Och hur går det med barnboken då?

Flera av er läsare undrar hur det egentligen går med den nya barnboksserien. Det går bra. Jag har hittat en illustratör som jag samarbetar med och jag är väldigt nöjd med bilderna han får fram. Första manuset är snart klart, det har tagit lite tid eftersom jag har fått göra en del break i skrivandet beroende på en del privata angelägenheter. Livet är nu en gång sådant att man aldrig vet vad som komma skall och tur är väl det kan jag tycka.

Den senaste veckan har jag inte arbetat ett skvatt, inte skrivit en enda rad i professionellt syfte. Jag har behövt ta en paus av flera anledningar. Istället har jag fokuserat på den förestående resan till fjärran land och jag har hämtat kraft och styrka ur vetskapen att vi snart är nere i solen. Flera av er har varit rädda att jag ska lägga skrivandet på hyllan och att de utlovade böckerna inte kommer att bli av, men jag kan lugna er med att det är precis tvärtom. I och med flytten kommer jag att fokusera helt på böckerna och har möjlighet att skriva på ett helt annat sätt. Det kommer bli superbt.

Så, hav tålamod med mig mina vänner. Första boken är på gång (liksom fjärde boken om Emelie Lexander, den är på väg till tryckning inom ett par veckor) och fler ska det bli.

 

Laura håller med

”Fast jag håller med Andreas. Barn vänjer sig och klarar mer än vad föräldrarna tror. Kanske blir det jobbigt för henne i början men hon kommer snabbt in i det, jag lovar. Ni gör henne en otjänst om ni sätter henne i svensk skola, svensk skola är hopplöst långt efter skolor i andra länder.
Vi har bott i både Tyskland, Frankrike och Spanien och där kan barnen läsa, skriva och räkna när de är 6 år. Det är annat än i Sverige det. Visst ställer skolorna hårda krav men så lär sig barnen något också.”

SVAR:

Men det var då väldigt vad alla vet bättre än vi som ändå är föräldrar om vad som är bäst för vårt barn. Ja, föräldrar kan tendera att överbeskydda sina barn. Ja, många curlar sina barn och det är inte bra. Ja, många oroar sig i onödan. Men nej, det är inte fallet här. Och det säger jag efter att ha rannsakat mig själv djupt och ingående.

Jag är den första att skriva under på att svenska skolan har enorma brister. Jag är inte alls nöjd och tillfreds med hur den bedrivs. Jag anser att det är skrämmande hur kunskapsnivån sjunker för svenska elever och hur lärare begravs i pappersarbete som tar tid som egentligen borde ha lagts på undervisning. Jag tycker att det är galet låg disiplinnivå i svenska skolor och att frågan om mobilens vara eller icke vara är rent absurd. Självklart borde det vara mobilförbud i skolan.

Allt detta sammantaget förändrar dock inte det faktum att vi inte kommer att kasta in vår dotter i en miljö där hon inte känner någon och där alla andra pratar ett språk hon inte förstår utan att vi får vara med i början tills hon känner sig trygg. Vi vet att det hade gått relativt snabbt om vi bara fått vara med som ett stöd första veckan. Har fått förklarat för mig att barn faktiskt måste lära sig att vara självständiga och att de inte ska vänja sig vid en massa stöd hela tiden, för då blir de aldrig självständiga. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör sånt. Vi pratar om ett barn som inte ens fyllt sju år än. I mina ögon har man i den åldern rätt att få stöd från sina föräldrar, man måste inte vara självständig än. Inte på långa vägar. Herregud.

Vad gäller att barn i andra länder kan läsa, skriva och räkna när de är sex år gamla kan jag bara höja lite på ena ögonbrynet och säga ett uttråkat ”och”? So what att barnen kan läsa och skriva som sexåringar. Måste de kunna det menar ni? Är det nödvändigt? Är det inte viktigare att de får lov att vara barn ett tag till? Jag anser att man ska låta barn vara barn så länge som möjligt, men självklart lära dem ansvar på samma gång.

I mina ögon är det värre att frånta barn deras barndom och sätta press på dem med prov och betyg redan från att de är sex år gamla än att de har lägre kunskapsbank när de är sexton jämfört med andra länder. Sjunkande kunskapsnivåer är absolut alarmerande och något man måste göra något åt, men inte genom att ge prov, långa skoldagar och betyg från det att barnen är i lågstadieåldern, eller att föräldrar till nya barn inte får vistas på skolan.

Jag är övertygad om att spansk skola har många fördelar gentemot den svenska, men nackdelarna väger ändå över för oss som det ser ut just nu.

Nu har jag diskuterat ämnet skola färdigt för ett tag, så vet ni det ifall ni inte får svar på fler skolkommentarer.

