Tummen ner för Telenor

5 nov 2014 LinnéaDitten och datten

Under två års tid har jag försökt säga upp mitt abonnemang hos Telenor. Två år! Hur är det möjligt undrar ni. Ja, det undrar jag med. Hur i helvete är det möjligt, skulle jag snarare vilja formulera mig.

Jag har ringt, mailat och skickat nio brev. Inget av det verkar gå in i deras system för varje gång jag ringer och frågar vad det är som händer när räkningarna fortsätter komma så har de inga notiser om att jag varit i kontakt med dem. Avtalstiden har för länge, länge sedan gått ut, så det beror inte på det. Numret används inte så det är endast själva abonnemangsavgiften som faktureras.

För en stund sedan ringde jag upp – igen – och blev så upprörd över den totala oviljan att vara behjälpliga att jag fick en hostattack som nära nog kvävde mig så jag var tvungen att lägga på luren. Jag skall strax ringa upp igen och försöka ta det lite lugnare, jag vill gärna ha mina revben något sånär intakta.

Jag har ingen aning om hur jag skall bära mig åt. De säger varje gång jag ringer att jag skall skicka ett brev till dem, vilket jag gör. Sedan kommer ytterligare en faktura och de har ingen aning om att jag kontaktat dem. Så. VART I HELVETE SKALL JAG SKICKA BREVEN FÖR ATT NI SKALL FATTA ATT JAG VILL SÄGA UPP MITT ABONNEMANG? Det är vad jag vill veta. Nu. På en gång.

Bubbies i storpack?

5 nov 20145 nov 2014 LinnéaDitten och datten

I somras festade jag loss rätt rejält på gudagåvan Bubbies. Det är en form av lyxglass från Hawaii (inte helt sant, det var en snubbe vid namn Keith Robbins som flyttade från NY till Hawaii som uppfann den), med endast naturliga smak- och färgämnen. Glassen är täckt med en form av sötat rismjöl. Här i Göteborg finns denna himmelska glass på Jakobs i Haga och jag rekommenderar å det bestämdaste alla att gå dit för att fresta smaklökarna med ”a bubbie of happiness”.

Nu till saken. Jag skulle vilja bjuda på dessa små läckerheter (som förresten är ett utmärkt alternativ om man är riktigt sugen på något underbart gott som inte är lika ohälsosamt som vanlig glass) på mitt releaseparty för min nya bok. Frågan är om man kan köpa in dem i storpack, eller om man måste styckköpa med från Jakobs. Någon Göteborgare som vet?

Ett litet experiment

5 nov 2014 LinnéaDitten och datten

Jag är så upplivad av mitt och Alvas meet cute igår att jag fått för mig att utföra ett litet experiment. Under resten av veckan tänker jag le mot alla jag möter. Varenda en. Varför? Tja, varför inte? Jag vill se hur folk reagerar, om jag själv blir gladare och om världen blir bättre. OK, det förstår jag ju att den inte blir, men det kan väl aldrig skada att möta människor med ett leende. Kanske blir någon lite glad och ler tillbaks. Det vore en vinst bara det.

Jag börjar imorgon, idag tänker jag inte gå ut på hela dagen, förutom för att hämta Alva på skolan. Det är soffläge, filt och te som gäller för mig fortfarande, hostan håller på att ta död på om inte mig så i alla fall mina revben och min hals. Måste bli frisk nu. På lördag kommer det en fotograf hit och skall ta bilder till ett hemma hos-reportage och då kan jag ju inte ligga sjuk.

Meet cute på Stadium

4 nov 20145 nov 2014 LinnéaDitten och datten

Möttes av en lapp på skolan där det stod att barnen skall börja med gympa och behöver ha kläder och gympaskor med sig – imorgon. Tänkte att de var ute i senaste laget med informationen, men att det skulle ordna sig eftersom Alva har träningskläder och skor sedan tidigare. Ha, trodde jag! Ungen har växt sen sist visade det sig och allt var för litet, särskilt skorna. Hon fick överhuvudtaget inte ner fötterna i dem. Det var bara att packa in hela lilla sjuka kroppen (min, inte Alvas) i bilen och dra iväg till Stadium.

