No quiero och Never in my life

10 jul 2015 LinnéaDitten och datten

Vi har börjat räkna ner dagarna tills vi åker nu. Alva är eld och lågor för det mesta, men då och då får hon lite resfeber och är ledsen över att vi har hyrt ut huset och att andra skall bo där nu. Hon är lik mig, gillar att fixa och ordna hemma, vill gärna göra fint och hålla ordning på sitt rum och så. När jag var liten älskade jag att möblera om och försöka hitta kreativa lösningar i mitt rum. Nu när jag är något äldre har jag fortfarande en förkärlek för att inreda och fixa hemma, så jag förstår precis hur hon känner sig. Det är inte särskilt kul att bo tillfälligt inhyst under så här långt tid. Men nu är vi som sagt inne på upploppet och har satt upp en egenhändigt konstruerad kalender på kylskåpet där vi gör ett kryss varje kväll. Dagen D närmar sig!

Igår satt vi och gjorde någon slags ungefärlig plan för när maken skall komma ner och joina oss under hösten. Han skall ju delvis jobba kvar i Sverige och pendla fram och tillbaks. Vi gick till och med så långt att vi bokade biljetter fram och tillbaks för julbesöket hemma i Sverige, eftersom vi råkade hitta billiga biljetter precis då. Nästan två veckor får vi i Suecia innan vi vänder åter söderut.

Jag längtar oerhört mycket efter våra vänner nere i Spanien och skulle gärna slängt mig på ett plan nu omedelbums, men samtidigt vill jag såklart pressa ur varje liten droppe ur Sverige och vännerna här innan vi åker. Medan Alva väntar försöker hon lära sig lite nya ord på spanska varje dag och börjar bli riktigt duktig. Hon kan räkna, kan uttala bokstäverna i alfabetet, hon kan namnet på alla dagar och månader och hon kan några enkla fraser, som att tala om vad hon heter, hur hon mår och framförallt: Hon kan säga JAG VILL INTE! Hon har för övrigt gått i min brors fotspår såtillvida att något av det första hon lärde sig att säga på engelska var ”never in my life”. Såpass. På svenska utvecklar hon aldrig det hela så, hon säger helt enkelt bara ”nepp” och så är det bra med det.

Själv ägnar jag dagarna åt att studera litteraturvetenskap, samt åt krisen i Grekland. Älskade Grekland som jag reste runt så mycket i när jag var yngre. Är så ledsen för invånarnas skull och hoppas vid allt heligt att de inte bryter samman totalt. Bilden av den gråtande äldre mannen berörde mig djupt och vetskapen om att han sannerligen inte är ensam är beklämmande. Håller tummarna för att saker och ting på något mirakulöst sätt ordnar sig. Ibland vill man få lov att vara sådär naiv att man kan tro på ljuset mitt i mörkret.

Eat this!

23 jun 2015 LinnéaDitten och datten

Jag har reclaimed podcasten Eat this med Leila Lindholm och Niklas Ekstedt. Har ni lyssnat på den någon gång? Hysteriskt rolig många gånger. Jag skrattar så jag gråter åt Niklas historier, väldigt svårt att hålla tillbaks när Leila dessutom ofta får hysteriska skrattattacker hon också.

Varför jag känner behov av att reclaima den beror på att jag började lyssna på poden när jag låg inlagd på sjukhus sist och inte fick behålla varken mat eller dryck. Under nästan en och en halv vecka levde jag i total svält med dropp som enda näringskälla. Samtidigt mådde jag fruktansvärt illa. Att då lyssna på en pod där det i alla fall stundtals handlar om mat gjord av två härliga kockar var ingen bra idé. Resultatet blev att jag slutade lyssna. Men nu, nu har jag lyssnat ikapp alla avsnitt och har härlig träningsvärk i magen av skratt istället för svält och uppkastningar.

