Det här med residencia, alltså att bli resident i Spanien, är en källa till stor förvirring för många. Jag tänkte därför försöka reda ut begreppet lite. Var, när och hur kan man säga. För att inte säga fel har jag tagit hjälp av Scandinavian Service som jobbar med att hjälpa till med just den här typen av byråkrati.
Så här är det: Om du befinner dig i Spanien i mer än tre månader i rad skall du enligt lag söka residencia. Det är en typ av uppehållstillstånd kan man säga. Tvärtemot vad många tror så är detta ingenting som är frivilligt utan man skall anmäla sin vistelse i landet hos den lokala polisen. För att bli beviljad residencia, alltså få lov att vara i landet mer än 90 dagar, skall man kunna visa att man har en fast månadsinkomst som kommer in på en spansk bank. Minimisumman är 400 euro (i månaden). Man måste också ha en privat sjukförsäkring eftersom man inte får lov att belasta det spanska systemet. Vidare skall man också kunna visa upp personbevis, samt ett hyreskontrakt. Alla papper måste vara översatta till spanska av en godkänd översättare. Jag har fått tips om att Eurogestion Traducciones s.l (Info@eurogestiontraducciones.com) skall vara bra. Sedan tar man med sig alltihop och går till den lokala polisen. Där blir man registrerad som bofast, förutsatt att man uppfyller kraven, och får redan samma dag ett papper som visar att man är resident.
Nu säger säkert många, ”men vänta nu, varför skall jag ha privat sjukförsäkring, en av fördelarna med att vara resident är väl att jag får rätt till spansk sjukvård?” och det är här missuppfattningarna börjar.
Det är nämligen så att denna typ av residencia inte alls ger en några som helst rättigheter, annat än att man får lov att bo här utan att vara illegal. Det är endast ett uppehållstillstånd, som alltså skall sökas då man vill vara i Spanien i mer än 3 månader i streck eller sammanlagt mer än 6 månader på ett år. Den andra typen av residencia som många rör ihop är residencia fiscal, alltså skattemässig hemvist. Det är något annat.
För att få residencia fiscal måste man jobba med ett spanskt arbetskontrakt alternativt ha ett eget, spanskt, företag. Då och först då har man rätt till alla de förmåner med sjukvård och annat som spanjorerna själva har. Man skall då deklarera i Spanien, vilket är en utmaning i sig och som ofta kräver hjälp av en revisor. I kölvattnet av att ha residencia fiscal kommer en mängd andra regler och lagar till som rör just skatter. Instanserna i Spanien samarbetar inte på samma sätt som de svenska, därför måste man oftast anmäla saker på flera olika ställen. Jag rekommenderar starkt att ta hjälp, i alla fall första gången, med allt sådant av någon jurist eller gestoria som kan både svenska och spanska systemet.
Vi har alltså fyra olika saker som alla rör rätten att vistas i Spanien. Observera att man alltid, utan undantag, skall ha med sig originalhandlingar med stämplar, översatta till spanska.
NIE-nummer som är ett identitetsnummer för utlänningar. Detta är det allra första man skaffar vid en flytt till Spanien. Man behöver det till i princip allt, från att öppna bankkonto till att registrera sig för padron och residencia. Skall man köpa något i Spanien, som en bostad eller en bil, måste man ha sitt NIE-nummer klart. Många kräver även NIE-nummer för att hyra ut bostad på långtidskontrakt. Läs här om hur och var du skaffar NIE-nummer.
Empadronamiento (padron) som är en mantalsskrivning i kommunen. Man behöver inte vara skriven i Spanien och därmed utskriven från Sverige för att få padron. Alla som bor i Spanien, oavsett medborgarskap, är skyldiga att mantalsskriva sig i kommunen där man bor. Utifrån invånarantal i kommunen får denna sedan bidrag från staten. För att få padron skall man ha ett NIE-nummer, sitt pass och ett hyreskontrakt. Man går till kommunhuset, tar en nummerlapp och väntar på sin tur. Sedan tar det bara några minuter för att bli inskriven. Det kostar en mycket liten slant, vi betalade drygt 2 euro för oss alla tre i Fuengirola.
Residencia som ger en rättighet att stanna i Spanien i mer än 90 dagar, dvs ett uppehållstillstånd. Till detta krävs att man har personbevis, spanskt bankkonto, pass, NIE-nummer, bevis på inkomst om minst 400 euro/månaden och ett hyreskontrakt. Man söker residencia hos den lokala polisen.
Residencia fiscal som är den skattemässiga hemvisten. För att få detta krävs, förutom allt som krävs för residencia, att man har ett spanskt arbetskontrakt alternativt spanskt eget företag, samt att man deklarerar i Spanien. När man har fått residencia fiscal har man rätt till spansk sjukvård och allt annat som de spanska medborgarna har rätt till.
När det gäller sjukvården så vill jag påminna om att man med hjälp av EU-kortet har rätt till fri spansk sjukvård som inte kan vänta. Händer det något medan man är här får man med andra ord söka sig till den allmänna vården som vilken spanjor som helst. Man kan däremot inte gå på vanliga hälsoundersökningar som inte är nödvändiga, det vill säga om man bara vill kolla upp sig lite allmänt sådär.
Jag hoppas att saker och ting blivit lite klarare nu. Själv har jag så smått börjat sätta mig in i skattereglerna och allt som gäller vid deklaration och är alldeles snurrig…
En av fördelarna med att bo som vi gör är att man snabbt och lätt kan springa ner runt hörnet och köpa färsk ”barra” varje morgon för bara ett par kronor. Det är inte särskilt nyttigt, men det är rykande färskt och väldigt gott och något får man faktiskt unna sig.