Alva har väldigt klart för sig vad hon tänker ha på sig och inte. Mycket riktigt visste hon även nu precis vad hon ville ha. Ett linne, en t-shirt och en överdragströja att ha på innan hon blev varm. Träningsbyxor har hon sedan tidigare, de var det enda som passade. Tämligen omgående hittade vi alltihop och hör och häpna, det såg ut precis som barnet hade tänkt sig. Träningspåse som dög fanns det med. Enda smolken i bägaren var att överdragströjan satt ihop som ett set med ett par byxor som hon varken ville ha eller behövde. Det kändes lite onödigt, men inget att göra något åt.

Bredvid oss stod en annan mamma, med ett annat barn. De förde ungefär samma diskussion som vi, fast tvärtom. De behövde bara byxor, ingen tröja, och barnet ville ha precis dem som hörde ihop med tröjan. Efter en stund sneglade jag och mamman på varandra. En tanke föddes. Kunde vi kanske dela på plagget?

Jovisst kunde vi det. Hon fick byxorna och vi tröjan och så betalade vi hälften var. Snacka om meet cute. Sådär lite overkligt, men väldigt trevligt. Vi var faktiskt med om en liknande grej för ett tag sedan när vi var och fikade, Alva och jag. Det fanns bara enorma smörgåsar och Alva skulle aldrig orka äta hela. Bakom oss i kön stod en annan familj där det fanns ett barn som inte heller ville ha mer än en halv smörgås, så vi delade. Hur bra som helst. Vad jag älskar sådana där små möten i vardagen.

Nu är tösen ekiperad i alla fall. Let the träning begin.

Hjälp en splittrad själ

4 nov 2014 LinnéaDitten och datten

Jag älskar film (gärna på bio) och tv-serier. Älskar! Med detta sagt går jag genast och utan pardon vidare till ett dilemma jag ställs inför inom området film och tv. Jag finner mig delad, kluven skulle man kunna säga, mellan två sidor hos mig själv. Å ena sidan vill jag gärna vara lite djup och kulturell, i alla fall låtsas. Jag uppskattar grafik, kamerasvepningar, klippning av mästare och skådespeleri på hög nivå. En film, eller serie, där man sveps med, där man är hudlös, där ens murar bryts ner, där man inte kan värja sig för det genialiska är på sätt och vis en magnifik upplevelse. Men så kommer vi då till den andra sidan.

Det är nämligen så att när jag ser på film eller serier så vill jag bli underhållen. Jag vill glömma verkligheten, rymma från den en stund. Jag vill roas av snabba och smarta dialoger, jag vill rullas in i en fantasivärld utan att behöva svara när det knackar på verklighetens dörr. För mig finns inga behov av att bli påmind eller upplyst om hur verkligheten ser ut, om att det minsann inte är så trevligt där ute i världen, om de fasor och den tortyr människor världen över utsätts för. Om det mörker som omsluter många människor. Nej, när jag ser på film eller serier vill jag svepas in i ljus. Gärna spänning, men den skall inte vara av det mörka slaget. Inte av ”så här är det”-slaget.

Missförstå nu inte. Jag behöver inte fluffa omkring på små rosa fantasimoln a la ”Sex and the City” eller ”Vänner” så fort jag sätter på tv:n, även om jag absolut gillade Vänner som serie. Rent teoretiskt gillar jag Schindlers list, Blood diamond, Captain Philips, Hotel Rwanda och liknande, eftersom de är fantastiskt välgjorda och visar prov på mästerligt skådespeleri, såväl som uppmärksammar viktiga och sanna historier. Men det är just det som är felet med dem. De trasar sönder mig. Får mig att vilja vråla rakt ut i förtvivlan. De underhåller mig inte, de gör mig uppfylld av vanmakt och frustration, av ilska och rent av vansinne. Sådana känslor är för mig endast destruktiva, de gör mig handlingsförlamad. De öppnar inte mina ögon, de gör att jag vill blunda hårdare för att orka med. Mina ögon är för övrigt vidöppna för verkligheten utan hjälp av visuella medel.