Känner att alla anledningar till skratt kan behövas när det rapporteras om att den värdelösa sommaren, i alla fall vädermässigt sett, kommer att fortsätta. Det ser ut som om vi inte får någon värme och regnet skall fortsätta att falla. Sverige gör verkligen ingen bra reklam för sig själv, det känner jag väldigt tydligt. Jag har aldrig varit så säker och nöjd med ett beslut som det vi tagit om att emigrera. De få veckorna som är kvar nu tills vi åker är proppfulla med aktiviteter och besök hos släkt och kära vänner. Kvar på listan är nu besök i Ljungby hos svärföräldrarna, Gothia cup-veckan, besök på Astrid Lindgrens värld, besök i Köpenhamn hos en mycket kär vän, tre barnkalas varav det ena Alvas egna för sina kompisar, två kalas hos släktingar för att fira Alvas födelsedag i förväg, besök i Varberg för att gå på dramatiserad rundtur på fästningen samt se utställningen med Bockstensmannen (Alva har kommit in i en period där hon älskar museum och historia) och inte minst göra av med fem biopresentkort som inte kommer gälla när vi är i Sverige nästa gång. Förutom all lek med Alvas kompisar såklart. Och, ja just det ja, gå på medeltidsdagarna. Puh. Tur vi har en månads semester när vi anländer till vårt nya hem i Spanien innan vardagen behöver dra igång där!

Omställningar och möjligheter

1 maj 201530 apr 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Får otaliga frågor om vad jag tror kommer bli största omställningen med att bo i Spanien istället för Sverige. Jag har tidigare svarat på frågor om rädslor (jordbävningar, att Alva inte skall trivas/få kompisar/längta hem, brottslighet, undervattenströmmar och att kylan inomhus på vintern blir för jobbig) och förväntan (varmare klimat, sol och ljus året runt och frukt som fått mogna på träden) och ska nu gå in på omställningar, eftersom så många verkar undra.

Rent allmänt känns det som att det faktum att det inte finns någon statlig hyresmarknad, utan man hyr av privatpersoner, är en stor skillnad. Oftast hyrs bostäderna ut möblerade och man skriver sällan kontrakt på mer än elva månader, vilket gör att man måste flytta omkring en del om man tänker hyra längre tid än så. Man bor med andra ord rätt tillfälligt om man inte äger själv, vilket för mig känns som en klar nackdel. Visserligen finns det vissa fördelar också, om man vill hålla alla dörrar öppna och inte är ute efter att bygga ett mer bestående hem, men för mig skulle det bidra till att jag inte kände mig hemma. Det skulle i förlängningen kunna bli ett problem eftersom jag inte har den minsta lust att äga en bostad.

För mig personligen tror jag dock att största omställningen och utmaningen kommer bli den mycket sävliga kulturen, att allt med fördel kan skjutas upp till någon annan dag och att det inte alls är nödvändigt att höra av sig om man blir sen. Saker som i mina ögon är ineffektivt. Jag kommer få bita ihop både en och tjugo gånger, det är jag helt övertygad om. Kanske lär jag mig tillslut att rycka på axlarna åt sånt som idag känns både respektlöst och mycket främmande vad gäller tid och effektivitet.

20150424_145522 I Alvas fall tror jag största omställningen (förutom språket då) blir att inte längre själv kunna springa hem till sina kompisar. Det gör lite ont i mammahjärtat när jag tänker på att hon berövas den möjligheten, men jag hoppas att det hon får istället väger upp.

För övrigt försöker jag dock ha inställningen att förändringar och omställningar ofta är av godo och att de är en del av äventyret. Det jag beskrivit ovan är väl det enda jag på rak arm kan komma på som blir svårt, förutom att vara ifrån familj och vänner naturligtvis, men jag ser ändå fram emot att få bo som gäst i solens land. Det är en ynnest jag ska försöka visa mig värdig genom att visa respekt även för det som känns snett och avigt till en början. Kanske kan en trevlig konsekvens bli att jag släpper mina stundvis svårmodiga grubblerier och tar livet mer med en klackspark, likt ett obekymrat barn som ser hinder längs vägen som något menat att skutta över.

Lugnet i Nerja

28 apr 20152 maj 2015 LinnéaDitten och datten

Vi är på plats i Spanien och har så varit i en vecka. Jag har gett mig själv bloggförbud denna första vecka eftersom jag bara velat insupa vyerna, dofterna och atmosfären. Känna mig riktigt ledig. Men nu har jag fått så många förfrågningar om hur vi har det att jag känner att det är dags att dela med sig.

Just nu bor vi tillfälligt i Nerja, hädanefter kommer det, som de som följt bloggen ett tag vet, bli Fuengirola. Vi har varit och tittat på lägenheten vi ska bo i sen och utforskat kvarteren runt omkring och känner oss helt övertygade om att vi kommer stortrivas. Enda problemet är kanske att vi knappast kommer vilja flytta därifrån sen.

