väldigt fina och har väldigt mycket som hänger med i priset.

Det gäller med andra ord att kolla runt ordentligt och inte ta första bästa. Många mäklare kryddar priserna rätt rejält så det gäller att se upp. Leta med omsorg och tänk på att det går att få både fina och billiga lägenheter om man bara har lite is i magen.

Vad gäller mat så är de flesta varor något billigare än i Sverige, vissa kan till och med vara mycket billigare, medan andra varor kan vara något dyrare. Exempel på sådant som är dyrt är potatis, en del mejerier och jag har än så länge inte hittat vattenmelon som är billigare än i Sverige konstigt nog. Handlar man frukt och grönt på marknad så är det nästan löjligt billigt många gånger (men inte allt, så se upp och låt er inte luras att tro att precis allt är ett klipp). Elektronik är många gånger något dyrare, Sverige har tydligen väldigt pressade priser på sådant har jag fått lära mig.

Att äta ute kan vara både mycket billigare och lika dyrt som i Sverige, beroende på vart man går. Turiststråken har naturligtvis högre priser, men man kan hitta ställen där man kan äta sig mätt för riktigt överkomliga priser (runt 100 kr). Jag har dock inte hittat något sånt där riktigt billigt och bra ställe än, återkommer om jag snubblar över något.

Det många sparar in slantar på är alkohol, som (tyvärr kanske) är väldigt billigt. Vin och öl är ibland till och med billigare än läsk eller mjölk… Att ta en kopp kaffe är (oftast) också riktigt billigt.

Om man skall ta upp andra saker som kostar pengar så kan jag nämna att elen är svindyr. På riktigt svindyr. Det gäller därför att tänka till och komma på smarta lösningar under vintermånaderna när det ofta är varmare ute än inne… Tofflor inne är i princip ett måste och många väljer att lägga värmefiltar i sängen en stund innan de skall krypa ner. Att byta ut fönster och se till att bostaden inte ligger i norrläge är andra saker att tänka på (kanske främst om man skall köpa) samt att ha mattor på golven under vintern.

I samband med en flytt är det alltid saker som kostar. Man kanske skall koppla in telefon och/eller internet (vilket är dyrare än i Sverige), man behöver skaffa NIE-nummer vilket kostar en liten slant och man kanske vill ha ner lite lådor eller till och med möbler, vilket kostar att transportera. Vad gäller att köpa bostad är det mer eller mindre ett måste att anlita en egen advokat som jobbar åt en, eftersom de har ansvarsförsäkring, vilket mäklare i Spanien inte måste ha. De byråkratiska kugghjulen rullar långsamt och en stor del av problemen består i att man måste runt till en hel massa olika instanser för att få stämplar på papper och för att få dessa måste man sitta och vänta, ofta rätt länge. För att kringgå detta anlitar många någon som gör allt åt dem, vilket är smidigt, men kostar lite pengar.

Skall man stanna länge kommer man så småningom att behöva byta ut sitt körkort mot ett spanskt, även om de svenska gäller inom EU. Bor man i Spanien permanent skall man ha spanskt körkort… Detta kostar också pengar. Vill man ha barnen i svensk-, eller någon internationell skola (eller för den delen spansk privatskola) så kostar det en bra slant. Väljer man istället en kommunal spansk skola kan man vid en första anblick tänka att det är gratis, men så är det inte riktigt, eftersom läroböckerna, samt maten, kostar. Många spanska barn går hem på lunchen och äter, men oftast kan man få mat där också, vilken då som sagt kostar extra.

Som medlemmar i EU har man med EU-kortets hjälp rätt till nödvändig vård, däremot kostar det om man väljer privatvård. Tandvård kostar alltid, eftersom det i princip inte finns någon kommunal tandvård. Man betalar även för barnens tandvård, även om den oftast är rabatterad.

Vid en första anblick är Spanien ett billigt land att leva i, men man tänker ofta inte på alla avgifter som i sig är små men tillsammans blir rätt stora… De som oftast vinner mest ekonomiskt på en flytt är pensionärerna eftersom skatten är lägre. Men visst finns det saker som är alldeles gratis också, som solen, naturen, ljuset och relationerna med alla varma och härliga människor!