Jordbävning

Har varit vaken en stor del av natten och mer eller mindre legat och hållit tummarna för att taket inte skulle blåsa av huset. Bokstavligt talat. Det har smällt och smattrat och dånat och skakat och skallrat och dundrat av stormen Egon som tycktes vara på ett särdeles envist och aggressivt humör. Jag har legat och tänkt på hur rätt beslutet är att flytta härifrån. Även om det kan blåsa där nere också (såklart) så är det åtminstone inte snöstorm samtidigt, eller hagel, eller störtregn som hotar att föra med sig husen (Tuveraset år -77, hjälp!) och bara lämna leriga hålor kvar efter sig. Så har jag tänkt.

Så vaknar jag då i morse och läser om att det under morgonen varit jordbävning utanför Costa Blanca. Ingen stor, bara 3.1 på skalan, men den har både hörts och känts. Det både skakade och mullrade förmodligen mer här i natt än där, visserligen, men man blir ändå påmind om att området vi skall flytta till ibland drabbas av jordbävningar och att det har gått illa några gånger. Självklart har vi vetat om detta, jag har till och med kollat upp rätt mycket just kring jordbävningar i området, men att bli påmind i praktiken är alltid läskigt.

Nu känner jag mig lite halvt uppgiven. Utanför vårt hus ligger träd, grenar och bråte kringspridda. Takpannor har rasat av husen. Soptunnor ligger (naturligtvis) välta överallt. Och i Spanien är det jordbävning. Hå hå ja ja. Kan man inte bara få hitta en plats på jorden med härligt klimat året runt, utan hög kriminalitet och utan risk för naturkatastrofer. Som helst ligger på pendelavstånd från Sverige så att Martin kan jobba kvar på sitt jobb (som han ju ska när vi flyttar till Spanien). Det hade varit bra.

Om man skulle vara hågad till det kan man hålla koll på skalven i Spanien via den här sidan. Där läggs de upp nästan i realtid. Jag har blivit lugnad med och informerad om att det byggs jordbävningssäkert i Spanien nu för tiden och att det inte är någon större risk för skador trots att det mullrar till då och då.

Id-armband

Jag har funderat och funderat på hur jag ska göra den första tiden i Spanien innan Alva lärt sig att komma ihåg vår adress (spanska adresser är rätt krångliga måste jag säga) och har nu kommit fram till att lösningen egentligen är rätt enkel. Det finns ju id-armband, armband som är slitstarka och vattentåliga där man kan skriva upp adress och telefonnummer. Nu har vi klickat hem ett par stycken och jag känner mig genast mycket lugnare.

Hos Namnlappsbutiken fanns flera billiga id-armband med roliga mönster för mindre barn. Alva tyckte att de flesta var väl barnsliga dock, men gick med på det med dödskallar på. Man kan också köpa väldigt fina armband som fungerar som SOS-armband. De är dyrare såklart. Har bland annat hittat på en tysk sida, men det finns säkert många fler.

id-armband

Disney on ice och stormen Egon

Barnet är hemma igen, tack gode gud. Stormen Egon viner runt knutarna och rutorna skallrar. Så glad över att Alva har haft en fantastisk eftermiddag på Scandinavium där hon fått uppleva Disney on ice, men ännu gladare är jag att hela familjen nu är samlad hemma i soffan. Katterna inräknade.

Må gott och ta hand om er där ute i stormen.

Disney on ice

Storm i Göteborg och barnet är ute på vift

Det blåser upp värre och värre för var minut och jag kan inte låta bli att oroa mig liiiite för Alva som just i detta nu sitter nere på Scandinavium och upplever Disney on ice. Kommer hon blåsa bort när hon går ut genom dörrarna efter föreställningen? Kommer älven ha svämmat över så till den grad att den slukar hela lilla barnet? Kommer hon att få tegelpannor, grenar eller annat bröte i huvudet på väg till bilen?

Mammanerverna har slagit till på allvar och inte blir det bättre av att höra alla varningar som utfärdas för att vistas utomhus i Göteborg just nu…

storm_lg_6

Flyttröjning

Jag tar en paus från all research kring allt  det administrativa med hela den här utlandsflytten och börjar med flyttröjning istället. Jag älskar att röja, det är kanske något som hänger med från alla mina flyttar. Varje gång går man igenom skåp och lådor och blir smått chockad över hur mycket man samlat på sig sen sist.

Trots att jag gillar att röja och rensa har jag rätt mycket grejer som ändå lyckas slinka med flytt efter flytt. Saker som bara ligger i skåpen och aldrig används. Utan att ens ha något affektionsvärde. Jag kan inte för mitt liv förstå varför. Den här gången ska jag vara skoningslös och göra mig av med ALLT som jag inte verkligen vill behålla. Det enda jag kommer att spara på som inte används är Alvas gamla grejer, sånt hon vuxit ur och som jag bara måste ha kvar av nostalgi.