Så. Hur gärna jag än vill hänga med i den mer kulturella svängen och se djupare filmer med ”mening” så vill jag det ändå inte. Jag vill känna mig lätt till sinnet när eftertexterna rullar. Jag vill se saker som Suits, White Collar, Downton Abbey, Mr Selfridge, eller stämningshöjare som The Holiday, Eat Pray Love och annat i genren chic lit. Äventyr/komedi/fantasy som tex Pirates of the Caribbean, Lord of the rings eller Avatar går också bra, liksom fantastiska Oceans Eleven-filmerna och annat i liknande tappning.

Nu har jag ett problem. Hela ovanstående utläggning är egentligen bara en långdragen inledning på en fråga till er läsare. Jag ligger hemma och är sjuk, hostar och är febrig och eländig. Orkar inte med så mycket annat än att surfa runt och göra ingenting och just titta på film/serier. Problemet är att det inte finns något kvar att se (klart det gör, men vad?) och jag behöver hjälp. Om ni utgår från ovanstående omständliga beskrivning av vad jag gillar (och helt väljer bort saker som CSI, Sons of Anarchy, Modern Family, How I met your mother och liknande som i mina ögon är helt meningslöst och uteslutet) vad skulle ni då tipsa mig om? Jag har alltså sett alla avsnitt av Suits, Mr Selfridge, Downton Abbey, White Collar, House of Cards, Orange is the new black, Breaking Bad (som jag gillade pga suveränt skådespeleri men annars ogillade), Mad men, Bones (gillade inte) och Solsidan.

Hjälp!

Nytt Nytt Nytt

4 nov 20144 nov 2014 LinnéaDitten och datten

Nu är jag här. På ny sida, med nytt utseende, med lite nytt innehåll. Bloggen har legat nere mycket längre än jag först hade tänkt och anledningen är en lång historia som bara blir längre om jag berättar den, för att citera Nalle Puh.

Innan jag stängde ner förra sidan sparade jag alla inlägg, för att kunna ladda upp dem här när det var dags att göra en nystart, men något har gått snett och nu verkar ett helt år av inlägg vara borta, likaså alla bilder. Jag, som inte är den mest tekniskt lagda personen som gått i ett par skor, har ingen aning om hur jag skall lösa det, men jobbar på att försöka få till det så småningom.

Alva, min dotter som nu hunnit bli sex år och börjat skolan, kommer att gästspela här ibland, men bara när hon själv vill. Hon är nu så stor att hon har egna åsikter om det mesta (som om hon inte alltid haft det) och många gånger ber hon mig om att inte lägga upp bilder på henne, eller skriva om vad hon sagt eller gjort och naturligtvis respekterar jag henne i det. Hon skall inte bli exponerad mot sin vilja, det är en självklarhet. Men då och då vill hon vara med så räkna med ett och annat klokord från en mycket lillgammal fröken.

Så, tillsvidare vill jag hälsa alla gamla läsare välkomna tillbaks till en uppdaterad och förnyad version av bloggen och till alla nya läsare vill jag helt enkelt bara utbrista i ett stort och varmt VÄLKOMMEN. Jag hoppas att vi skall trivas tillsammans.

Biodags – Snabba Cash Livet Delux

4 sep 2013 LinnéaDitten och datten

Blev utbjuden på bio av maken igår, verkligen länge sedan sist. Kommer inte ens ihåg när det var eller vilken film vi såg. Vi som gick på bio en gång i veckan eller så förr. Det blir väl så över sommaren i och för sig, man har annat för sig, saker ute i friska luften, långt bort från röda stolar och biomörker. Nu är det i alla fall dags att krypa in och låta sig underhållas igen, finns massor jag vill se.

Till saken. Vi såg sista och avslutande delen av Snabba Cash-triologin: Livet Delux. Jag vill skriva bra och fyndigt om den, något som är intagande och genomtänkt. Men just nu är huvudet blankt och kroppen fylld av känslor som inte vill låta sig skrivas ner. Jag måste landa lite, smälta. Torka tårarna som rann ohejdbart under en av scenerna. Komma fram till vad jag tycker, bena ut. Så ni får vänta. Ber att få återkomma.