Men nu är vi alltså i Nerja. En galet pittoresk och gemytlig liten stad med vita hus och blommor överallt, för att inte tala om den makalösa utsikten vart man än ser. Åt ena hållet det skimrande Medelhavet och åt andra de höga bergen som skyddar mot nordliga vindar. Den lilla lägenheten vi bor i nu är mysig, helt nyrenoverad. Allt är dock gjort med varsam hand och man har tagit vara på karaktären och sparat vackra detaljer, som till exempel trädörrarna med handtag och gångjärn i smide.

Alva strålar ikapp med solen och vill aldrig åka hem säger hon. Vi försöker locka med att det kan vara skönt att komma hem över sommaren och gå på Liseberg och leka med alla kompisar men hon är inte helt övertygad, hon har ju faktiskt redan fått kompisar här i Spanien också. Jag vet inte riktigt vad vi ska ta till för att locka henne till Sverige igen. Tänker dock att när nyhetens behag väl har lagt sig så kommer hon nog att längta efter allt där hemma också. Nu har vi bara haft semester, snart nog blir allt vardag och det rosa skimret lägger sig förmodligen. Men, tills dess skall vi njuta i fulla drag!

Barbro frågar

8 apr 201511 apr 2015 LinnéaFlytta till Spanien

”Vad modiga ni är som flyttar fastän pensionen är långt borta.
Vi har länge planerar att flytta ner till Estepona så snart vi går i pension vi har inte vågat göra det tidigare.
Vad tror du att du kommer sakna mest (om något) med Sverige? Är du rädd för något? Vad ser du mest fram emot?” – Barbro Klang

Först och främst, naturligtvis, tack för dina fina ord. För att svara på dina frågor måste jag tänka efter lite, men jag tror ungefär så här:

Jag kommer att sakna flera saker. Först och främst de vi lämnar efter oss här hemma, däribland, å Alvas vägnar, hennes två bästa kompisar som i princip är som barn i huset här. De springer fram och tillbaks mellan husen stup i ett och det värker lite i hjärtat när jag tänker på att vi berövar dem detta. Sedan kommer jag också att sakna att bara kunna gå rakt ut genom dörren till någon av altanerna eller till trädgården, det blir inte samma sak nu när vi ska bo i lägenhet. Sist men inte minst kommer jag sakna att kunna förstå allt, både praktiskt och språkligt, utan att anstränga mig.
Det jag är rädd för har i princip bara med Alvas säkerhet och trivsel att göra. Tänk om vi råkar ut för rån (kan ske här hemma också), tänk om hon inte trivs, tänk om det blir jobbigt för henne att kompisar kommer komma och gå eftersom folk inte stannar mer än ett tag, tänk om hon känner sig begränsad och låst för att hon inte längre kan gå själv till kompisar, sådana saker. Jo det finns ett par saker till som ligger och mal lite i bakhuvudet och det är dels tsunamis, som inte alls är särskilt orealistiskt att de kan slå till mot spanska sydkusten, och dels alla de där läbbiga farorna som finns ute i vattnet. Till exempel finns det ett, om än mycket litet, bestånd av vithaj utanför Spaniens kust. De anses vara utrotningshotade, men de finns där. Nu tror jag inte att risken att komma i närkontakt med dem är särskilt stor, men jag som nästan får frispel om det så simmar förbi en vanlig liten firre när jag badar får lätt panik bara av tanken.
I ärlighetens namn ser jag mest fram emot ljuset, värmen och enkelheten. Avsaknaden av materialism (nåja, i alla fall inte i lika stor utsträckning som här). Att både jag och Alva får möjlighet att lära oss (förhoppningsvis) ett nytt språk på plats i landet. Närheten till älskade Malaga, Nerja, Mijas Pueblo, Marbella och flera andra pärlor. Dessutom har jag redan kontakt med en handfull människor som jag tror och hoppas kan utvecklas till vänskap, trevliga samtal och många skratt.

Jag önskar så att alla som verkligen vill också vågar ta steget och inte låter sig hindras av att de tror att man inte kan flytta med barn. Det kräver mer eftertanke och planering, ja, men det är fullt görbart. Vi är levande bevis och många, många, före oss likaså.

Jordbävning

11 jan 201512 jan 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Har varit vaken en stor del av natten och mer eller mindre legat och hållit tummarna för att taket inte skulle blåsa av huset. Bokstavligt talat. Det har smällt och smattrat och dånat och skakat och skallrat och dundrat av stormen Egon som tycktes vara på ett särdeles envist och aggressivt humör. Jag har legat och tänkt på hur rätt beslutet är att flytta härifrån. Även om det kan blåsa där nere också (såklart) så är det åtminstone inte snöstorm samtidigt, eller hagel, eller störtregn som hotar att föra med sig husen (Tuveraset år -77, hjälp!) och bara lämna leriga hålor kvar efter sig. Så har jag tänkt.