Efter bara ett par minuter hade en ansenlig mängd köksprylar samlats på köksbordet i väntan på att packas ner och köras bort till loppis. Och arbetet fortsätter, rum för rum. Sedan är det vind och garage kvar. Vojne vojne.

unnamed

Regler kring utskrivning från Sverige

Den senaste tiden har flera svåra händelser inträffat. Jag har valt att inte rapportera om dessa. Anledningen? Jag orkar helt enkelt inte. Blotta tanken på allt det hemska gör mig matt och apatisk, samtidigt som jag fylls av en sorg större än vad som är hanterbart just nu. Istället väljer jag att fokusera på det som är ljust, fint och roligt.

I denna anda fortsätter jag att rapportera om vår resa där vi ska flytta utomlands med vår dotter. Vi vet inte hur länge det blir. Kanske bara en termin, kanske två, kanske ännu längre. Vem vet, kanske stannar vi abroad för gott. Självklart är det tusen saker att sätta sig in i inför en sådan flytt och jag rapporterar löpande om våra erfarenheter. Än så länge sitter vi kvar på svensk mark, men snart nog är vi nere i solen.

Idag kan jag berätta om vad vi tagit reda på angående att fortsätta vara inskriven i de svenska systemen ställt mot att bli utskriven från Sverige. Eftersom både jag och Martin har kvar jobb och lön i Sverige och inte kommer ha någon inkomst från Spanien blir vi fortsatt folkbokförda i Sverige och blir alltså inte utskrivna. Vi skattar därmed i Sverige och eftersom Sverige har avtal med Spanien blir vi inte dubbelbeskattade även om vi kommer att spendera största delen av vår tid i Spanien och därmed egentligen anses boende där och ska skatta även där. (OBS! Den generella regeln säger att om du vistas mer än 162 dagar i Spanien under samma år anses du ha din huvudsakliga bostad där och skall därmed skatta i Spanien. Kolla upp noga med spansk jurist vad som gäller i ert fall!) Det Spanien har nytta av i och med vårt boende där är att det är där vi spenderar våra pengar. Vi kan också skaffa padron som jag tidigare skrivit om vilket innebär att vi skriver in oss i kommunen (ska inte förväxlas med att skatteskrivas eller folkbokföras i landet). Kommunen får då bidrag från spanska staten för att vi bor där.

För att inte bli utskrivna från Sverige, trots att man har lön och skattar i Sverige, får man inte vara borta längre än 1 år. Under 1 år måste man således vara i Sverige under sammanlagt 72 dagar. En annan regel (se ovan) är att man under ett och samma år inte kan vistas i Spanien mer än 162 dagar utan att anses bofast i Spanien. Återigen, kolla noga vad som gäller för just er. För oss är det inga problem, vi anses ha väsentlig anknytning till Sverige och blir därför inte utskrivna. Men, och jag kan inte poängtera det nog, kolla vad som gäller för er. Detta gör ni via Skatteverket i Sverige (prata med utlandsbeskattning och folkbokföring), samt via spansk jurist. Det kostar lite, men är väl värt det för att slippa ansenlig böter för skattefusk.

När det gäller barn ser saken lite annorlunda ut. För att få fortstatt barnbidrag får barnet inte vara borta i mer än 6 månader. Sedan måste barnet spendera minst 36 dagar i Sverige innan det kan åka någonstans igen. Om man är borta mer än 6 månader förlorar barnet barnbidraget redan från dag 1. Så, vet man från början att man kommer vara borta i, säg 7 månader istället för 6, så får man inget barnbidrag alls under hela perioden. Det försvinner alltså inte efter 6 månader utan redan dag 1.

Föräldrapenningen får man däremot behålla om man skattar i och har sin inkomst i Sverige, förutsatt att det är ett EU-land man åker till och att man inte blir utskriven från Sverige. Detta har med folkbokföringen att göra.

Om man skulle välja att skaffa sig en inkomst även i Spanien så blir man genast skattepliktig också i Spanien. Man skattar då för det man tjänar i Spanien, samt för tillgångar i Sverige. Precis som man skall skatta för tillgångar i form av tex. semesterhus man har i Spanien eller i något annat land som en tillgång i sin svenska deklaration även om man är boende i Sverige, inget konstigt med det.

Man kan alltid vända sig till Skatteverket och be dem koppla en till folkbokföringen för att ställa frågor kring utskrivning från Sverige och vad som gäller angående skatter när man bor tillfälligt i ett annat land. När det gäller barn och frågor kring föräldraskap är det däremot försäkringskassan man ska vända sig till.