Näthat mot kvinnor och våldsbrott mot män

27 mar 2013 LinnéaDitten och datten

Den senaste tiden har begreppet näthat används flitigt i svenska medier. Flera av våra stora bloggare, nyhetsankare, journalister, tv-profiler och andra har öppet berättat om de hot som dimper ner i både deras mailbox och brevlådor där hemma. Några förföljs rent fysiskt, men de flesta av hoten sker över nätet (därav näthat). Förövarna bakom hoten sägs vara män i medelåldern, ofta med högervridna åsikter och offren, om vi nu ska kalla det offer, är till största delen kvinnor.

Jag vet inte om det går att generalisera på det här sättet. Jag tror inte att det är så enkelt som att säga att det är misslyckade högergubbar i medelåldern. Jag tror att det lika gärna, och lika ofta, är kids som inte fattar allvaret i det de gör. Som glömt bort att det sitter en verklig människa av kött och blod på andra sidan och läser loskorna de kastar ur sig. Vidare tror jag att det finns en och annan kvinnlig avsändare bland alla hatkommentarer och hatmail också. Vi ska inte ge männen patent helt och hållet.

Det finns de som drar paralleller mellan detta näthat och våld mot kvinnor. Jag tror dock att det rör sig om två helt olika saker. Våld mot kvinnor utförs oftast av någon i hennes närhet, som släktingar, män, sambo, pojkvän, kompis… Näthaten är det främlingar som står för. Hot om våld och smädelser över internet är inte samma sak som knytnävsslag på den fysiska kroppen.

Ok, så näthat är det flest kvinnor som råkar ut för och det är oftast män som står bakom. Fysiskt våld är det däremot flest män som drabbas av, Av alla överfall och våldshandlingar som sker utomhus är männen som råkar illa ut långt fler än kvinnorna. Jag föreslår därför följande: Om männen rör sig mestadels i den virtuella världen och kvinnorna ute i den verkliga världen så kanske problemen minskar? Eller skulle man kunna tänka sig att växa upp och skärpa till sig och eventuellt också uppsöka en psykolog för att ta itu med de underliggande problemen till varför man vill slåss eller smutskasta och hota folk?

Vad tror ni?

Readly – Tidningarnas Spotify?

27 mar 2013 LinnéaDitten och datten

Sprang på en artikel som tar upp den nya appen Readly. Det är en slags tidningarnas version av Spotify enligt Daniel Åberg, författare och frilansjournalist. Man betalar 99 spänn och får tillgång till, för närvarande, 37 titlar. Precis som Daniel frågar jag mig om Readly kommer att bli mer bestående än alla dess förgångare i form av Spotify för (valfri produktkategori). Jag kommer på mig själv med att hoppas det, upplägget verkar faktiskt vara helt ok och titlarna är, trots sin ringa omfattning, rätt intressanta.

Jag ska i alla fall gå in och undersöka appen, som än så länge bara finns för iPads, lite närmare.

Födelsedagsmorgonen

27 mar 2013 LinnéaDitten och datten

Vakade av att maken viskade till mig att jag skulle väcka Alva för att sjunga för honom. ”För hennes skull”, la han till. Yeh yeh, jag vet nog för vems skull det var.

Jag fick upp Alva i alla fall och hon började genast styra och ställa med ”kalaset”. När hon förstod att det inte skulle bli något kalas utan att vi endast skulle sjunga nu på morgonen började krokodiltårarna strömma. Till hennes försvar ska jag säga att hon inte sovit bra alls i natt. Hon har varit vaken i timmar med bekymmer om leksakerna kom in från lekplatsen igår kväll, hon var törstig och var nära att dö törstdöden, naren sved och behövde smörjas. Och. Så. Vidare.

Till slut hade vi i alla fall fått ”väckt” maken och efter ytterligare tårar över att vi inte hade tårta med oss in till sängen började vi göra oss i ordning för dagen. Det vankas påskfest på dagis och barnen ska vara utklädda. Ett helt gäng påskkärringar samlades innanför dörrarna för fotografering när Alva kom. Själv fick jag ett exclusive på Alva.