Avundsjuka?

19 apr 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Bland mina nya kontakter med andra utflyttade svenskar hör jag väldigt mycket prat om den svenska avundsjukan. Det berättas om brutna kontakter med både svenska vänner och släktingar, på grund av just avundsjuka. Tydligen är det många som har åsikter om det liv de utflyttade nu lever, det kommer pikar om lyxliv och annat trist.

I alla dessa samtal sitter jag relativt tyst. Jag känner nämligen inte igen det här alls. Visst har jag stött på avundsjuka både en och två gånger, men aldrig i samband med vår flytt. Det enda har varit att en del släktingar tycker det är tråkigt att de inte kan träffa Alva lika ofta och det får man ju förstå. Annars har alla, både familj och vänner, tvärtom varit väldigt stöttande och glada för vår skull.

Över lag tror jag att de flesta förstår att vi långtifrån kommer leva något lyxliv med evig semester på playan. Det är ett rätt vanligt missförstånd, att en flytt utomlands innebär att man kan leva som när man har en veckas semester. Så är det ju inte alls. Vi ska leva våra liv där, ha en vardag, jobba och gå i skolan. Vi kommer inte vara lediga för jämnan och ha med oss en säck med svenska pengar att strö runt oss i ”billiga Spanien”. Även det är ett vanligt missförstånd. Visst finns det mycket som är betydligt billigare i Spanien, särskilt i mindre städer och i byar, men långt ifrån allt är så billigt som många tror. Det finns avgifter på avgifter på avgifter som skall betalas och många varor har ungefär samma pris som i Sverige. Elen är dessutom dyrare. Sen kan man inte riktigt jämföra en turistort vid havet med en mindre by längre inåt land heller. Även turistorterna skiljer sig mycket i pris.

Hur som helst. Jag är otroligt glad för våra vänner som kan glädjas med oss (och förstår att de nu får gratis boende i Spanien) istället för att pika oss. Om någon skulle dra iväg någon kommentar om lyxliv skulle jag inte heller ta åt mig, eftersom jag vet att det inte alls stämmer. Dessutom tycker jag att man får ha viss förståelse för att andra kanske blir smått avundsjuka vid tanken på att man slipper mörkret och kylan under vinterhalvåret i Sverige, även om det som jag så många gånger sagt tidigare inte bara är varmt och skönt runt Medelhavet då heller. Jag är övertygad om att det inte är så illa ment.

Tågresande ökar i Spanien

10 apr 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Det här var väl ändå fina nyheter, även om jag personligen blir så åksjuk att jag inte är människa på två dagar efter att jag spenderat tio minuter på ett tåg i rörelse. Jag önskar verkligen att jag kunde resa med tåg, för miljöns skull om inte annat, men jag spyr som en kalv och fungerar inte alls på flera dagar efteråt som sagt. Så dumt, särskilt som det är mycket mer praktiskt att ta sig från stadskärna till stadskärna på en gång än att behöva transfer och annat tjafs med flyg.

Nu hoppas jag bara att de kan hålla de låga priserna och inte går omkull på kuppen för att det inte går ihop. Fram för tågen i Spanien! Få koll på tidtabeller och priser här.

Barbro frågar

8 apr 201511 apr 2015 LinnéaFlytta till Spanien

”Vad modiga ni är som flyttar fastän pensionen är långt borta.
Vi har länge planerar att flytta ner till Estepona så snart vi går i pension vi har inte vågat göra det tidigare.
Vad tror du att du kommer sakna mest (om något) med Sverige? Är du rädd för något? Vad ser du mest fram emot?” – Barbro Klang

Först och främst, naturligtvis, tack för dina fina ord. För att svara på dina frågor måste jag tänka efter lite, men jag tror ungefär så här:

Jag kommer att sakna flera saker. Först och främst de vi lämnar efter oss här hemma, däribland, å Alvas vägnar, hennes två bästa kompisar som i princip är som barn i huset här. De springer fram och tillbaks mellan husen stup i ett och det värker lite i hjärtat när jag tänker på att vi berövar dem detta. Sedan kommer jag också att sakna att bara kunna gå rakt ut genom dörren till någon av altanerna eller till trädgården, det blir inte samma sak nu när vi ska bo i lägenhet. Sist men inte minst kommer jag sakna att kunna förstå allt, både praktiskt och språkligt, utan att anstränga mig.
Det jag är rädd för har i princip bara med Alvas säkerhet och trivsel att göra. Tänk om vi råkar ut för rån (kan ske här hemma också), tänk om hon inte trivs, tänk om det blir jobbigt för henne att kompisar kommer komma och gå eftersom folk inte stannar mer än ett tag, tänk om hon känner sig begränsad och låst för att hon inte längre kan gå själv till kompisar, sådana saker. Jo det finns ett par saker till som ligger och mal lite i bakhuvudet och det är dels tsunamis, som inte alls är särskilt orealistiskt att de kan slå till mot spanska sydkusten, och dels alla de där läbbiga farorna som finns ute i vattnet. Till exempel finns det ett, om än mycket litet, bestånd av vithaj utanför Spaniens kust. De anses vara utrotningshotade, men de finns där. Nu tror jag inte att risken att komma i närkontakt med dem är särskilt stor, men jag som nästan får frispel om det så simmar förbi en vanlig liten firre när jag badar får lätt panik bara av tanken.
I ärlighetens namn ser jag mest fram emot ljuset, värmen och enkelheten. Avsaknaden av materialism (nåja, i alla fall inte i lika stor utsträckning som här). Att både jag och Alva får möjlighet att lära oss (förhoppningsvis) ett nytt språk på plats i landet. Närheten till älskade Malaga, Nerja, Mijas Pueblo, Marbella och flera andra pärlor. Dessutom har jag redan kontakt med en handfull människor som jag tror och hoppas kan utvecklas till vänskap, trevliga samtal och många skratt.

Jag önskar så att alla som verkligen vill också vågar ta steget och inte låter sig hindras av att de tror att man inte kan flytta med barn. Det kräver mer eftertanke och planering, ja, men det är fullt görbart. Vi är levande bevis och många, många, före oss likaså.

Våga flytta till Mañana-land

31 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Att vänta är inte min grej. Det är om man ska vara nogräknad ungefär det värsta jag vet (hur ska det gå i mañana-land där enda gången det går snabbt är i trafiken?!). Samtidigt vill jag gärna ha saker att se fram emot, men det måste hända grejer under tiden. Men nu, när vi egentligen mest går och väntar på att åka ner till Spanien igen, håller jag på att krypa ur skinnet.

Egentligen har jag hur mycket som helst att fylla dagarna med, som att plugga till exempel. Det är bara det att det är svårt att få studiero med en liten tös hemma som gärna vill ha uppmärksamhet. Hon går inte på fritids nu utan har bara skoltiden, vilken bara är ett par timmar om dagen, så jag har inte mycket tid på mig att sitta i lugn och ro. Resten av tiden försöker vi hitta på saker för att inte börja klättra på väggarna i väntan på att flyga söderut.

Blev igår kontaktad av en tjej som ville tacka för en bra och informativ blogg, vilket jag såklart blir glad över. Men så sa hon att hon nästan blivit rädd för att prova att åka ner själv, eftersom det verkar rätt svårt och krångligt med att köpa hus, få jobb, byråkratin, skolan och allt. Det är tråkigt om folk blir rädda, det ska man inte vara tycker jag, men däremot är det viktigt att måla upp en sann bild så att folk inte får en chock och går på nitar när de väl tagit steget och flyttat och så kanske de känner att de måste åka hem igen.

Har man bara lite på fötterna, vet om att systemet ser helt annorlunda ut, att det tillkommer avgifter och skatter på det mesta, även om den vanliga skatten man skattar på lönen är lägre än här i Sverige, att mycket kan vara lite omständligt innan man är inne i det och att man måste ha en plan för försörjning så klarar man sig bra.

Jag är helt för att våga chansa här i livet. Går det inte så går det inte och då är det inte värre än att man får åka hem igen, Sverige finns kvar. Däremot tycker jag det vore dumdristigt att inte ge sig själv de bästa förutsättningarna för att lyckas, att inte åka ner helt naivt i tron om att saker är på ett annat sätt än hur verkligheten ser ut. Jag tycker inte att man skall skrämmas av det, utan ta till sig fakta och sedan planera sin resa utifrån det, men med vetskapen att man kan behöva justera sin plan många gånger längs med vägen. Klart att ni också vågar flytta till Mañana-land!

