Maken är söt men sen

Min kära make är en söt liten varelse. Häromveckan blev han helt exalterad över en app där man kan få reda på vad en låt man hör, tex på någon restaurang, på radio, eller var som helst,  heter och vem som gjort den. Shazam heter appen. ”Så sjukt smidigt!” tyckte maken. Och det är det ju.

Grejen är att appen funnits sedan 2008… Företaget som sådant bildades redan 1999 och började förmedla tjänster via dataprogram 2002 (tror jag). Men hey, bättre sent än aldrig, eller vad säger man.

Edit: Kan tillägga att detta är ett försök av mig att driva med maken eftersom han alltid hånar mig (på skoj) när jag inte har koll på grejer.

 

Mijas vad då?

När jag för första gången reste till sydkusten och då närmare bestämt det som kallas för Costa del sol occidental (området väster om Malaga kan man säga) fann jag mig ofta något förvirrad när människor runt mig pratade om Mijas. Det var Mijas hitan och Mijas ditan och jag förstod tillslut ingenting. Det finns så många namn med Mijas i att man kan bli förvirrad för mindre.

Riktigt så rörigt som jag först tyckte är det dock inte. Mijas är helt enkelt kommunen som gränsar till Fuengirola (i norr och väst) och i kommunen finns det områden som heter något med Mijas i. Kommunen är stor, en av Andalusiens största faktiskt. Mijas Pueblo är den gamla bergsbyn några kilometer norr om Fuengirola, mycket pittoresk och väl värd ett besök. Sedan finns det La Cala de Mijas som är en liten (supermysig) by nere vid havet mellan Fuengirola och Marbella. Campo Mijas är ett bostadsområde strax norr om Fuengirola och så kan vi fortsätta rätt länge med förklaringar. Eller så kan man kika lite på den här kartan. Funkar fint att zooma in och scrolla runt för att lokalisera sig lite bättre.

 

Glädje och sorg

Igår var en glädjens dag i och med att Högsta domstolen i USA beslutade sig för att legalisera samkönade äktenskap. Det var inte en dag för tidigt kan man ju tycka, samtidigt som man får vara tacksam över att dagen alls kom. En del bakåtsträvare beklagade sig naturligtvis och hävdade att USA nu är ett förtappat land, likt Sodom och Gomorra och att de tänkte emigrera till Canada. Lite lustigt kan man tycka eftersom Canada godkände samkönade äktenskap redan 2005…

Samtidigt som vi dansade jubeldanser för att homosexuella nu har samma rätt att besegla sin kärlek genom äktenskap som heterosexuella, fylldes vi av fasa, sorg och skräck över de attentat som utfördes av Jihadister i Frankrike, Tunisien och Kuwait. Tidningarna larmade om att turister är nya terrormål och statsledare gick ut och fördömde handlingarna å det kraftigaste. Panik och kaos hotar att bryta ut och många människors hat späs på. Jag tänker att om jag är rädd och förtvivlad, hur måste det då kännas för de muslimer som inte har ett dugg att göra med de snedvridna ideal Jihadisterna verkar stoltsera med? Fanatiker sprider en skev bild av islam och dess utövare och skapar ännu större klyftor mellan människor och kulturer, vilket tydligen skall vara ett av deras mål. Gårdagens, och liknande, illdåd är en sorg och en katastrof på mer än ett sätt.

Det sägs att hotellet där en del av skjutningarna i Tunisien skedde är spanskägt. Spanien höjer nu beredskapen för terrorattacker till nivå fyra. Jag undrar dock hur man kan förväntas avvärja attacker som sker på en strand, eller vart som helst på offentlig plats för den delen. Skall varenda människa som visar sig ute visiteras för att man skall säkerställa att inga vapen har tagits med?

Världen vi lever i idag känns hård och kall, dessutom i allra högsta grad farlig. Det finns stunder då jag nästan panikartat undrar vad sjutton jag tänkte på när jag satte ett oskyldigt barn till världen, utan att på något vis kunna säkerställa barnets hälsa eller just säkerhet. Ingenting kan jag garantera, mer än det faktum att vårt lilla knyte, precis som alla andras små knyten, kommer att få törnar och tvingas skaffa sig tjock hud och mycket skinn på näsan för att klara sig någorlunda. Det är en alltigenom sorglig och hemsk tanke.

Nu skall jag försöka dansa ytterligare något i glädje för det som är ljust och fint och försöka låta bli att tänka på det mörka och hemska.

