För att fixa en fakespya behöver du:

Vaniljsocker, bakpulver, müsli, vatten, lingondricka, apelsinjuice, pumpakärnor, solrosfrön, salt, peppar, olja, diskmedel, bröd (lingongrova), ströbröd.

Voila, en spya! Fast Alva kallar det förstås för en drink. Man kanske skulle kunna säga att det blir en spya efter att det varit en drink.

Alva: Mamma jag är så glad att jag har dig. Med dig kan man gosa, krama, man får mat och så berättar du så bra sagor! Det är sånt man har mammor till.

Jag: Tack älskling! Vad har man pappor till då?

Lång paus.

Alva: Jag vet faktiskt inte.

Jag (försöker liksom så där trugande): Man kan ju klättra på dem och så kanske.

Alva: Jo det förstås. Men det kan man ju faktiskt på vilken klätterställning som helst…

I senaste numret av Lucky Rider har jag en artikel med. När bilderna togs hade jag bara haft Easy några veckor och jösses vad mycket som hänt sedan dess! Det är det som är så bra med bilder, man blir påmind om vart man började när man blivit hemmablind och inte tycker att saker går framåt.

(Artikeln är den första i en artikelserie)

Min dator har sagt ifrån, alldeles tydligt och bestämt, att den inte diggar att få hö i systemet.

”Hö?!” säger jag och höjer förvånat på ögonbryna. Hur sjutton skulle datorn ha kunnat få hö mellan tänderna, förlåt tangenterna? Döv för mina protester fortsätter datorn att hävda att den visst har strån och bös där en dator inte ska ha det. Sakta kommer ett minne för mig. Det skulle kanske, eventuellt, kunna vara så att jag möjligen någon gång, men det är inte säkert, har ställt in höpåsar i baksätet på bilen där datorn har legat och tagit en tupplur. Men inte skulle jag väl ha ställt dem uppe på datorn? Eller…?

Kanske börjar jag ta det här med hästar som livsstil lite väl långt. Deras föda bör nog lämnas i stallet och förpassas från varje elektronisk leksak som hör hemma i ett hem. Sorgligt men sant.

Denna morgon har jag och ett antal giraffer på denna vår jords yta lämnat våra ungar på dagis. Visste ni det, att giraffer också lämnar sina barn på dagis? En giraffdam passar giraffbarnen och hittar på roligheter med dem medan föräldragirafferna är på jobbet, dvs skaffar mat.

I alla fall. På Alvas dagis utväxlades följande konversation mellan Alva och en av fröknarna:

Fröken: Vilka fina flätor du har. Är det mamma som gjort dem?

Alva: Ja det är det. Men pappa gjorde flätor på mig igår.

Fröken: Oj då. Blev de fina?

Alva: Ja då. Eller… Ska jag va ärlig? De blev jättedåliga! Men pappa har inget eget hår så han får öva på mig. Min mamma säger att när pappa övar på saker så får vi bara bita ihop.

Jag älskar min dotter väldigt mycket, det gör jag. Men ibland önskar jag att hon inte upprepade precis allt jag sa på dagis.

Om man är ute och kör på en mindre väg och det plötsligt kommer en fotgängare, kanske med en barnvagn i sällskap, och denne fotgängare bestämmer sig för att gå över vägen så kan jag tycka att det hör till god sed att man saktar in, eller till och med stannar. Det blir liksom lite trevligare om man låter bli att köra på folk, eller vad tycker ni?

Om man nu som bilist saktar in eller stannar istället för att köra så nära som möjligt för att se hur rädd en fotgängare kan bli, kan man inte då också tänka sig att det kunde vara trevligt om fotgängaren visar någon gest av vänlighet i form av en höjd hand till tack, en nick eller något annat som kan anses vara hövligt? Inte för att man ska behöva vara tacksam över att bilisterna visar folkvett och låter bli att köra på en, utan för att alla helt enkelt blir gladare av en så enkel sak.

Kan man inte tänka sig att göra detta som ett experiment, bara för att se vad som händer? Kanske dagen blir lite roligare för alla om man dels slipper ta barnvagnen, barnen, hunden, eller bara sig själv och hoppa upp på biltaket för att undvika överkörningsdöden, och dels om man som bilist får ett vanligt enkelt tack. Ska vi prova?

Har blivit tipsad om balsammetoden. Alltså att tvätta håret med bara balsam istället för med schampo för att inte torka ut hårbotten med en massa skit som det oftast finns i schampo.

Ok, så man ska gå med smutsigt hår tänker ni? Helt fel säger jag då. Shampoo i den form vi har idag är ett relativt nytt påfund. Det går utmärkt att få håret rent även utan shampoo och på köpet kan man dessutom få det friskare och starkare. Låter inte helt fel va? Om man tänker efter så är det kanske inte så konstigt att vi börjat tro att shampoo är enda lösningen för smutsigt hår, jag menar de tjocka köpmännen med brokadväst och gummiband om plånboken vill naturligtvis ha det så.

I alla fall. Jag ska köpa mig ett sistaschampo och sedan är det godkända balsam som gäller, både för mig och Alva. När hon blir äldre kan hon ta upp det med sin psykolog om hon vill och behöver. Rapport kommer när jag vet resultatet. Av håret alltså, inte av Alvas psykologiska hälsa.

Adjö fett hår en dag efter senaste tvätt?

 

Alva förklarar vad arbete är:

”Arbete kan vara när man fixar något, som en bokhylla eller så, men oftast att man spelar dator. Eller så kan man städa. Om man till exempel städar sitt rum då är det hårt arbete, men barn får inte arbeta så jag slipper”

Frågor på det?