Jag är en mycket komplex själ som ofta motsäger mig själv. Någon sa någon gång ”Motsäger jag mig? Bra! Alltså lever jag!” och det tycker jag är en bra tanke. Det är sällan saker och ting är så där svart eller vitt som man trodde när man var yngre.

Ett exempel på när jag motsäger mig är när det dyker upp olika dagar i kalendern som man ”ska” uppmärksamma. Fettisdagen, våffeldagen, kanelbullens dag, kvinnodagen och alla hjärtans dag. En himla massa dagar finns det. Nu kommer det svåra. För å ena sidan älskar jag högtider, traditioner och när man får göra något speciellt av en annars helt vanlig dag. Å andra sidan kan jag tycka att det är både tramsigt och tragiskt att ha en dag på hela året när vi ska visa varandra att vi älskar varandra, och då genom att köpa en massa grejs som gör köpmännen feta och lämnar singlarna ensamma med mindrevärdeskomplex, eller att hela Sverige springer och köper kanelbullar bara för att det står så i almanackan.

Min första tanke är alltså att fnysa och bli lite obstinat. Vägra. Sedan börjar jag fundera. Kanske är det så att det visserligen är dumt att vi måste boka tid i almanackan för att visa uppskattning, tänka på jämlikhet och kvinnors kamp för rättigheter som är så självklara så att ett barn kan förstå det. Kanske är det dumt, men också nödvändigt. Vi kanske behöver en påminnelse om att visa att vi älskar varandra, när samhället driver på oss allt hårdare i ekorrhjulet. Kanske har vi glömt den kamp som resulterat i vår rösträtt och annat som ännu fattas många kvinnor runt om i världen. Kanske behöver vi svenskar en dag när vi slutar slå oss själva på bröstet, då vi stannar upp och inser att vi kanske ligger långt fram globalt sett men att det inte är en anledning att sätta oss med fötterna på soffbordet och anse oss vara klara. Vi har lång väg kvar. Vi har inte jämlikhet. Vi kan alltid bli bättre.

Jag tror inte att lösningen på saker och ting är att skriva om det på Facebook, Twitter, lägga in en särskild dag i almanackan, eller skriva ett blogginlägg. Inte ens en artikel i en tidning. Men jag tror att alla dessa saker kan vara en liten del i allt annat som också måste göras för att få till en förändring, en förbättring. Vi kan så mycket bättre än det vi verkar ha nöjt oss med. Låtom oss göra det. Visa världen. Stå upp. Kom kom så gör vi det tillsammans!

Maken håller på och jobbar med viktiga saker, hela rikets säkerhet står på spel. Och jag har som vanligt munkavle och får inte säga flaska. Så himla tråkigt. Han jobbar nätterna igenom i alla fall och jag och Alva får sova bäst vi kan i ensamhet. Så himla skönt. På riktigt. Jag förstår inte riktigt det där med att det ska vara så mysigt att sova ihop. Varmt och knöigt och störigt med armbågar som plötsligt trycks upp i ansiktet. Stunden innan man somnar kan däremot vara trevlig. Småpratet. Men sen, nej tack.

Alva förstår inte det där med att det är skönt att sova själv. Hon föredrar tvåsamhet eller helst tresamhet. Mitt i natten hörs hennes klara barnastämma kalla på mamman och det är bara att tassa upp i bara mässingen för att bära barn till en säng som resten av natten ska delas med inte bara man utan även barn.

Det låter kanske som om jag är bitter över att behöva dela min säng. Det är jag naturligtvis inte. Jag är tacksam över att jag har både man och barn att trängas med. Men nog sover man skönare ensam, i den trygga vetskapen om att det mest älskade finns bara ett rum bort?

… en sak till alla er som håller på med alla hästköttsskämt. Ni är medvetna om att de protester som höjs mot det faktum att det hela tiden hittas hästkött i olika produkter där det inte borde finnas inte handlar om att det är hästkött man råkar få i sig va? Utan att det handlar om att köttet innehåller en massa mediciner och skit som vi kanske inte känner för att stoppa i oss. Eller att hästarna många gånger blivit stulna, fraktade under hemska förhållanden och sedan slaktade?

Jag vill slå ett slag för att alla energiska människor som orkar driva med det hela istället använder sitt engagemang till att driva frågor om bättre djurhantering över lag. Det är inte bara hästar som fraktas på grymma sätt. Att överhuvudtaget föda upp djur med enda syftet att döda dem och äta dem är något motbjudande i mina ögon.

Vi satt faktiskt och pratade om det i stallet häromdagen och jag sa att om man nu ska äta kött så föredrar jag sådant där djuren vuxit upp under goda förhållanden och sedan snabbt och smärtfritt tas av daga hemma på gården, alternativt djur som blir skjutna i skogen, i frihet. En av mina älskade kära vänner utbrast då: ”Va ska man släppa ut korna i skogen och skjuta dem?” Jag älskar den här människan för hennes sätt att ibland prata innan hon tänkt till, det ger så många sköna skratt. Fast för det allra mesta är hon väldigt skärpt och mycket smart, det kan inte sägas nog ofta.

Om man nu ska gå ifrån allvaret i frågan en stund så måste jag ändå säga att det är lustigt att hästar gått från att vara en frukt som inte finns till att finnas precis överallt. Fruktkött kanske?

Som till exempel ett utbrott över den tjomme som kom på det där med WyWallet. Hur i helvete kan man införa något så dumt? Visste ni att man på en del ställen numer inte ens kan gå på dass om man inte har WyWallet?

Jag tyckte att sms-betalningar (observera betalningar, INTE lån!) var ett bra påfund. Väldigt bra. Nu är allt förstört, krångligt och ett jäkla meck. Har fortfarande inte fått något att funka. Det går inte att åka buss på samma smidiga sätt längre, inte gå på dass och inte betala något what so ever visa sms. Åt helvete!

Återinför genast de ”gamla” sms-betalningarna och kasta WyWallet på sophögen. Vi har snart påsken här, kanske kan vi bränna upp skiten i en stor påskefyr? Jag anmäler mig frivillig att tända på.

Vem som än lärt hundrackarn det här så känner jag att jag vill truga mig djupt inför detta mästerverk. Så imponerad. Om jag någonsin ska ha en hund igen så ska jag lära den att gå på dass själv.

Herregud, vilken nallebjörnsgo karl! Så sympatisk, så tilldragande personlighet. Jag känner att jag älskar honom lite och det är helt ok för maken.

Titta och njut. Att han är norrman är bara en bonus. Jag älskar norrmän i allmänhet och de som bjuder på sig själva så här i synnerhet.