Så viktigt att tänka på!

Nu när värmen börjar komma är det extra viktigt (det är alltid viktigt) att tänka på att inte lämna någon i en bil som inte kan ta sig ur den själv. Det blir sjukt mycket varmare än vad man kanske tror. Döden som drabbar både barn och djur som lämnats i bilar som snabbt blir överhettad är plågsam. Jag förutsätter att INGEN vettig människa medvetet skulle utsätta en annan levande varelse för detta. För att förhindra detta lidande, ha som grundregel att ALDRIG lämna någon i bilen. OM man absolut måste göra det, lägg en STOR termometer i bilen så att det tydligt syns för förbipasserande hur varmt det är där. Parkera i skuggan, öppna fönstren och SKYNDA dig. Mer än ett par minuter är aldrig ok att bli lämnad i en bil, varken barn eller djur.

Som ni ser i videoklippet jag länkar här behöver det inte ens vara sommar för att temperaturen i en bil skall stiga och göra bilen till en dödlig fälla. Det finns inga löv på träden och människorna som försöker rädda hunden har jackor på sig.

Återigen: Lämna aldrig barn eller djur i bilen mer än max några minuter och parkera alltid i skuggan om du absolut måste lämna alls.

Värmen tar fram det bästa i oss

Och där kom värmen! I alla fall om man befinner sig i solen, i skuggan (och vinden) är det fortfarande lite småkyligt, men jag tar vad som erbjuds, jag ska inte vara girig.

Det är rent makalöst vad värmen gör för humöret på folk. Har gått omkring på gatorna i Linnéstan och fascinerats över hur kyliga och stressade miner har bytts ut mot soliga leenden och avslappnade människor. Folk står och pratar med varandra. Sitter på uteserveringar med ansiktena vända mot ljuspricken där uppe, skrattandes och skojande med sina bordssällskap eller grannar. Käckt jazzig blåsinstrumentmusik hörs från caféer och restauranger. Människor reser sig och springer ikapp personer som går med en pappersmugg i handen för att ge dem lite pengar.

Ja sannerligen, värmen (i lagom dos) verkar ta fram det bästa i oss. Är det då så konstigt att man skulle vilja ha det så jämt?

Låga temperaturer

Vissa dagar känns värre än andra när det gäller att vänta. Det känns liksom som om jag går omkring i ett vakuum och kommer inte loss med något alls. Vi har ju redan klarat av allt praktiskt, huset är lämnat och alla papper som behövs från start i Spanien är stämplade och klara. Nu försöker vi bara få tiden att gå. Visserligen har vi en massa aktiviteter inbokade, men ändå, det känns ändå som om tiden står still.

Vädret gör inte humöret bättre. Idag skiner visserligen solen, men det är fortfarande kallt, särskilt i vinden. Går fortfarande i heltäckande kläder, dvs långbyxor och tröja, oftast till och med jacka. Vill bara kasta kläderna och låta solen smeka min hud… Åhh, jag passar verkligen inte i det här klimatet!

När man sitter här och väntar och längtar efter att få sätta sig på planet och ge sig av är det lätt att tankarna börjar spinna runt. Jag är till exempel fortfarande smått orolig över att vintern kommer kännas sådär även i Fuengirola. För även om klimatet är betydligt bättre där än här så är det ändå väldigt kallt inomhus och temperaturen kan krypa neråt 12-15 grader utomhus. Det är för kallt. Jag vill ha shortsväder året runt. Visst kan det få vara vissa dagar med kyligare väder, ibland kan det nästan vara mysigt att få dra på sig lite varmare kläder och krypa upp i soffan under filten med en kopp te. Men mer än så, nepp! Jag älskar Sverige på många sätt, men jag vill inte bo i svenskt klimat.

Egentligen borde vi med andra ord snarare dra oss till Kanarieholmarna om vi vill stanna i Europa, där är vädret mer så som jag vill ha det. Men tyvärr är väl det ungefär det enda jag gillar med Kanarieöarna, i alla fall de ställen som har svensk skola (vilket är ett krav för oss). Det är för brunt och tråkigt (återigen, de delar där svenska skolan ligger), det är för turistexploaterat, för många fula lägenheteskomplex och för lite genuin spansk känsla. Bara en massa trista bostadsområden och uppsmällda butiker skapade för turister. Nej, det är ingenting för mig. Synd. Jag kan inte ens tänka mig att vara där kortare perioder när vädret är som tråkigast här, skulle bli galen efter en vecka tror jag. Hade samma känsla i Orihuela Costa och Torrevieja tyvärr. Trivs så himla bra i Fuengirola med omnejd, så varför, varför, kan inte värmen hålla sig kvar där även på vintern, det hade ju varit helt perfekt!