Glow in the dark

28 mar 201528 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Funderar på att försöka fixa något sånt här till takterrassen. Man målar vanliga krukor/urnor med ”glow in the dark-färg” som samlar på sig energin under dagen i solen och sedan börjar den lysa när det blir mörkt. Rätt läckert, eller vad tycker ni? Undrar var man får tag på färgen i eller kring Fuengirola? Måste undersökas.

Har fått en hel drös bilder från lägenheten som just nu håller på att renoveras. Det kommer bli jättebra, om än mycket trängre än vad vi är vana vid. Tänker att vi kommer vara mycket utomhus så det är inte så viktigt att ha stort inne. Det blir mindre att städa, det är positivt. Och hyresvärdarna är så galet trevliga och tillmötesgående, kunde inte önskat oss något bättre.

Vi ser otroligt mycket fram emot att komma ner snart, att få pyssla i lägenheten och att lapa sol på stranden. Can´t wait!

Myten om spanskt klimat

24 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Jag har gjort ett litet experiment de senaste veckorna. Via sociala medier har jag startat en undersökning där 200 personer deltagit och fått frågan om varför de vill bo i Spanien (på fastlandet). Ingen av dem bor där idag, men alla skulle vilja.

Resultatet gav inte alls oväntat att för 98% av de som svarat handlar det om klimatet. Ständigt detta väder… De har alla skrivit något litet om vad det är med spanskt klimat de lockas av. Svaren: det är alltid soligt, ljust och varmt. Ungefär så. Det underliga är att många av de som svarat aldrig har varit i Spanien och ingen av dem har varit där på vintern utan bara under högsäsong.

Jag misstänker att det finns ett utbrett missförstånd om att det aldrig blir kallt i Spanien. Kanarieöarna är förstås en annan femma (även om det faktiskt blir kyligt där också ibland, särskilt inomhus), men nu talar vi fastlandet. Sydkusten och de södra delarna av östkusten har bäst klimat vad gäller värme, men även här kan det vara kallt under vintern. Det där med att jacka aldrig behövs är en myt. Det kan både regna och blåsa ordentligt, de 300 soldagarna om året till trots (det finns ju 65 dagar till) och som sagt, inomhustemperaturen är inte helt ovanligt att den ligger på runt 15 grader under vintern om man inte har ordentlig uppvärmning (vilket kostar, el är dyrt i Spanien).

Svaren får mig att undra om folk verkligen tror att Spanien bara betyder sol och värme? Det går naturligtvis inte att jämföra Spanien med Sverige eller England, självklart är det både varmare, mindre regn och mer ljus i Spanien, men att det aldrig regnar (det gör det tack och lov, det gör en viss mån av grönska möjlig) och aldrig är kallt är en myt. Däremot är det inte kallt på samma sätt som hemma i Sverige, det handlar inte om minusgrader och det handlar om en mycket mer begränsad tid på året. Självklart är det också så att olika delar av Spanien har olika klimat, precis som Sverige. Men, vill man ha vad många tydligen tror är spanskt klimat året runt får man ge sig lite längre söderut och slå sig ner på de spanska öarna.

Jag är löjligt förtjust i väldigt mycket med Spanien, däribland vädret jag med, men jag hyser inga illusioner om att jag ska kunna gå i shorts och t-tröja året runt. Gör man det lär man bli något besviken. Men, Spanien är så mycket mer än bara bra klimat (för klimatet är naturligtvis något helt annat än hemma) och man lär hitta både en och två saker som får en att bli förälskad, trots tofflor och tjocka tröjor inomhus på vintern.

Vikten av att planera sin inkomst

19 mar 201519 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att ha tänkt igenom saker och ting ordentligt och ha en plan för åtminstone försörjningen innan man flyttar ner till Spanien. På samma sätt vill jag betona vikten av att inte bry sig om när andra hånfullt uttrycker att man tänker för mycket. Dessa människor är väldigt ofta nerflyttade pensionärer, eller åtminstone folk utan barn. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är en världsvid skillnad på att flytta ner som pensionär eller ungdom än som barnfamilj med många år kvar till pensionen.

