Kategori: Ditten och datten
Glädje och sorg
Igår var en glädjens dag i och med att Högsta domstolen i USA beslutade sig för att legalisera samkönade äktenskap. Det var inte en dag för tidigt kan man ju tycka, samtidigt som man får vara tacksam över att dagen alls kom. En del bakåtsträvare beklagade sig naturligtvis och hävdade att USA nu är ett förtappat land, likt Sodom och Gomorra och att de tänkte emigrera till Canada. Lite lustigt kan man tycka eftersom Canada godkände samkönade äktenskap redan 2005…
Samtidigt som vi dansade jubeldanser för att homosexuella nu har samma rätt att besegla sin kärlek genom äktenskap som heterosexuella, fylldes vi av fasa, sorg och skräck över de attentat som utfördes av Jihadister i Frankrike, Tunisien och Kuwait. Tidningarna larmade om att turister är nya terrormål och statsledare gick ut och fördömde handlingarna å det kraftigaste. Panik och kaos hotar att bryta ut och många människors hat späs på. Jag tänker att om jag är rädd och förtvivlad, hur måste det då kännas för de muslimer som inte har ett dugg att göra med de snedvridna ideal Jihadisterna verkar stoltsera med? Fanatiker sprider en skev bild av islam och dess utövare och skapar ännu större klyftor mellan människor och kulturer, vilket tydligen skall vara ett av deras mål. Gårdagens, och liknande, illdåd är en sorg och en katastrof på mer än ett sätt.
Det sägs att hotellet där en del av skjutningarna i Tunisien skedde är spanskägt. Spanien höjer nu beredskapen för terrorattacker till nivå fyra. Jag undrar dock hur man kan förväntas avvärja attacker som sker på en strand, eller vart som helst på offentlig plats för den delen. Skall varenda människa som visar sig ute visiteras för att man skall säkerställa att inga vapen har tagits med?
Världen vi lever i idag känns hård och kall, dessutom i allra högsta grad farlig. Det finns stunder då jag nästan panikartat undrar vad sjutton jag tänkte på när jag satte ett oskyldigt barn till världen, utan att på något vis kunna säkerställa barnets hälsa eller just säkerhet. Ingenting kan jag garantera, mer än det faktum att vårt lilla knyte, precis som alla andras små knyten, kommer att få törnar och tvingas skaffa sig tjock hud och mycket skinn på näsan för att klara sig någorlunda. Det är en alltigenom sorglig och hemsk tanke.
Nu skall jag försöka dansa ytterligare något i glädje för det som är ljust och fint och försöka låta bli att tänka på det mörka och hemska.
Så viktigt att tänka på!
Nu när värmen börjar komma är det extra viktigt (det är alltid viktigt) att tänka på att inte lämna någon i en bil som inte kan ta sig ur den själv. Det blir sjukt mycket varmare än vad man kanske tror. Döden som drabbar både barn och djur som lämnats i bilar som snabbt blir överhettad är plågsam. Jag förutsätter att INGEN vettig människa medvetet skulle utsätta en annan levande varelse för detta. För att förhindra detta lidande, ha som grundregel att ALDRIG lämna någon i bilen. OM man absolut måste göra det, lägg en STOR termometer i bilen så att det tydligt syns för förbipasserande hur varmt det är där. Parkera i skuggan, öppna fönstren och SKYNDA dig. Mer än ett par minuter är aldrig ok att bli lämnad i en bil, varken barn eller djur.
Som ni ser i videoklippet jag länkar här behöver det inte ens vara sommar för att temperaturen i en bil skall stiga och göra bilen till en dödlig fälla. Det finns inga löv på träden och människorna som försöker rädda hunden har jackor på sig.
Återigen: Lämna aldrig barn eller djur i bilen mer än max några minuter och parkera alltid i skuggan om du absolut måste lämna alls.
Värmen tar fram det bästa i oss
Och där kom värmen! I alla fall om man befinner sig i solen, i skuggan (och vinden) är det fortfarande lite småkyligt, men jag tar vad som erbjuds, jag ska inte vara girig.
Det är rent makalöst vad värmen gör för humöret på folk. Har gått omkring på gatorna i Linnéstan och fascinerats över hur kyliga och stressade miner har bytts ut mot soliga leenden och avslappnade människor. Folk står och pratar med varandra. Sitter på uteserveringar med ansiktena vända mot ljuspricken där uppe, skrattandes och skojande med sina bordssällskap eller grannar. Käckt jazzig blåsinstrumentmusik hörs från caféer och restauranger. Människor reser sig och springer ikapp personer som går med en pappersmugg i handen för att ge dem lite pengar.
Ja sannerligen, värmen (i lagom dos) verkar ta fram det bästa i oss. Är det då så konstigt att man skulle vilja ha det så jämt?
Oscar Fredriks kyrka och Bockstensmannen
Alva och jag ville kika in i Oscar Fredriks kyrka (fantastisk byggnad) som ligger alldeles nära lägenheten där vi bor tillfälligt just nu. Alltså gick vi dit för att se om det var öppet och jo då, kyrkan stod öppen för besökare. Vi travade in, så tyst och högaktningsfullt vi kunde (även om jag inte är det minsta troende själv tycker jag att man skall respektera de som är där för sin tro och inte för att byggnaden är fascinerande) och tittade runt på de vackra fönstren och målningarna i taket. Då såg vi att kyrkvaktmästaren (?) höll på att ställa i ordning för begravning. Kistan var redan på plats och blommor sattes ut. Jag blev lite förvånad över att man gör dessa förberedelser samtidigt som kyrkan är öppen för allmänheten, men så var det tydligen.
