Alva fortsätter med sina morgonrutiner och står utanför dörren och ropar ”jag vill ha jul nuuuuu!” medan solen stiger över hustaken. HAHAHA, skoja bara, hon står och trycker under taket ovanför dörren och skriker snabbt och effektivt för att inte bli dränkt av regnet.

De senaste dagarna har jag laddat med så mycket positiv energi. Plankstek, goda vänner och kladdkakor kan göra underverk, precis som sömn och frisk luft. Beröm från chefsredaktören för senast inlämnade artikeln (tidningen går i tryck i veckan) gör också gott i hjärtat.

Jag har så många inlägg i huvudet, men ingen tid just nu att skriva ner dem. Ber att få återkomma.

Sammanbrottet. Tröttheten tog ut sin rätt efter den senaste tidens prövningar i form av sjukdomsbesked, en massa jobb, sjukt barn, oro över försvunna barn och sömnbrist. Mitt inne på Mc Donalds, i väntan på maken, brast det plötsligt när radion började spela en låt i moll. Tårarna sprutade fram utan att jag kunde hejda dem och folk runt mig började titta åt mitt håll och blev synbart oroade över att inte veta hur de skulle hantera den ovanliga situation de hade framför sig. Det är kanske inte så ofta man ser en vuxen kvinna sitta storgråtandes inne på en hamburgersylta.

Ganska snart kom en kille ur personalen springande och undrade hur det var fatt. Åh denna söta varelse, det värmde hjärtat så även om det fick mig att hulka och snörvla ännu mer. Gästerna vid bordet bredvid mig kom också fram och frågade vad som hänt och om de kunde göra något. Välsignade människor! Jag tackade förstås och mumlade något om försvunna barn och operationer och gick ut för att möta maken i förhoppning om att frisk luft skulle sina tårarna. Det gjorde den. Frisk luft och sömn hjälper mot mycket.

Nu efteråt förstår jag inte hur jag kunde tappa det så. Men jag antar att det finns gränser som är oförsonliga, en punkt där man inte längre har kontroll och känslorna helt tar över. Min läxa för dagen är att jag inte får slarva med sömnen så till den milda grad som jag gjort det sista. Den sista nattens knappa tre timmar tillsammans med föregående tids nattsudd och tidiga morgnar och jobbiga besked var lite overkill. Nu mår jag bättre. Nu mår jag bra. Nu har jag lärt mig.

Klockan halv åtta i morse gick Alva omkring och släckte varenda lampa i huset så att vi skumögda fick treva oss fram längs väggarna.

”Miljölia säger att man ska släcka alla lampor när man inte är i ett rum”, säger Alva snusförnuftigt.

Bolibompa tar sitt miljöansvar på allvar. Heja!

Jag får kommentarer om att jag inte har tillräckligt mycket åsikter, om att jag inte tar ställning till saker och ting. HAHAHA säger jag och tittar på maken som höjer på ögonbrynen och säger ”not true” som i ”Hon har så jävla mycket åsikter så en fjärdedel hade gjort vilken politiker som helst precis gredelin av avund.” Grejen är bara att det här inte är en sådan blogg. Den finns inte till för att uppröra.

Nu ska jag i alla fall ha en åsikt om något. Det rör det känsliga ämnet barn och deras utveckling. Igår la maken ut ett inlägg på sin blogg med en fråga om vårt barn är ett A-barn eftersom hon vid blott fyra års ålder lyckats ta min telefon och ringa upp honom för att be om att bli hämtade tidigare, typ kl tre istället för fyra, helt på egen hand.

Jag kan känna att det är ett jävla tjatande om vad barn kan och inte kan vid den och den åldern. Alltid ska det jämföras. Vad fan, barn är barn och de utvecklas i olika takt, men de allra flesta av dem lär sig att både gå, prata och tala i telefon så småningom. No worries.

Visst är jag stolt över mitt barn precis som varenda annan sund förälder skulle vara, om det så bara är för att hon lyckas ta på sig själv, vända upp en sandkaka eller som nu, ringa upp pappa själv från mobilen (vilket iofs inte är någon större bedrift eftersom de första femton namnen på uppringtlistan går till honom. Jag ringer jämt och tjatar om något som enligt mig är oerhört viktigt, för honom not so much) och dessutom ha koll på att klockan tre är tidigare än klockan fyra. Jag är jättestolt. Men varför ska vi börja prata om att vara A-barn eller inte.

Kan inte barn bara få vara barn alldeles i fred och leva i det paradis som man inte har samma rätt till när man är vuxen? Det paradis där man får leka kravlöst och bara vara i stunden och nuet. Där allt är möjligt och ens drömmar ännu inte tagits ifrån en av samhället. Ärligt talat, kan de inte bara få vara älskade precis som de är?