Igår hade jag privilegiet att få intervjua en brittisk författare och entreprenör som för tio år sedan flyttade med sin familj från England till Fuengirola. Hon berättade att det är det allra vanligaste misstaget folk gör, att flytta utan att veta hur man ska försörja sig. Nio gånger av tio får dessa människor flytta hem igen efter ett tag eftersom ekonomin inte går ihop. Hon sa med stort eftertryck att man måste planera sin inkomst, annars är drömmen om att bo i Spanien mer eller mindre dömd att misslyckas. Precis som jag erfarit berättade hon också att de flesta som rycker på axlarna åt sådant är just pensionärer som har sin inkomst tryggad och kan ägna dagarna åt att dricka vin och spela boule. Vi andra kan inte planera som för en semester utan måste tänka på att vi ska leva en vardag med skola och jobb.

Om man bara är driftig och öppensinnad och har en smula sunt förnuft så går allt, men att som barnfamilj flytta på vinst och förlust är i alla fall ingenting jag vill göra, så jag fortsätter planera samtidigt som jag räknar dagarna tills flyttlasset går.

Finca la vida

13 mar 2015 LinnéaDitten och datten

Jag måste få tipsa om Finca la vida, en helt makalös gård som ligger nära Villafranco de Guadalhorce vid Alhaurin el Grande-bergen på Costa del Sol.

Milla och Daniel som äger gården, och företaget, är två sådana där människor som jag har väldigt svårt för att inte imponeras av. De hade en dröm och de följde den. De vågade. Inte nog med det, de är ivriga att dela med sig av alla sina kunskaper och upptäckter till alla som vill och de gör allt de kan för att underlätta för besökare att få ut mesta möjliga av sin resa.

Daniel och Milla är äventyrare och erbjuder andra att dela deras äventyr. De guidar, visar och administrerar. Dessutom ger de kulinariska upplevelser, med ekologiska produkter till på köpet. Jag kan inte nog poängtera hur väl detta passar in med vad jag själv uppskattar och värderar.

Jag kan lova att jag och Alva kommer besöka dem på deras gård och ta del av deras erfarenheter om naturen i Spanien.

Läs mer om Milla och Daniel och deras gård Finca la vida här.

Människor tycker till

13 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Människor e la roliga. Jag får så många kommentarer och mail om att det vi gör är modigt, att de också skulle velat ”om inte” och så vidare, men jag får även många kommentarer om att vi planerar för mycket, att om man ska göra en sån här grej måste man ta allt som det kommer och inte ha behov av att veta saker i förväg. Samtidigt får jag lika många kommentarer om att vi är mer eller mindre galna, att vi förstör vår dotters liv, att om man ska göra något sådant med ett barn så måste man ha en idiotsäker plan och kan inte chansa på det sättet vi gör.

Vi hamnar alltså i ett mellanting mellan att planera för mycket och att chansa för mycket. Jag småskrattar för mig själv och undrar om detta möjligen skulle vara första gången i mitt liv jag klassas som någon som är lite mittemellan. Jag är ju annars känd för att vara extrem, en doer som aldrig bara snackar utan bara gör pch chansar på att det blir bra.

Jag är nu inte i en position där jag kan packa bilen full och ta med mig Alva och bila ner genom Europa och se vart vi hamnar, se vad som händer och ta allt som det kommer. Dels har vi leasingbil här hemma som får gå max 1500 km/år och därför skulle lämpa sig dåligt att dra ner till Spanien med (där man dessutom måste regga om bilen för att köra lagligt efter några månader), dels ska vi åtminstone till att börja med försöka klara oss utan bil helt. Dessutom tycker jag om att planera. Det är en del av upplevelsen för mig. Däremot är jag snar till att kunna ändra planerna, jag är spontan och ändrar gärna riktning om det behövs.

För mig är mottot ”What´s the point of living if you never try something new” en sanning, och jag älskar äventyr och utmaningar. Men, eftersom jag ju kommer att vara ensamstående med ett barn som också påverkas av mina beslut väljer jag en medelväg, jag väljer att fixa och ordna med så mycket jag kan i förväg för att ha någon form av trygghet. Sedan kommer jag med all säkerhet att behöva anpassa planerna längs med vägen, men det finns i alla fall en ursprungsidé och jag har rätt bra koll på hur saker funkar, eller inte funkar.