Nu återstår att se hur stort problem jag kommer tycka att det är i praktiken. Till våren vet vi. Då är det dags att bestämma sig för hur vi skall lägga upp planen för vår fortsatta framtid. Spännande!

 

Den ekologiska maten

Var och handlade idag och när jag gick förbi den ekologiska avdelningen med torrvaror och annat (läs saker som inte är frukt och grönt eller behöver stå i kyl) kände jag hur mycket jag kommer sakna just detta i Spanien. Visst är det väl ironiskt att ett land som är en av de största producenterna av ekologisk mat (i alla fall frukt och grönt) själva är så dåliga att äta och konsumera det i det egna landet? När det gäller ekologiskt i butik i Spanien är sortimentet ungefär att likna vid det som fanns i Sverige på 90-talet. Man ligger något efter med andra ord. Den ekologiska maten är därför väldigt dyr. Så synd när det finns så stora möjligheter, om bara efterfrågan varit större!

Jag vill inte proppa kroppen full med mer skit än nödvändigt. Jag vill inte ha en massa besprutning på min mat. Jag vill ha rena produkter, inte sånt med flera lager äckelpäckel på sig, eller sånt som fått sockerlösning insprutat i sig för att bli sötare och saftigare. Fy för den lede för sådan galenskap!

Maken förstår sig inte riktigt på mig ibland. För samtidigt som jag kan tala mig varm om allt ovanstående så äter jag både godis och bakelser av olika slag. Jajamen, så mycket motsäger jag mig själv, min vana trogen. Men jag tänker som så att om jag nu är väldigt noga med maten för övrigt så är det inte hela världen om jag ibland unnar mig något riktigt onyttigt, som godis eller en bit kladdkaka. Visst hade det varit bättre att låta bli, men jag anser att jag får lov att göra riktigt syndiga, njutningsfulla, saker lite då och då.

Oscar Fredriks kyrka och Bockstensmannen

Oscar Fredriks kyrkaAlva och jag ville kika in i Oscar Fredriks kyrka (fantastisk byggnad) som ligger alldeles nära lägenheten där vi bor tillfälligt just nu. Alltså gick vi dit för att se om det var öppet och jo då, kyrkan stod öppen för besökare. Vi travade in, så tyst och högaktningsfullt vi kunde (även om jag inte är det minsta troende själv tycker jag att man skall respektera de som är där för sin tro och inte för att byggnaden är fascinerande) och tittade runt på de vackra fönstren och målningarna i taket. Då såg vi att kyrkvaktmästaren (?) höll på att ställa i ordning för begravning. Kistan var redan på plats och blommor sattes ut. Jag blev lite förvånad över att man gör dessa förberedelser samtidigt som kyrkan är öppen för allmänheten, men så var det tydligen.

Alva blev djupt fascinerad över det faktum att det låg en död människa i kistan och hon var full av frågor. Som till exempel vem som låg där och om man fick öppna och titta, för det skulle hon så gärna vilja göra, sa hon.

”Åh mamma, tänk om det är Bockstensmannen som ligger där!” utbrast hon (hon är som sagt helt insnöad på historia, särskilt just Bockstensmannen eftersom vi varit så mycket i Varberg, samt Wasaskeppet…) och jag fick förklara att det med allra största sannolikhet definitivt inte var så.

”Men tänk om det skulle vara det, tänk vad cooooolt!” fortsatte hon, och det fick jag ju på sätt och vis hålla med om. Fast det hade samtidigt varit lite trist om man grävde ner den mumifierade mannen kan jag tycka och det fick Alva i sin tur hålla med om.

Första mötet med en kista innehållande en död människa blev således inte alls som man skulle kunna tro en sorglig historia, utan en rätt spännande. Så kan det gå.

Suits regerar

Vet ni hur länge jag väntat och längtat? Länge! Ungefär sedan sista avsnittet i säsong fyra rullade upp eftertexten. Tveklöst bästa serien jag sett på väldigt länge. Den och The big bang theory. White collar finns också med bland topp-placeringarna, men Suits är ändå ensam herre på täppan. Nu, äntligen, är det dags igen. Suits säsong fem, skål och välkommen!