Så vaknar jag då i morse och läser om att det under morgonen varit jordbävning utanför Costa Blanca. Ingen stor, bara 3.1 på skalan, men den har både hörts och känts. Det både skakade och mullrade förmodligen mer här i natt än där, visserligen, men man blir ändå påmind om att området vi skall flytta till ibland drabbas av jordbävningar och att det har gått illa några gånger. Självklart har vi vetat om detta, jag har till och med kollat upp rätt mycket just kring jordbävningar i området, men att bli påmind i praktiken är alltid läskigt.

Nu känner jag mig lite halvt uppgiven. Utanför vårt hus ligger träd, grenar och bråte kringspridda. Takpannor har rasat av husen. Soptunnor ligger (naturligtvis) välta överallt. Och i Spanien är det jordbävning. Hå hå ja ja. Kan man inte bara få hitta en plats på jorden med härligt klimat året runt, utan hög kriminalitet och utan risk för naturkatastrofer. Som helst ligger på pendelavstånd från Sverige så att Martin kan jobba kvar på sitt jobb (som han ju ska när vi flyttar till Spanien). Det hade varit bra.

Om man skulle vara hågad till det kan man hålla koll på skalven i Spanien via den här sidan. Där läggs de upp nästan i realtid. Jag har blivit lugnad med och informerad om att det byggs jordbävningssäkert i Spanien nu för tiden och att det inte är någon större risk för skador trots att det mullrar till då och då.

Flyttröjning

10 jan 201513 jan 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Jag tar en paus från all research kring allt det administrativa med hela den här utlandsflytten och börjar med flyttröjning istället. Jag älskar att röja, det är kanske något som hänger med från alla mina flyttar. Varje gång går man igenom skåp och lådor och blir smått chockad över hur mycket man samlat på sig sen sist.

Trots att jag gillar att röja och rensa har jag rätt mycket grejer som ändå lyckas slinka med flytt efter flytt. Saker som bara ligger i skåpen och aldrig används. Utan att ens ha något affektionsvärde. Jag kan inte för mitt liv förstå varför. Den här gången ska jag vara skoningslös och göra mig av med ALLT som jag inte verkligen vill behålla. Det enda jag kommer att spara på som inte används är Alvas gamla grejer, sånt hon vuxit ur och som jag bara måste ha kvar av nostalgi.

Efter bara ett par minuter hade en ansenlig mängd köksprylar samlats på köksbordet i väntan på att packas ner och köras bort till loppis. Och arbetet fortsätter, rum för rum. Sedan är det vind och garage kvar. Vojne vojne.

Skaffa NIE-nummer

4 jan 201514 okt 2017 LinnéaByråkrati/Spanien

Jag har tidigare skrivit lite om NIE-nummer och fortsätter nu på samma linje eftersom jag tagit reda på lite mer i ämnet. NIE-nummer är en form av identitetsnummer för utlänningar som behövs för att tex. köpa fastighet, bil, öppna bankkonto, starta mobilabonnemang eller hyra bostad genom förmedling.

Många anser att det lättaste är att söka NIE på plats i Spanien. Något man bör veta om vad gäller det mesta av byråkratisk karaktär är att åsikter går vitt isär om vad som egentligen gäller. Alla man frågar VET hur det är och alla vet olika. Detta gäller även myndigheter och juridiska instanser. Väldigt mycket verkar vara högst godtyckligt och olika människor har helt olika upplevelser om samma frågor. Allt beror på vem man pratar med. Säkert är i alla fall att processen går snabbast om man är på plats i Spanien, om det är billigare och smidigare är något mer oklart.

Om man i alla fall vill söka på plats så tar man sig till Policia Nacional och står i kö tills man får hjälp att fylla i de blanketter som krävs. Man ska ha med sitt pass, samt kontanter. Beroende på vad man behöver numret till kan man också behöva uppge adress i Spanien, men det är inte alltid fallet. Vill man så kan man också passa på att söka om padron (om man ska stanna länge), vilket innebär att man blir mantalsskriven i kommunen. Fördelen med detta är att man i vissa provinser (olika på olika platser) får avdrag på fastighetsskatt och moms. Man kan också få tillgång till kulturevenemang och annat som ordnas av kommunen och man får rösta i kommunval. Padron kan man söka även om man är fortsatt folkbokförd i Sverige. En annan fördel är att kommunen får bidrag från staten utifrån hur många som är skrivna i kommunen, så det är ett bra sätt att stötta kommunen man bor i.