Tänk, man kan jobba med nästan vad som helst. Många otippade jobb har jag hört om förr, men aldrig professionell mysare. Det finns faktiskt folk som jobbar som det och tjänar bra med pengar dessutom.

Det finns de som kallar detta prostitution. Jag kan hålla med. Hela livet är en prostitution, alltid är det något man säljer sig till. Det finns de som kallar det värre än att sälja sex, eftersom att krama någon är mer intimt än att ha sex. Jag kan delvis hålla med om detta också. Det är mer intimt att mysa med någon, kramas, pilla i håret, en smekning på armen,  OM detta sker med någon form av romantiska känslor, än att ha sex utan att känna något alls. Såklart.

Men om man då som yrke, fullt påklädd och med regel att inte ta på de kroppsdelar som täcks av underkläder, finns där för att ligga i sked med någon i soffan och se en film, någon som saknar en partner, är det då värre än att sälja sex? I think not. Vad tycker du? Kan vi inte ha en härlig diskussion om detta, en där alla åsikter flyger högt och lågt?

Problemet är att det inte är mitt val utan de däringa amerikanernas val. Jag håller med Jonas Gardell, är det verkligen rimligt att det endast är amerikanerna som ska få rösta i ett val som påverkar hela världen?

Spänningen är oliiiidlig.

Jag övergår till annan spänning i stället, som att lyssna på Levins semesterplaner. De åker till USA om en vecka för att besöka stora westerntävlingar i Oklahoma. Jag funderar som bäst på hur de ska kunna smuggla med mig i resväskan.

Jag har tidigare nämnt den duktiga fotograf som tar alla bilder av mig och Easy, både privat och för artiklar.

Nu har hon skrivit om mig och Easy i sin blogg, gissa om jag blev glad! Läs om oss här. 

Ska vi ta och gå igenom det här med Halloween och Alla helgona en gång för alla. Folk verkar vara lite förvirrade när det gäller när det är meningen att man ska klä ut sig och gå runt i stugorna för att säga ”bus eller godis”.

Bakgrund till Halloween: En av de fyra årstidshögtiderna hos kelterna på de brittiska öarna var Samhain. Samhain firades när skördesäsongen var slut och vinterhalvåret började 31 oktober. Tron hos kelterna var att osynliga krafter var i rörelse och att de dödas själar kunde återvända till jorden under natten till Halloween.

Ytterligare en tradition kopplade till Samhain var att de som gick runt ute hade med sig ljusförsedda rovor med utskurna ansikten, så kallade jack-o’-lanterns. Traditionen säger att lyktorna representerade smeden Jack, som varit för ond för att komma in i himlen men lurat djävulen så att han inte kunde komma till helvetet heller. Istället fick han irra runt på jorden och för att finna vägen hällde han glödande kol i rovorna han ätit.

Under 1950-talet blev halloween en befäst och allmänt vedertagen tradition i Usa. Halloween firas alltid den 31/10 då man klär ut sig och går runt och säger bus eller godis. Seden att skära ut ansikten i pumpor lever även den kvar.

Halloween i Sverige: I början av 1990-talet började man fira halloween även i Sverige och högtiden ses som befäst från 1995. Dock finns det skrifter där Halloween nämns i Sverige redan 1950 och 1960-talet. Det är alltså inte så att det firats ett par år eller så i Sverige, vi har haft 17 år på oss från det högtiden ansågs befäst att få ordning på datum och begrepp.

Vi har anammat samma seder som i USA och klär ut oss och går runt och säger bus eller godis till grannar och vänner. Detta ska alltså ske den 31/10.

Bakgrund till Alla helgona: Alla helgona är en kristen högtid som firas för att hedra olika helgon. I Sverige infaller dagen lördagen mellan 31/10 och 6/11. Man tänder ljus på gravar och tänker på och sörjer bortgångna anhöriga.

Ok. Så om man nu vill fira halloween med att klä ut sig, sätta ut pumpor och knacka dörr och säga bus eller godis så ska detta ske den 31/10. Det är då folk gör sig beredda med påfyllda godisskålar. Om man väntar till senare eller är för tidigt ute så är risken mycket stor att man får busa järnet eftersom folk inte har godis då. Precis som att man går påskkärring på skärtorsdagen, inte på långredagen, under fastan eller på pingst. Ok?

Om man sedan vill ha privata fester och supa sig dyngrak så görs det vilken lämplig helg som helst. Men det är inte riktigt samma grej som att fira halloween.

Kan vi ha klarat ut det här nu?