Må gott och lev väl så fortsätter jag berättelsen om vår resa inom kort. Under tiden drömmer jag mig bort från hemskheter och elände och önskar att jag redan vore här, där solen smeker bort mörka tankar och boostar själen:

Spanien

 

Andreas undrar hur vi tänker

”Varför väljer ni bort spansk skola? Vill ni inte att hon ska integreras? Man får ta seden dit man kommer precis som jag antar att ni kräver att folk som kommer till Sverige ska göra. Ni gör barnet en otjänst om ni inte låter henne bli en del av det nya samhället. Ni skulle knappast tycka att det var bra om alla som kom till Sverige ville ha egna skolor eller hur?
Nej jag förstår inte hur man tänker om man inte väljer spansk skola. Er dotter vänjer sig.”

SVAR:

Kära Andreas.

Om du hade känt vår dotter så hade du förstått hur vi tänker. Nu känner du varken vår dotter eller oss, vilket framgår tydligt i dina frågeställningar. Att kasta in ett barn som är väldigt försiktigt och inte tar för sig alls i nya situationer, ett barn som hellre drar sig undan än vågar testa nya saker, i en miljö som är helt främmande, med ett språk som är helt främmande och tycka att de får reda upp det själva och att de vänjer sig, är helt borträknat för oss. Så tänker vi. Vår dotter står i starten av sin skoltid och vi vill att det ska bli en positiv upplevelse för henne, inte något traumatiskt.

Mina åsikter om folk som kommer hit till Sverige vet du inte ett dugg om, vilket också framgår tydligt av din kommentar. Om Sverige, liksom Spanien, hade vägrat att låta föräldrar följa med sina barn till skolan den första dagen eller dagarna när de kommer helt nya så hade jag hoppats att de övervägt att låta barnen gå i en skola där de förstod språket. Sedan är det för mig helt självklart att man gör allt man kan för att lära sig språket ändå.

Vi vill att vår dotter ska gå i svensk skola ett tag tills hon har vant sig mer vid allt det nya och tills hon förstår språket åtminstone något. Sedan kan vi tänka oss att byta över till spansk skola. Eventuellt. Under tiden läser de spanska i den svenska skolan och vår dotter kommer dessutom få extraundervisning i spanska både nu innan vi åker och sedan medan vi är där. Så tänker vi.

EU-kort ger fri nödvändig vård i EU-länder

Vi betar av punkt efter punkt på listan över allt att sätta oss in i inför flytten utomlands. Eftersom vi inte kommer att bo permanent i vårt nya land till att börja med (vi vill vara försiktiga och känna oss för så att vi verkligen trivs innan vi gör något drastiskt) och vi kommer att ha kvar våra jobb i Sverige – och därmed också betala skatt här, så behöver vi se över vad som gäller om vi behöver uppsöka läkare.

I Spanien har man endast rätt till fri sjukvård om man är skriven i landet och dessutom arbetar och betalar skatt där. Vi hamnar som sagt utanför den ramen och håller just nu på att kolla upp hur vi bäst löser det. Man kan naturligtvis teckna en privat sjukförsäkring, men sådana kostar mången penning per person, så det tål att tänkas på och alternativen undersökas noggrant.

Som EU-medlemmar har vi dock rätt till fri nödvändig vård på samma premisser som de som är skatteskrivna i landet. För att få tillgång till nödvändig vård måste man dock ha ett EU-kort som man beställer från Försäkringskassan (kan göras här). Detta måste man ha med sig. Kortet ska beställas i god tid innan man reser, eftersom det tar ett tag att få det (ca 10 dagar). Kortet gäller i 3 år. Glöm inte att barn ska ha egna kort. EU-kortet benämns ibland som ”Blå kortet”.

Så här står det om nödvändig vård på Försäkringskassans hemsida:

”Med vård menas sjukhusvård, läkarvård, tandvård, läkemedel med mera som du kan få inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet i det medlemsland du besöker. Med nödvändig vård menas inte bara akutvård, utan även vård som orsakas av kronisk sjukdom, inklusive provtagningar och medicinska kontroller.

All vård betraktas inte som nödvändig. Om vården kan vänta tills du kommer tillbaka till Sverige är den inte nödvändig. Den bedömningen görs alltid av läkare eller annan vårdpersonal som behandlar dig, och beror på sjukdomen och hur länge du ska stanna i landet.”

Det kan också vara bra att veta att försäkringsskyddet genom hemförsäkringen man har endast gäller de första 45 dagarna man vistas utomlands (i vissa fall 60 dagar beroende på vad man har för bolag).

En annan sak att tänka på att det är pass som gäller som legitimation överallt, ett svenskt körkort funkar dåligt eller inte alls på många ställen. Vi kommer att dra kopior på våra pass för att slippa gå runt med originalen överallt.

Jag vill avsluta med att tacka för alla fina kommentarer. Blir så glad! Kom gärna med frågor om ni har några så ska jag svara utifrån min erfarenhet och det jag lär mig på mitt äventyr.

torrevieja-ocio-3