Om man vill kan man betala någon annan för att lösa allt åt en (om man tex inte pratar spanska själv). Man får då skriva en fullmakt där man ger någon annan rätt att tala i ens eget ställe.

Här i Sverige kan man söka om NIE-nummer (men inte padron) hos Spanska ambassaden i Stockholm eller via konsulaten i Lund och Göteborg. Man ska då skriva ut två blanketter som kallas för EX15 (vilken skall fyllas i innan man kommer till ambassaden eller konsulatet) samt formuläret Modelo 790 som kan fyllas i på plats. Båda blanketterna skall skrivas under på plats inför ambassadör eller konsul. Se upp vad gäller formuläret 790, det sägs att en variant av de man kan ladda ner på nätet är gammal och gäller vapeninnehav. Fråga på ambassaden eller konsulatet så att det blir rätt. Att ansöka om NIE-nummer från Sverige kostar 80 kr och det tar ca 3 veckor innan man får nummer och papper.

Det man ska tänka på är att det formulär man får endast är giltigt i 3 månader. Själva NIE-numret är bestående, men man måste begära ut ett nytt utdrag om man ska göra nytt köp eller liknande mer än 3 månader efter man fått själva pappret. Det är samma sak som gäller när man begär ett utdrag ur tex personregistret här hemma, personnumret är ju det samma, men själva pappret man får ut är bara giltigt en viss tid, sen får man begära ut ett nytt om man behöver igen senare.

Här är en länk till Spanska ambassaden i Stockholm där ni kan läsa mer om och skriva ut blanketter om NIE-nummer. Där finns också svensk översättning så att ni vet att ni fyller i rätt.

Här är en länk till kontaktuppgifter till konsulaten i Lund och Göteborg.

Hoppas informationen är till någon nytta.

Flytta till Spanien – praktiska tips

Flytta till Spanien med barn

Flytta till Spanien med barn – att tänka på

4 jan 201520 jan 2015 LinnéaByråkrati/Spanien

Jag har fått flera förfrågningar om att rapportera mina erfarenheter inför och efter flytten till Spanien. På allmän begäran har jag därför lagt till en sida uppe i menyn där jag listat saker som kan vara bra att tänka på och som kan behöva fixas innan man ska flytta till Spanien med barn. Listan passar säkert in på andra länder också, men för oss är det just Spanien som gäller.

Listan kommer att uppdateras löpande allteftersom jag kommer på nya saker och lösningar. Om ni själva har erfarenheter och tips som ni tycker skall finnas med så får ni gärna skriva in dem som kommentarer till detta inlägg.

Jag har också plitat ner en del praktiska tips som kan komma till nytta. Bland annat vad man bör ha samlat i en lättåtkomlig pärm i form av olika pappershandlingar, men också viktiga telefonnummer och länkar till olika hemsidor, samt information om den omtalade tilläggsskatten.

Nytt år, nytt land

2 jan 201520 jan 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Nytt år och jag är tillbaks efter mitt datoruppehåll. Har försökt hålla mig ifrån alla måsten och lagt tiden på familjen istället nu över julhelgerna.

År 2014 kom och gick med både gott och ont, precis som de flesta år brukar göra. Livet är ju sådant att det medför både roliga och tråkiga saker. Inför kommande år, 2015, hyser jag dock gott hopp om att få uppleva en mängd spännande utmaningar. Inte bara kommer min nya barnbokserie ut, vi har även kommit fram till året då vi ska flytta utomlands! Eller ja, flytta och flytta, vi ska bo i Spanien ett tag för att se hur vi trivs. Kanske blir det mer permanent, kanske kommer vi tillbaks rätt snabbt igen. Den som lever får se. Somrarna kommer hur som helst att spenderas här i Sverige, men resten av året blir det Spanien. Vem vet, vi kanske får sån smak på värmen och den lugnare livsstilen att vi bestämmer oss för att stanna för gott. Eller kanske vill vi inte vara kvar där, men vill inte hem heller utan testar något nytt ställe i solen. Nytt land blir det hur som helst.

Jag vill ju inte vara alltför taskig och göra folk avundsjuka, men kan inte låta bli att lägga upp en bild på stranden som precis i närheten av huset vi ska hyra där nere. Med denna bild vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år!