Alva blev djupt fascinerad över det faktum att det låg en död människa i kistan och hon var full av frågor. Som till exempel vem som låg där och om man fick öppna och titta, för det skulle hon så gärna vilja göra, sa hon.
”Åh mamma, tänk om det är Bockstensmannen som ligger där!” utbrast hon (hon är som sagt helt insnöad på historia, särskilt just Bockstensmannen eftersom vi varit så mycket i Varberg, samt Wasaskeppet…) och jag fick förklara att det med allra största sannolikhet definitivt inte var så.
”Men tänk om det skulle vara det, tänk vad cooooolt!” fortsatte hon, och det fick jag ju på sätt och vis hålla med om. Fast det hade samtidigt varit lite trist om man grävde ner den mumifierade mannen kan jag tycka och det fick Alva i sin tur hålla med om.
Första mötet med en kista innehållande en död människa blev således inte alls som man skulle kunna tro en sorglig historia, utan en rätt spännande. Så kan det gå.
Suits regerar
Vet ni hur länge jag väntat och längtat? Länge! Ungefär sedan sista avsnittet i säsong fyra rullade upp eftertexten. Tveklöst bästa serien jag sett på väldigt länge. Den och The big bang theory. White collar finns också med bland topp-placeringarna, men Suits är ändå ensam herre på täppan. Nu, äntligen, är det dags igen. Suits säsong fem, skål och välkommen!
Läs digitala böcker gratis
Har med anledning av förra inlägget kollat läget lite snabbt och har hittat ett par sidor där man kan läsa böcker på svenska alldeles gratis (vill man läsa på engelska eller spanska finns det en hel uppsjö sidor) och såklart hur många som helst där man kan köpa eller prenumerera på titlar.
De få sidor med gratisböcker jag hittat när jag nu (väldigt snabbt) kollat är:
Vill också rekommendera Storytel.se även om det där kostar pengar. För 164 kr i månaden har man obegränsad tillgång till tusentals titlar av både e-böcker och talböcker. Fortfarande mycket billigare än att köpa alla titlar själv.
Men, vill man skapa sitt eget digitala bibliotek är det förstås köpa titlar som gäller. Det kan man i princip göra via vilken digital bokhandel som helst, samt via en hel del privata aktörer som valt att ge ut sina egna digitala böcker.
(Måste också passa på att säga att man självklart kan läsa alla mina böcker digitalt. Köp dem via tex. Adlibris)
Läsplatta – ja eller nej
Alva har kommit igång och börjat läsa riktigt mycket nu. Frihetskänslan när man själv kan ta en bok, krypa upp i soffan och sedan läsa och förstå innehållet, är oslagbar. En helt ny värld öppnar sig genom böckerna. Att få tillträde dit precis när man själv vill istället för att vara tvungen att vänta på att någon kan läsa för en är en milstolpe i livet.
Självklart är detta något vi vill uppmuntra. Vi funderar därför på vad som är bäst nu när vi flyttar. Vi kan inte riktigt dra ner en massa böcker till Spanien och även om det finns en del svenska böcker där också så är utbudet begränsat. Nog för att vi vill att hon skall kunna börja läsa på både spanska och engelska också, men vi känner ändå att man får ta ett steg i taget. Det är viktigt att hon lär sig ordentligt på svenska först och främst.
Jag har alltid varit kategoriskt emot läsplattor. Jag tillhör dem som vill ha en riktig bok, känna tyngden i handen och doften av papper och trycksvärta i näsan. Jag vill kunna ställa upp dem i bokhyllan och betrakta dem som en del av inredningen när de inte blir lästa. Helt enkelt: Jag älskar riktiga böcker. Men nu måste jag kanske tänka om lite. Läsplattan har ändå vissa fördelar. Som att man kan samla ihop ett helt bibliotek i ett enda föremål, vilket är en fördel när man är på resande fot, eller som vi, befinner sig en längre tid utomlands. En liten pryl som väger 170 gram kan rymma 4000 titlar, vilket underlättar packningen enormt jämfört med om man skulle dra med sig ett helt gäng vanliga böcker. Då hade väskorna blivit fulla av enbart böcker och vi hade inte fått med oss något annat.
Så, kanske man borde skaffa en läsplatta ändå? Även om det bär emot på många sätt… Jo, så får det nog bli. Skulle till och med vilja gå så långt som att tipsa andra om det ifall de, liksom vi, är bokmalar som i främmande land vill kunna läsa på sitt modersmål (också, inte istället för det nya språket).
Nu skall jag sätta mig och kolla igenom bästa sätten att (lagligt) läsa e-böcker. Köpa dem, naturligtvis, men man kan också hitta skatter som är gratis. Skall bara ta reda på var. Återkommer.
Skitcancer
Riktig skitdag idag. Eller egentligen inte, jag och Alva har hittat på en massa roligheter, men det var dags för sista kontrollen för skitcancern innan vi flyttar. Jag tänker i princip aldrig på cancern längre till vardags, vad mig anbelangar är och förblir den borta (måste tänka så), men kvällen innan kontroll och samma dag man skall till läkaren dyker tankarna upp och surrar runt som arga bin och stänger ute var vettig tanke som försöker överrösta dem.
Nu är det i alla fall gjort och det är bara att snällt vänta på svaren. Tänker frossa i körsbär idag, liksom för att trösta mig, kosta vad det kosta vill.
A loja do gato preto
Har blivit helt förälskad i mycket av porslinet hos A loja do gato preto! Härliga mönster och färger som jag blir glad av. Hade passat fint att kombinera med mina djuprosa, tunga, tallrikar från den där lilla roliga butiken på Vallgatan, Grandma´s tror jag den heter. Spana in sortimentet vet jag!