Tänk om det vore så tråkigt att man var tvungen att vara extrem för att kunna göra en sån här grej. Tänk om man var tvungen att göra allt på vinst och förlust för att anses ”värdig”, att ”få lov”, att emigrera. Är det då inte bättre att fler har möjligheten ”trots” att man har barn, även om det innebär att man vill ha koll på ett och annat i förväg?

Våra krav

11 mar 201511 mar 2015 LinnéaFlytta till Spanien

Så vad är då våra krav, det är det många som undrar. Det lättaste är nästan att jag listar upp definitiva Must haves och Absolutely Not, samt några Would be nice. Vi söker en bungalow, ett town house eller en apartment i någon välvårdad byggnad med 2-3 våningar.

Muste haves

Det viktigaste är att det är i närheten av en svensk skola. Vi har valt att satsa på den i Fuengirola. Området i sig måste vara barnvänligt och säkert.
Bostaden behöver inte vara stor, men skall ha minst 2 sovrum. Däremot är uteytorna viktiga och något vi inte vill tumma på. Det måste finnas en större balkong (inte bara en smal remsa), uteplats eller takterrass (privat) som går att använda som extra matrum/solplats. Grillkvällar står högt på listan. Uteplats skall ligga i syd/sydväst ej norr!
Bostaden skall vetta åt syd alt sydväst, inte norr. Detta för att läget spelar rätt stor roll vintertid när man skall värma upp bostaden. I och med att spanska bostäder är dåligt, om alls, isolerade mot kyla måste man få så mycket solvärme som möjligt under dagen.
Köket skall ha en öppen planlösning, alt ha en köksö eller liknande som delar av mot matsal. Vi vill inte ha ett separat, litet, kök. Om köket är separat måste det vara stort och rymligt, man måste få plats med bord för minst sex personer där inne.
Utsikt. Det behöver inte vara havsutsikt, även om det helt klart är att föredra, men åtminstone över något trevligt och inte in i någon tråkig vägg. Kanske ett pittoreskt torg eller grönytor av något slag. Inte bruna berg eller trista hus.
Levande område. Det måste vara gångavstånd till välsorterade matbutiker, restauranger och liknande där det är liv och rörelse. Dock inte nattklubbar och den typen av hålligång. Se första punkten om barnvänligt område.
Bra ljusinsläpp.

Absolutely Not

Litet separat kök där man får klaustrofobi och missar chansen att umgås samtidigt som man lagar mat.
Ruffligt och ovårdat område som inte känns varken trevligt eller säkert för barn.
Höghus.
Små, obefintliga eller inga uteytor alls. Man måste kunna ha en större matmöbel, krukor med växter och någon solsäng på uteplatsen, samt kunna grilla.
Inbyggda garderober i furu. Helst ingen furu alls, om det inte lätt går att måla över för en billig peng.
Som jag skrev på must haves, utsikten får inte vara in i någon tråkig vägg, byggarbetsplats eller enbart bruna berg.
Vi vill inte ha oväsen från någon vältrafikerad väg som stör när vi är på uteplatsen.

Would be nice

Om det fanns barn i vår dotters ålder som bor permanent och att området är såpass säkert att de själva kan leka på utsidan och gå till varandra.
Om det INTE finns badkar utan endast en dusch (bra och fräsch sådan naturligtvis). Gärna rymligt badrum dock.
Om det är gångavstånd till stranden.
Havsutsikt.
Charmig karaktär och spansk känsla. Gärna vitkalkat och max 2-3 våningar högt om det är ett lägenhetshus.
Om man inte behöver bil. Om bil är ett måste för att man hamnar en bit från skolan skall i princip alla andra punkter kunna bockas av.
Vi kan tänka oss ett mindre samhälle eller by för att få allt vi vill åt (så länge det går smidigt att ta sig till svenska skolan), men då skall den vara levande och inte ”sömnig” halva året, samt priset vara lägre eftersom kostnader tillkommer för bil.
Öppen spis vore trevligt.